Trött
Den gråaste dagen på hela året. Det känns som om det skulle kunna vara idag. My god, mörkt ute nästan.
Jag och älsklingen skulle egentligen har farit upp till Stockholm idag, för att hälsa på syster och hennes familj en sista gång innan vi sticker hem till öjn. De kommer ner till midsommar, så vi ville ses eftersom det är måååånga dagar tills dess. Men planerna tog en vändning när min rosslande och pipande systerson bestämde sig för att det fasen fick vara nog och drog med sig hela familjen för en heldag på sjukhuset. De fick komma hem redan i eftermiddags, men ändå. Stackars lilla Yngve, han har fasen haft fler sjukhusvistelser på sina fem månader än andra har på ett helt liv. Men har man envis förkylningsastma så har man. Nu har Kim och Thord tydligen fått nån slags inhalator de kan använda hemma. Good for them, men mest good for Yngvisen. Vi gör ett nytt försök på söndag och då får vi se om alla är friska och glada. Hoppas det.
Idag har jag lämnat in min sista tenta i specialpedagogiken. Och jag vet att det låter otroligt men den skall inte vara inne förrän om en hel vecka egentligen. Men jag var klar, och vill inte ha den ligga här hemma och locka till att läsa igenom den. Jag läser i princip ALDRIG igenom min arbeten innan jag lämnar in dem. Det blir bara en massa pillande och ändrande hit och dit. Nu är mitt mål att försöka lyckas förstå åtminstonte ett par frågor på mattetentan på torsdag. Godkänt räknar jag inte med, men i alla fall få ett hum om vad de vill att jag skall kunna.
Om en vecka åker jag, lördagkväll tar vi båten hem till ÖJN. *avbryter för att dansa en liten glädjedans*.
Det ska bli så JÄVLA gött.
Klockan är 21, kanske dags att laga mat?
Borta
Natten mellan lördag och söndag tog någon ett riktigt dåligt beslut. Storebror ringde mig i förmiddags och berättade att vår gamla skola brunnit upp. Den är alldeles borta. Bara väggarna står kvar och det knappt. Jag blir faktiskt sorgsen när jag tänker på det.
I den skolan går det 120 barn, som nu bara några veckor innan skolavslutningen inte har någon skola att gå till. Allting de arbetat med, slitit för och gjort under ett helt år är borta. Det är orättvist.
Det arbetar många lärare på skolan. Som blivande lärare vet jag hur lång tid det tar att bygga upp en arsenal av läromedel och material. Det är alltså flera lärare som blivit av med material samlat under ett helt yrkesliv. Däribland mina gamla lärare.
Den här skolan var alltså en av de modernaste, och nyaste på Gotland. Jag var en av de elever som allra först satte sina små fötter i klassrummen. Många har trampat där sen dess, nu skall det inte trampas mer.
1994. Jag var 9 år och skulle börja i min fjärde skola sedan förskolestarten. Men kompisarna var desamma. Samma som jag har idag, en del av dem. Det var i den här skolan som jag tog ett till synes litet steg gällande mitt umgänge, som för mig blev ett gigantiskt kliv till att få vara just Linn. Det var i den här skolan jag först var ett litet fadderbarn till de stora läskiga sexorna som jag inte ens vågade titta på. Det var i den här skolan jag var en stor läskig sexa åt ett fadderbarn som inte vågade titta på mig.
Så många minnen har strömmat genom mig idag. Jag kan till och med själv tycka det är lite ödervdrivet. En skola jag spenderade 4 år av mitt liv, för många år sedan borde kanske vara glömd. Men minnen har man ju.
Och jag blir illa till mods av att förstå att någon gjort detta med flit. Någon har med största sannolikhet tagit sig till huvudentren, mitt på den flera hundra meter långa enplans-skolan och tuttat på. För då gör det mest skada.
Jag blir illa till mods när jag också tänker på att de som eldar skolor ofta faktiskt går där själva. Och på den här skolan finns det bara barn. Från förskola upp till år 6. Små små barn.
Jag blir illa till mods när jag läser att "folket" på debatten pratar om en pyroman, ett samband mellan flera olika bränder i närområdet.
Jag blir framför allt väldigt illa till mods när jag tänker på alla elever som nu förlorat sin skola. All personal, däribland min egna gamla fröken som är en förebild för mitt eget yrkesutövande, som nu inte längre har en arbetsplats att gå till. Alla grannar som när de tittar ut genom sitt köksfönster kommer att få se en väldigt stor hög med aska och rysa vid tanken av "tänk om".
Obehag, en sorts sorg och även en lättnad att detta skedde en natt, en helg när ingen befann sig där.
(Titta på bilder och läs mer här)
Gnöööl och gnääääll
Sitter ner efter att ha varit väldigt duktig, och kommer föresten fortsätta vara hela dagen. Jag och sambon har städat hela lägenheten, och har nu gett oss på tvätten. Det blir vår vanliga deal, Micke gör själva arbetet i tvättstugan och jag gör allt det andra. Vika, hänga på tork, sortera och sånt. Det passar mig för jag tycker att vår tvättstugor är lite läskiga, men framför allt jäkligt äckliga. Har även ett diskberg som jag lovat ta vara på. Så idag putsas det här hemma. Och det beror på att vi får besök av mamma och pappa imorgon. De kommer upp över dagen till Eskilstuna, men har varit hela helgen i Stockholm. De ska tydligen köpa en ny motorcykel, för fyra stycken räcker inte verkar det som?! Voj voj...
Jag har också planerat att verkligen sätta igång med tentan i specialpedagogik idag. Det börjar bli dags eftersom jag om 12 dagar skall skriva en mattetenta i geometri och jag har inte ens öppnat böckerna... Kan alltså vara bra att bli av med specialpedagogiktentan (som ska vara inne morgonen efter matten) till förmån för matten. Jag tycker det är så tråååååkigt. Det är iofs ganska intressanta frågor, men det är svårt. Jag ska liksom sitta och analysera sönder mitt observationsobjekts tillvaro. Barnet som är 1,5 år gammal är det mest normala barn jag någonsin mött. Finns liksom INGET som avviker, och därför är det svårt att problematisera barnet ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Men men, jag får väl krysta lite och kanske ljuga en aning.
Shit, vilken tråkig och negativ blogg. Well, sån är min lördag.
Sen en tid tillbaka
Jag har också fått en paus, ett andningshål.
Det har även bekräftats något som jag redan innan visste.
Att jag har vänner som är guld.
Mitt huvud är aningens bortdomnat idag.
Jag är en erfarenhet rikare.
Ett skrämselskott, en riktig ögonöppnare.
Jag är helt enkelt inte så stark ännu.
Men jag kommer att bli stark igen.
Jag lovar.
Mest mig själv.
Snurra min jord igen
Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(vilken färg har själen älskling)
Makes me sick....
Lyssna på dem här.
Jag har alltid ogillat SD. Nu föraktar jag dem. Mår illa när jag hör på det.
En dag på Zoo
När vi stod och tittade på de vita tigrarna, precis i början av parken, så röt plötsligt lejonhannen allt vad han hade ett par gånger. För er som inte varit på Parken Zoo kan jag berätta att det ekar väldigt bra över hela stället när herr Lejon bestämmer sig för att rensa luftvägarna. Maj blev lite rädd: Vad vad det frågade hon med stora ögon. Jag och Kim förklarade att det bara var ett lejon, som ju är en väldigt stor katt och därför jamar väldigt högt. Hon gick inte på det, hon var övertygad om att det var ett monster. Rädslan övergick till en fascination tror jag. Efter en stund, när vi står och tittat på de vita tigrarna innifrån det lilla huset tillsammans med en del andra familjer säger Maj till mig: Tigern är rädd. Jaså svarar jag, varför då? Jo tigern är rädd för att monstret tänker äta upp honom. Maj är två år gammal och har en fantasi som är utan dess like.
Något senare så står vi och tittar på en annan tiger. Den liksom ligger alldeles intill fönstret och sover tungt och man får världens chans att på nära nära håll titta på den. Där står vi, och en annan familj kommer fram. De två barnen är väl runt en 6 och 8 eller något sånt. De är rätt uppspelta och Maj hänger på. Plötsligt utbrister hon: Det är ett monster här. Ett farligt monster. Barnen tittade med något chockad blick på den lilla tjejen, och går sedan snabbt där ifrån.
Vid ett annat tillfälle står vi och tittar på döskalleaporna, ni vet Herr Nilsson. Det är guld för Maj som är helt tokig i Pippi. En apa klättrar fram till oss, och är så nära som den kan. Då nyser Thord. När Thord nyser, då nyser han verkligen. Det låter väldigt högt... Apan far iväg som ett skott, klättrar upp på en gren, sätter sig i fosterställning och lägger svansen över huvudet. Sen sitter den där. Totalt vettskrämd.
Efter vår heldag på Zoo så åkte vi hem till mig och Micke för att käka mat. Maj hade hornen ute, de där rackartygshornen hon får när hon är jättetrött. Stackars katterna säger jag bara. Hon somnade till sist i alla fall. Vaknade livrädd, jag fick lyfta fram henne från under sängen dit hon krupit. Det var monster i sovrummet sa hon. Jag tror nog att det mest handlade om att hon glömde vart hon var. Men men, kanske bor det monster i mitt sovrum. Vad vet jag?
Yngve är helt otrolig, var bara glad och nöjd hela dagen. Satt där på Thords mage i selen, eller låg i vagen och sov. När han på kvällen fick ligga och nakenfisa på en filt på golvet var han som tokig. Han kan vända sig nu, men bara åt ett håll... Det innebär att filten inte räcker till efter ett tag :)
Hur som helst. Det var så jävla gött att på spendera en härlig vårdag tillsammans med mina käraste. Lite ny och välbehövlig energi alstrades.
För vem finns Första Maj?
I alla fall, jag har alltså sen barnsben gått med i tågen och ju äldre jag blev desto mer förstod jag. Det centrala är ju att det handlar om arbetarna. Det är arbetarrörelsens dag. Det är då man enas och tillsammans visar att man är starka, att man ställer krav. Sådant som jag tycker är så jäkla viktigt. (Heja facket!).
Jag gick inte i något tåg igår. Det har jag inte gjort på några år nu.
Rapporteringen i Eskilstuna handlade om socialdemokraternas demonstrationståg.
Rapporteringen i Visby handlade om socialdemokraternas demonstrationståg.
LO's Wanja Lundby Wedin körde en egen liten personkampanj i Stockholm.
Och KD's Hägglund pratade om kärnfamiljen.
Sen när blev det viktigare att framföra partipolitik och sin egen person än arbetarnas röst?
Sen när?
Jag blir besviken, det är därför jag inte går med längre. Nog för att det pratades om jobb igår, det vore ju oundvikligt med tanke på hur det ser ut i Sverige idag. I synnerhet i mina båda hemstäder. Men det är fortfarande partipolitik. Det borde det inte vara.
Som jag ser på det är facket inget partiolitiskt, det handlar om arbetare. Att det sen i stor utsträckning är kanske just sossar och vänster som ansluter sig till facket är kanske en naturlig förklaring. Men jag vill ju att det på min arbetsplats är lika villkor för alla, oavsett vilket håll i politiken man lutar sig åt. Så när blev Första Maj - arbetarrörelsens dag utbytt mot Första Maj - ytterligare tugg om partifrågor. Det är värdelöst.
Dessutom inser jag att jag inte längre kan gå med i ett sådant tåg eftersom man alltid marscherar först, och sedan får höra tal. Och eftersom det numera handlar om partipolitiska frågor så vet jag ju inte om jag kommer att hålla med om det sägs där uppe i talarstolen. Gör jag inte det innebär det ju att jag just demonstrerat mot något som jag inte står för.
Nej, back to the roots. Arbetarrörelsen borde vara starkare, den borde vara förbannad, den borde slå tillbaka.
En vacker dag tror jag att jag på min arbetsplats kommer arbeta fackligt. För det är så svårt att låta bli att bli arg över orättvisa löner, slemmiga arbetsgivare och pressade scheman.
Suck
Jag fattar inte hur man lägger in en video från youtube trots att jag fått det förklarat förut.
Hjälp mig!
Våren har flyttat in på vår balkong
Och en del fika blev det...
Vad gör jag då? Jo, jag mejlade precis iväg ett utkast till mina gruppcompadres gällande ett grupparbete/examination i mattekursen. Skrev klart det förut, jobbar av någon anledning bra på natten, när alla andra sover. Kanske för att det blir lugnt. Eller kanske inte, för även när jag bodde själv funkade det så. Hur som, jag hoppas det inte bara blev svammel som det kändes.
Kom hem sent i onsdagskväll efter en U N D E R B A R vecka på Gotland. Anlände till ön förra onsdagen med ett proppat dvärgflygplan och sen satt jag där på Själsö. Ja, det var alltså det jag gjorde i en hel vecka. Jag tog mig därifrån 3 gånger på 7 dagar (bortsett resa till och från flygplatsen). Handla mat 1 gång, hämta mormor en gång och hälsa på farmor en gång. Annars satt jag bara där. Hemma vid köksbordet och fikade/åt påskmat/grillade med min familj. Ute på terassen och solade och fikade. I Kims trädgårdsmöbel och fikade. Det blev mycket fikande. Men i alla fall, jag iddes inte ta mig därifrån. Det är så underbart härligt och fantastiskt på Själsö. Det är så jävla tyst. Alla sommargrannar var nere, men ändå alldeles jävla tyst. Bara vågbrus, tallsus och fågelkvitter. Och vårsol. Ja, det var inte direkt så jag längtade hem till Eskilstuna.
Hade ju planer på att hälsa på så många, att cruisa lite i stan, att inspektera brors nybyggda rallybil och en massa annat. Men jag bara satt där. I solen och fikade. Tur att det snart är sommar. En hel jävla härligt skön grön sommar på Själsö. Och då blir det ju egentligen bara bättre. Fler dagar, varmare dagar, mer hav, mer umgås. Och kanske framför allt mer Caprin. Det var så nära att jag åkte och hämta hem han, men han fick allt stå kvar där i ladugården ett tag till. Snart så pärlan, snart hämtar jag dig och jag ska tamejfasen bjuda dig på en vaxning direkt. Har tre veckors semester för första gånger på år och dagar och då är det ju bara du och jag Caprin. De andra jäklarna jobbar ju, hihi.
Men men, det är senare det. Först skall en hel del avklaras, fram för allt i skolan. Men det är annat också. Och jag vågar nästan inte tro det, men det känns bättre nu. Gladare liksom. Som jag har längtat efter det.
Kattsäker balkong
Vi har använt stolpar, hönsnät och en jävla massa buntband (eller strapp som jag hävdar att de heter)
Vi har även lagt in en ny planka på govlet eftersom den andra var rutten.
Det blev en del skarvar, och lite extra jobb eftersom jag hade en tankevurpa. Men det gör inte så mycket.
Silvertejp var en räddade i nöden när nätet vägrade göra som jag ville.
Azra var livrädd av någon anledning. Under den första kollen på balkongen var raggen rest hela tiden..
Jag tror det kallas hemlängtan
Fick nyss syn på en bild på Facebook föreställande hela familjen Sundström-Blomberg. Det vill säga storebror, hans Linda och Sira-hunden. Jag fick lite tårar i ögonen för dom var så himla fina. Jag har hemlängtan.
Idag har det varit rätt så soligt på förmiddagen. Var ute och fixade lite grejer, och fick göra en av de bästa saker jag vet. Köra bil, med solbrillorna på och med HÖG köra-fort-musik. Audin i all ära, men när man börjar se hur kommungubbarna börjar sopa bort allt grus på gatorna då saknar jag Caprin. Jag har hemlängtan.
Sitter och kör The Ark's version av låten "Kolla kolla" på Youtube, det är väl ungefär 10 gången nu. Jag skulle lätt se lite mer progg i musiken nu. Timbuktu och Svenska Akademien i all ära men de kan ju inte bära allt på sina axlar. Dessutom kör de ju en genre av musik, om man är sugen på något annat är det tomt. Det skulle faktiskt behövas mer politisk musik tror jag. Ett bra sätt att nå ut. Började nu fundera på om jag kan komma på någon "högerartist". Kan komma på en hel del som är uttalat vänster, men borgare? (Nu syftar jag inte på extremister som typ vit makt-musik) Jag blir också fnissfärdig när jag tänker på hur det skulle se ut om en MUFare skulle dra av värsta låten. Nej, jag tror helt enkelt bristen på blå musik beror på att de inte kan sjunga/spela. Det är en logisk slutsats. Tillbaka till proggen, jag är fasen uppfödd med Wiehe och Afzelius. Det spelade ofta av min ömma moder och min skönsjungande fader. Jag har hemlängtan.
Det är säkert blåsippor på gång snart. Här är det tydligen förbjudna att plocka. Snåla jävla sörmlänningar. Jag har hemlängtan.
I påsk är det första gången någonsin som hela familjen Sundström kommer vara tillsammans. Det är lite häftigt tycker jag. Yngves första tripp till ön med andra ord, han har ännu ej fått träffa sin morbror. Om en vecka är han exakt 4 månader. Det är ju stört. Minns inte riktigt att han inte funnits liksom. Ska bli kul i alla fall att ses allihopa. Jag har hemläntan.
Det är en vecka kvar innan planer lämnar Bromma och efter 40 minuter dunsar ner i Visby. Jag har hemlängtan. Snart skall den bli stillad. Ä N T L I G E N !
Pudlar. Ja, det kan man väl kanske kalla det.
Maj har börjat dra vitsar. Fick en film av hennes pappa igår där hon drog följande skämt:
Två pojkar var ute och simmade.
Plötsligt sa den ena pojken till den andra:
- Se upp för hajen!
- Vilken haj-aj-aj-aj-aj!
Hon är en pärla.
Det är mycket nu med alla dessa direktörer, vd:ar och chefer som haft oturen att bli påkommna med att plocka ut en jäkla massa pengar ur företaget och kalla det för bonus, rörlig ersättning och allt vad det hittar på. Har lagt märke till att de när de pratar med media om det här och pudlar sig ofta säger: Vi kan förstå att det sticker i ögonen på folk! och Jag förstår att det kan verkar lite konstigt för vanligt folk med tanke på hur dagens ekonomi ser ut. Som om vi "vanligt folk" skulle vara dumma i huvudet. Som om det skulle finnas något som berättigade att en person får två miljoner mer i lön varje år när pensionen sänks med 200 kronor i månaden för väldigt många. Som om det känns logiskt att ledningen för ett företag får saftiga bonusar när arbetarna varslas. Nej bästa verklighetsfrånvända företagsledare, det är inte konstigt att det sricker i ögonen. Ni står ju för fan där och hackar med spett tills vi blöder, för att bara några dagar senare förolämpa
våran intelligens.
Har i veckan suttit och ägnat mycket tid åt min tenta i specialpedagogik. Den blev klar idag, men det är sannerligen inget mästerverk. Får liksom ingen inspiration när det är sju frågor som ska besvaras och när dessa frågor liknar ett old-fashion-läxförhör a la högstadiet. Jag gillar egentligen att skriva hemtenta. När man liksom får en eller två frågor att gröta in sig i, där man själv får tänka och uttrycka åsikter. Där man till en början sitter och rycker i en himla massa lösa trådar och inte riktigt vet hur det ska gå, men rätt som det är så har man sitt nystan där och har fått ihop en text som är både begriplig och bra! Men nu hann man precis börja få ett grepp om sitt eget resonemang när man skulle börja på en ny fråga, med nya resonemang. Tråkigt tycker jag. Men men, jag gjorde det. Nu ligger den i UKK's postlåda och jag kan förhoppningsvis ägna min söndag åt annat. (Som den där boken jag skall ha läst till måndag...)
Barnkalas och tentatankar
I lördags så stack vi allihop ner till Sthlm för att fira lillfisens 2-årsdag. Jag och Micke (läs: bara jag) försökte verkligen missa den delen av kalaset som spenderades i en töande slaskig lekpark men vi fick allt gå dit en liten, liten stund. är var det korvgrillning och försök till att utmatta barn. Sen gick vi hem till lägenheten och hade äkta tårtkalas! Det var full rulle där relativt få barn skapade en känsla av att ett helt dagis befann sig där.
När de övriga gästerna begett sig hemåt så var det bara familjen kvar, vi åt fajitas och myste med Melodifestivalen. Återkom till Eskilstuna när klockan vara sisådär 2.30. TRÖTT!
Maj är bara två år, men har ett väldigt bra språk allaredan. Och ibland lockar det till en del skratt. Hon använder sig av en del fraser som låter så "lillgammalt" att det inte är klokt. När jag kom i lördags, till lekparken, så fick hon syn på mig pch blev jätteglad och kom rultandes mot mig. Jag lyfte upp henne och sa grattis på födelsedagen och allt sånt. Hennes svar: Åh, vilken fint halsband du har! Haha! Artig ska man vara! (Ok, det lät inte så kul här nu, men det var det....)
Denna vecka väntar tentaskrivande i specialpedagogikskursen. Jag gillar hemtentor, man kan gå och fnula på sina tankar länge och sen bara ta med det bästa av dem. Salstentor är bara jobbiga. Har föresten bestämt mig för att inte skriva mattetentan om två veckor. Finns liksom ingen mening med det, har ännu inte deltagit på en enda föreläsning och har inte ens orkat titta på vad det är vi ska kunna till tentan. Nej, jag tänker helt enkelt skjuta bort det ur mitt huvud just nu för att få plats med allt det andra som försigår just nu, och skriva tentan på omtenta-tillfället istället. Kanske har jag då mer energi till det, nu finns den inte och då kommer jag bara sitta där och plågas. Meningslöst med andra ord.
Önskas: Ett NORMALT avtal med Destination Gotland och Gotlandsflyg...
Fick resultatet av den fasansfulla mattetentan igår. Och TAMEJFAN så fick jag godkänt. Lyckns vindar måste ha blåst den dagen, det var verkligen en skräll. För att blir godkänd var man tvungen att ha 25 poäng, jag landade på 27. Låter lite kanske, men för mig är det definitivt de 27 stoltaste poängen någonsin. För ni ska veta att jag under en hel Matte B-kurs på gymnasiet på alla prov bara fick 3 poäng. Alltså, på ALLA prov tillsammans under hela den kursen... Så något mattesnille det är jag inte. I och med att jag nu klarade tentan innebär det att jag slipper bekymra mig om att göra om något än så länge, och kan försöka lägga mer energi på den tenta som ska skivas den sista mars. Geometri. Har ännu inte varit på en enda matteföreläsning om detta... Men men, har lånat en del böcker på biblioteket om geometeri, typ högstadieböcker. Det är säkert inte allt jag ska kunna, men det är en början och förmodligen ganska bra förklarat.
Har bokat hemresa till ÖN nu, till påsken. Det blir flyget denna gången också. Vet ännu inte om Micke ska med, det får framtiden utvisa. Oj, det lät dramatiskt... mer klarspråk: det är en ekonomisk fråga. Det är det alltid när man försöker åka hem. Jag är 23 år gammal och får ringa mina föräldrar och be om hjälp med att betala biljetten för att komma hem och hälsa på min familj och mina vänner. Det suger. Fattar inte hur de kan ha så usel studentrabatt på färdmedlen över havet, då det hela tiden propageras för att man vill att ungdomarna ska stanna kvar/komma tillbaka efter utbildningen och jobba där. Dessutom har de ju en egen högskola på Gotland, och alla studenter där vill väl också åka över till fastlandet och hälsa på. Det är så jävla irriterande. För att inte tala om Destination Gotlands nya system där det blir billigare ju tidigare du bokar din resa. Om man då som jag helst bokar typ dagen innan för att se hur vädret är så är det kört. Jag får välja på att chansa och boka tidigt med en stor risk för att kasta pengarna i sjön (!) när det sen stormar och jag inte vågar åka, eller att boka som jag gjort innan och betala hutlösa priser. Jävla snåljåpar. Jag är fattig, och alla ska anpassa sig efter det. Så det så.
Eh.. i alla fall. Åker hem en vecka över påsken. Ska bli roligt, det var LÄNGE sedan hela familjen var samlade samtidigt nu. Jag tror det var i somras rent utav... Nu kommer Kim och familjen ner samtidigt som mig och Yngve ska få landstiga på ön för första gången. Det är häääärligt. Tråkigt bara att Micke kanske inte kan få åka med, det blir ju inte hela familjen då.
På torsdag kommer mamma och pappa hit också. Yee-haw! Det ska bli härligt, saknar dem. Maj fyller 2 år om en vecka så de passar på. Kalas i Sthlm på lördag alltså.
Nu ska jag fixa käk, bakad potatis blir det i afton.
Poängtera
Nu väntar jag på att pajen jag gjort ska bli färdig, och på att Melodifestivalen ska börja. Har jag tur inträffar de båda samtidigt.
Lite aggro
Sitter i soffan med mitt täcke, fortfarande i pyjamas, och med datorn i knät och en katt som kurrar nere vid fötterna.
Det är min dag idag. Jag är sjuk, för ovanlighetens skull. Ibland önskar jag att det fanns en reservdelsfirma som sålde kroppsdelar. Att man liksom kunde byta ut saker på sig själv när de inte fungerar istället för att köra på med halvtaskigt resultat med stor risk för att helt enkelt sluta fungera. Det är så värdelöst.
Meningen när jag släpade ut datorn var att jag skulle plugga lite. Det har ännu inte påbörjats. Men men... det måste göras och snart har jag gjort precis allt som man kan göra och då får jag väl hugga i.
I torsdags när jag kom hem efter skolan och dundrade in i hallen möttes jag av en främling som stirrade på mig. Det var en pojkvasker (ja, jag är snart så gammal att jag får säga sånt, nu övar jag lite) som sålde nån slags böcker som samlar lla årets nyheter och det är meningen att man ska samla dem. Bla bla bla. Han var en SÅ DÅLIG försäljare. Det första han sa till mig när i princip kommit precis innanför dörren var ett högdraget "Är du allmänbildad eller?". Och jag är en lättstött person. I den sekunden bestämde jag mig för att inte lyssna på ett ord av det han sa. Allvarligt, känns det som ett bra sätt att insinuera att ens kunder inte är allmänbildade och att de skulle kunna bli det av att köpa några jävla böcker? Han fick dra igenom sitt försäljarkör, och både jag och Micke svarade nej tack med motivering att vi med vår ekonomi (en student, en på a-kassa) inte har lust att prioritera en bok för 800-900 spänn. Men som så många andra skitförsäljare så hävdade han att "de flesta faktiskt inte verkar ha problem med att betala den summan". Idiot.
Eh, lite onödig information jag vet. Men jag är så jäkla trött på försäljare som är helt respektlösa. Jag undrade varför Micke ens släppt in honom, men fck då reda på att Micke råkat komma hem precis då och träffat honom i trapphuset och det gick liksom inte att bli av med honom. Herregud. Jag har inget emot försäljare/dörrknackare så, bara de som visar nån jäkla överlägsen attityd. Det är inte första gången någon ifrågasätter en när man säger att man inte har råd.
Yngve är inte ens tre månader ännu, men har redan haft två namnsdagar. Jag glömde dem båda. Tur att han inte kommer ihåg sånt ;) Yngve Linus Sigvard heter han föresten. Yngve efter sin mammas morfar, Linus efter sin morbror och Sigvard efter sin pappas morfar.
Babynamn är för övrigt rätt roligt att diskutera. När jag får barn så har jag ju redan några förslag som jag tror mycket på. Dessvärre rynkar min sambo på näsan åt dessa förslag. Men vi vet ju alla att jag bestämmer så det blir nog inga problem om det blir akutellt, haha :)
På fredag ska jag göra någonting väldigt läskigt. Det skrämmer mig... men är nog oundvikligt.
Micke, vad gjorde jag innan han fanns i mitt liv?
Snart helg...
Själv åker jag till Sthlm på fredag för att i några dagar rensa mitt huvud och min själv med de som är bäst på att få mig att tänka på annat.
Yngve
och
Maj
och förstås syster och Thord ;)
Kommer bli lite tomt utan min älskling och våra hårbollar.
Sen en tid tillbaka...
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
(Melissa Horn, Sen en tid tillbaka)
http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c