Tillbaka i Eskilstuna

Har haft långhelg i Nyköping tillsammans med Micke. Tog min lilla kissekatt och åkte dit i fredagskväll och har sen varit där tills idag då jag fick kravla mig hemåt för att plugga lite. I lördags åkte vi med Mickes pappa och syster till Stockholm för att kolla in Street Car Fest 2007. Det är kul att se mycket energi, tid och pengar folk lägger ner på sina fordon. Önskar att jag kunde vara så lite mer. Fick en jätterolig film av älsklingen, som handlade enbart om Ford Capri. Har dock bara sett halva, eftersom mina ögonlock blev akut tunga. Annars har vi mest myst runt, besökt några av Mickes kompisar och sånt. Saknar lite inspiration att skriva, så jag lägger ut lite bilder istället.

             
  
             

     

* Notera kvinnan med enormt hårsvall och damvippa på den grönskimrande bilen (Toyota Supra)
** Min pojkvän har sjukt stor mun.

Tusen sköna åt en böna...

I tisdags så hade jag och Micke varit tillsammans en månad.
Det känns som mycket längre dock.
Han är väldigt romantisk min kille.
Jag fick ett väldigt spännande kuvert innehållande:

image123

Han har alltså plockat mina favoritblommor.
Tusenskönor.
De är yttepyttesmå, och växer i gräsmattan.
Massor hade han plockat.
Det mina vänner, det är kärlek :)

image124





(jag har föresten fått min kamera nu, yee-haw!)

Fotbollsvåld

Jag har funderat över en sak. Och eftersom min pojkvän förmodligen inte orkar diskutera det här med mig mer, så kastar jag ut det här för att kanske få lite åsikter om saken.

Det handlar om fotbollshuliganer.

Jag är inte till fullo insatt i problemet, vad som skett och vilka lag som har en såndär svans av våldsbenägna idioter efter sig. Men jag vet i alla fall att AIK har problem med saken. Hörde något på radion som triggade igång mig riktigt ordentligt.

AIK har då tydligen en grupp människor i sin klack som kallar sig själva för Firman. Såna som "älskar sitt lag så mycket" att de bara måste banka skiten ur motståndarklacken vare sig det gått bra eller dåligt, såna som känner sig har rätt till att kasta ner saker på planen och ofreda domare och spelare, såna som gör fotboll till något obehagligt istället för bara en vanlig idrott.

AIK har fått ta ansvar för diverse saker som hänt pga. av dessa personer. Det har väl blivit böter och avstängda spelare och publiklösa matcher om jag inte minns fel. Alltihopa är om inte bara trist, så också en rätt stor ekonomisk förlust.

(Såg föresten med ett halv öga igår på Insider (TV3) och fick uppgiften att EN enda fotbollskväll med dessa huliganer hade kostat Polisen över 700 000 kronor. Hur sjukt är det!)

De här fansen, som för allt i världen inte kan förstå varför laget inte uppskattar det de gör, då det är en handling av kärlek, lojalitet och kämparanda. Ja, de beskriver det faktiskt så när de slår varandra medvetslösa. De här fansen tillåts härja runt. AIK tar avstånd, fördömer i media osv. Men det hjälper ju inte. Varför gör ni ingenting?

Jag tror faktiskt man kan lösa det. Vanlig, relativt enkel grupppedagogik.

För att ta en klassiskt vardagsexempel (från skolans värld naturligtvis). Om det i en klass på 20 personer finns 5 stycken som mobbar den sjätte, och övriga 14 står bredvid och tittar på, så fortsätter mobbingen. Mobbarna har ingen press på sig att sluta. Men om de här 14 personer skulle ställa sig bakom den mobbade, och säga: STOPP! Det räcker nu. Vi vill inte veta av era jävla fasoner något mer. Vad skulle hända då? Mobbarna skulle skämmas ögonen ur sig, och sluta. För människan fungerar så. Så länge ingen protesterar så härjar vi fritt, men när en grupp större än den egna kretsen sätter ner foten och kräver skärpning, då skärper man sig. Vi är inte starkare än så. Och mobbare är ju för övrigt en ganska svag grupp människor, som lätt faller för grupptrycket och vill bara rädda sig själva. En generalisering, jag vet, men jag tror det är så i de allra flesta fallen.

Överför den här tanken till Råsunda under en match. AIK ligger under med två mål, motståndarna jublar. De är Firma-fansen börjar bli förbannade, och kasta saker på planen, skrika ut de mest vulgära saker och jaga upp varandra till slagsmål. Det är en så himla LITEN del av AIK's publik som håller på såhär. Vad skulle hända om ni alla andra reste er upp och började ropa att det räcker nu. Vi vill inte ha er här om ni håller på såhär. Förstör inte vår fotboll. Var inte såna jävla kärringar som inte kan ta nederlag. Kan ni inte uppföra er på läktaren (och utanför) är ni inte välkomna hit längre. Vad skulle hända då?

Jag tror ju inte att de här mesiga slagskämparna skulle vara så kaxiga då. Även om de är flera hundra. För ni är ännu fler. Tänkt er själva att bli bortstötta av sina egna, det är ett riktigt hårt slag i magen. Jag tror faktiskt inte att de skulle överleva. Den där fåniga Firman skulle skrumpna ihop och dö. Medlemmarna skulle sakta tyna bort, gråas till och slutligen återvända till läktarna som vanliga fotbollsfans. För de skulle fan inte våga slåss.

Så snälla AIK, och AIK-fans. Kan ni inte sluta mesa er, och bara stå upp för det ni säger. Bort med våldet från fotbollen. Ni vill väl kunna fortsätta gå på matcher med era barn, utan att vara rädda för att någon skall bli skadade. Ni tycker väl inte att det är värt att en och annan Djurgårdare får sätta livet till för att ni inte vågar säga emot ett gäng korkade idioter? Visa samma stolthet, som dessa Firma-pojkar säger sig ha, stå upp för ett lag och jaga iväg de puckon som inte förstår att idrott handlar om något helt annat än makt.

(Nu blev det lite utpekande mot AIK, det här tänker jag om precis alla lag, som har den här extrema falang av fans.)

En evil dagisbacill som inte vill försvinna!

Någon som vet något slags botemedel för en riktigt nasty förkylning?
VAD SOM HELST?!

Liten update

Stackars Linn är invarderad av dagisbaciller och är alldeles grötig i huvudet. Stackars Linn. Stackars, stackars Linn.

Denna vecka har varit helt galen, vart tog tiden vägen? Jag har haft VFU denna vecka, på en förskola. Har haft roligt såklart, barn är roliga. Är på en 1-3 års-avdelning, vilket är en utmaning. Gått bättre än det gjort förut tycker jag i alla fall. Kanske för att jag tack vare Maj har ett annat förhållningssätt till så små barn nu. fick dock sjukskriva mig idag eftersom jag är helt däckad. Min förhoppning är att jag mår bättre imorgon och kan gå dit och vara där på förmiddagen (enligt schemat alltså). För annars kanske jag blir tvingad att göra om hela veckan, närmare jul, och det vill jag inte. Vill ha mitt lååånga jullov ifred.

Har även suttit och skrivit tenta varje dag när jag kommit hem från dagis. Lyckades peta ihop den idag, och får väl räkna mig som färdig. Den skall in imorgon så det är väl tur det.

Egentligen skulle jag ha åkt till Nyköping imorgon, med katt och allt och varit där hela helgen. Men eftersom jag nu har deg i huvudet så kommer min fina pojkvän hit (igen) istället. Han är bra han, den där Micke. Spännande blir det också, eftersom han har med sig sina två kissar. Det kommer bli kattsammandrabbning för första gången imorgonkväll då, jag är lite nervös. Mest för att min kisse inte ens är året och går på raketbränsle. De andra två är mer pensionärer. Ålderskillnaden kanske blir påfrestande, men jag har ändå gott hopp.

Sitter och biter lite på naglarna också. Vill ha resultatet för min engelskatenta jag skrev i lördags. Är så nervös om jag klarat det eller inte. Jag balanserar nog precis på gränsen, och håller alla mina två tummar för att jag hamnar på rätt sida om G. Gah!

Idag har min Capri ställts in i garage över vintern. Eller för att citera pappa "jag har ställt in skitbilen i hönshuset nu". Nåja, jag tuggar i mig den kommentaren med tanke på att han tvättat den innan, och dessutom sett till att den blivit torr inuti. Däremot sticker det lite i mina armar när han sitter i andra änden av luren och erkänner att han bränt 150 på Brorakan idag. Stackars pensionärs-Caprin. Nog för att han pallar det, men ändå. Chock kanske. Jag har bara kört 130 som fortast, och så blev jag lite rädd. Väghållningen i den bilen är närmast obefintligt, hihi.

Nej, nu skall jag försöka beta av lite disk, ringa älsklingen och sen sova. Vill verkligen åka till dagiset imorgon.

Tvådelat lördag.

En lördag indelad i himmel och helvete.

Först: Engelskatenta med fonetik som ämne. Hiu. Just nu hatar jag engelsk fonetik och vill förbannan engelsmännen för att de sluddrar så hemskt mycket jämt. Fattar de inte att det gör det hundra gånger krångligare för mig nu när jag försöker lära mig att prata som dom.

Sen: Micke kommer. Som jag har längtat.

Ni får själv lista ut vad som är himmel och vad som är helvete med denna dag.

DESSUTOM är klockan tjugo i sju en LÖRDAGmorgon, och jag har redan varit vaken en halvtimma. Dagens ungdomar har det verkligen inte lätt alltså.

Nåja, wish me luck. Jag kommer definitivt behöva den....GAH!

Min bara min

Jag är kär i en chilian från Nyköping.
Väldigt kär.
Så kär att jag nu hänger ut honom i bloggen.
Det får han tåla.
Det här min Micke.

image120

image121

image122

*morr*

På lördag har jag engelskatenta. I fonetik.

Idag har jag HELDAG engelska i skolan, med allt utom just fonetik.

Det är inte så att jag känner att den här dagen kommer vara en total waste of time!

Mummel, morr, svid!

Kär var ordet sa Bull.

Jag är 22 år gammal och har varit kär två gånger i mitt liv. Nu menar jag alltså på riktigt-kär, vuxen-kär, må illa när något blir fel-kär, skratta och gråta-kär, varm i magen-kär. Sådär jaäbasåhiiiiiimlakäääääär-kär har jag varit många gånger, men det är aldrig på riktigt.


Första gången var det obesvarad, outtalad och oerhört jobbig kärlek som tog lång tid att komma över. Det är länge sen nu.


Andra gången är nu. Jag är kär. Just nu. Hela tiden. Varje sekund av dagen, i varje millimeter av kroppen är jag kär. Och det är så häftigt, skönt, underbart och ovant. En besvarad kärlek dessutom. Av världens underbaraste Micke. Han som jag haft turer med ända sen i december 2006, blivit osams, blivit sams, sagt upp kontakten med och tänkt på i veckor. Han är min nu.


Och jag har tänkt tanken att det är pinsamt att ha träffat någon över nätet. Dessutom på Lunarstorm, fjortisraggarnas paradis. Men sen har jag tänkt att något som är så bra, så härligt omöjligt kan vara pinsamt. Så jag har slutat tänka dom tankarna, för länge sen.


Det är en ganska stor omställning när man i 22 år har varit själv. Inte ensam, men själv. Nu har jag nån att dela saker med. Nån som inte tycker det är konstigt när jag är alldeles glad och inte kan sluta skratta åt saker som egentligen inte är roligt. Nån som inte har någon emot att jag gråter och snorar över saker. Nån som tycker att jag är bra precis som jag är. Nån som säger till mig när jag tänker och säger dumma saker. Nån som blir varm i magen av att tänka på mig. Det är konstigt, men oj så härligt. Att älska någon, det är nog det största man kan ge.


Sånt här tänker man på en torsdagsnatt när ens kärlek ligger och sover åtta mil bort. Det blir lite sentimentalt, lite utlämnande och mycket känslosamt. Men det måste få bli så ibland.


Hittade en alldeles hilarious vers i en kursbok...

" Oh lord
jag åker raggar-Ford
och jag inte det 
så tar jag jag Chevrolet.
Vad är det för pack
som åker Cadillac?
Och vad är det för gäng
som åker Citroen?
Vem är den fjant
som åker Valliant?
Och vad är det för fån
som åker Amazon"


(ur boken Språkglädje av Ann-Katrin Svensson)

Vardagliga saker

Det var värst vilket tjat. Uppdatera hit, och uppdatera dit!


Nåja, jag kan ju hålla med. Har varit lite slö med skrivandet här i bloggen den senaste veckan. Dock måste jag försvara min pojkvän, inte hans fel att jag inte bloggar så mycket nowdays.


Besökte ju min kära ö förra veckan. Otroligt skönt att vara hemma som alltid. När jag är där, så undrar jag alltid varför jag valde att flytta därifrån? Där finns ju allt. Familjen, vännerna, havet, Caprin, allt jag kan och vet. Men å andra sidan saknar Gotland saker också. Till exempel Micke, Maj och andra vänner. Och min utbildning, vilket är mest relevant i den här frågan... Det har hur som helst blivit lättare att åka från Gotland nu, eftersom jag har en sorkpas som väntar på mig här på fastlandet.


Var mest sjuk när jag var på Gotland, som en evil curse. Men hann i alla fall träffa lite kompisar, lite släkt, kolla på rally på Galgberget och umgås med familjen i massor. Dessutom kom Kim, Thord och Maj ner de sista dagarna jag var hemma. Kul kul. Jag, Kim och Maj besökte Klinte marknad och jag var alldeles vuxen och förståndig och köpte bara strumpor, inget godis. Det ni, vilken bedrift ;)


Annars då? Ja det är GALET mycket skolarbete nu. Har en hel lista, men har knappt börjat med något. Ska ta tag i det i helgen. Är ledig fredag till måndag så det blir plugg, plugg, plugg. Utom på lördagen då jag skall åka till älsklingen i Nyköping.


Är måttligt tjurig att kameran som jag (det vill säga min syster...) beställde för över en månad ÄNNU inte har kommit. Dum-Macoteket. Rappa lite. Jag vill fota allt och inget nu.

Nej. Skall försöka bota min förkylning med en kväll på soffan framför TV:n.