Det är något visst med att inte ta skit...

Det är något visst med proggmusik. Jag saknar den fast jag egentligen aldrig upplevt proggens era. Men jag lyssnar på den ganska ofta nowdays, och vissa låtar får mig att rysa rent ut sagt. Håret på armarna ställer sig upp nästan varje gång jag hör en del av dessa fantastiska progglåtar. En av dem är Stoppa matchen med Hoola Bandoola band. Jösses, det är sån kämpaglöd i deras röster när de sjunger. Tänkte dela med mig av en låt, hittade en ganska dålig inspelning från en konser någon gång i tiden med Nationalteatern som framför denna eminenta sång. Sista raden, det är så det brinner i hjärtat på mig när jag hör den. Man ska fan stå upp för sin sak! Så himla gött.

Nu är jag inte så snajdig att jag lyckas lägga upp videon här som vissa andra kan. Men en länk kan jag ordna. Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=bKFuzbtXTbQ


Jag jobba på tvätten i Arlöv
Det var sommar och varmt
Det var ett sommarjobb
Jag skulle fixa lite egna pengar


Brevid mig stog en kärring
Hanna från Arlöv
Svettades i ångan från pressen
Det var 40 grader varmt


Hanna från Arlöv hej
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det känndes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt själv


Vi jobbade tillsammans i tvätten
Hanna var kommunist
En tant på femtio år
Kan väl inte vara kommunist va?
Hon var så förbannad på värmen
Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar
Kyss mig där bak sa Hanna


Hanna från Arlöv hej
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det känndes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt själv


Och Hanna höll tal på en mangel
Nu strejkar vi vilt
Vi är väl inga djur
Vi ska fan i mig ha våra fläktar
Hon talade med mig om vårt jobb
Och om chefens profit
Och om att vi som jobbar skulle hålla samman
Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej


Hanna från Arlöv hej
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det känndes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt själv


Hela tvätten stod stilla i Arlöv
Chefen slet sitt hår
En jugoslav fick gå
Men dom vågade inte focka Hanna
Så fick vi då till slut en fläkt
Det var en ynklig fläkt
Det var nästan lika varmt som förut
Men jag lärde mig att fajtas

Handboll kan få blodet att koka

Tio sekunder kvar av matchen.
Det är blåst för time-out.
Tyskland leder med ett mål.
Sverige behöver spela oavgjort eller vinna.
I annat fall blir det ingen semifinal.
Jag sitter på nålar.
Då får TV4 tillfälligt avbrott.
Nervkollaps.
Fick se de sista sekunderna förvisso.
Men ändå.
Nervkollaps.
Föresten, en sak till.
Tyskjävlar.



(Eller ja...Vi förlorade.)

Shame on me!

Jag vet, jag vet! Jag är alldeles för dålig att blogga nowdays. Men till mitt försvar har jag haft en jävla jobbig vecka. Så det så.

Sista lovdagen imorgon, sen börjar skolan igen. Ska bli ganska skönt att få något att göra, men å andra sidan är det rätt härligt att vara en slacker också. Vara vaken så länge man har lust med, och sova tills posten väcker en. Underbart. Men inte allt för länge förstås. Nu är det kanske dags att få rutin på vardagen igen. Tror dock inte det kommer hända denna termin. Det är typ två lektioner i veckan utspridda på två olika dagar. Ofta tisdag, onsdag eller fredag. Jag är nöjd, haha. Men det innebär ju säkerligen en hel massa hemarbete istället, kanske mycket i grupp också. Men det gör mig inget, för det kan innebära sovmorgon. Och jag är FÖR sovmorgon. Bla bla bla.

Nu vågar jag också göra ett officiellt statement här i bloggen för nu har familj informerats. Jag kommer i månadsskiftet februari-mars att bli sambo. Min Micke kommer att flytta in här hos mig i Eskilstuna. Jag säger bara piff-poff till de hemska tomma veckorna och välkommen normalt förhållande :) Lite synd om Micke bara som kommer att få pendla till sitt jobb i Nyköping tills han hittar ett nytt här i stan. Hoppas att det går fort med den saken.

Mina helger är från och med kommande helg fram till i mars TOTALT uppbokade. Ovanligt för att vara mig. Men men... så blir det ibland. Jag ska bland annat fira födelsedagar, få besök, se på barndop och barnvakta Maj i Jönköping. Det blir nog skoj alltihopa :)

Fick höra på nyheterna idag att 7 av 10 svenskar tycker att det är dags för homosexuella att få rätten att gifta sig. Vad glad jag blev. Det innebär förmodligen att människor blivit mer toleranta. Och tolerans är jävligt viktigt. Kristdemokraterna verkar dock inte riktigt ha alla lamm i hagen ännu. Hägglund malde på om nått "äktenskapet är en sed som funnits i många hundra år och skall vara mellan en man och en kvinna och vi ser inga anledningar till att ändra på det konceptet bla bla BLA". Han är rätt kass i huvudet kan man säga. För vad är dealen? Varför är det så väldigt upprörande för dessa människor att kärlekspar vill gifta sig, oavsett vilket kön de har? Exakt vem påverkar det, mer än just de två som gifter sig? Nä, ni Kristdemokrater borde nog ta och damma av er politik om ni ska ha en chans att överleva. Eller föresten, låt bli. Jag har inget emot om ert parti försvinner från Sveriges politiska karta.

Jag har en säng. Jag har en soffa. Jag har en mjuk kontorsstol. Jag har en kudde som ligger i "nedre plan" av bokhyllan. Jag har två kattställningar. Jag har en pall där Ford-filten ligger. Alla är mjuka, sköna, varma saker. Varför väljer då katten att ligga på hallgolvet? Beats me.

Idag har jag rensat ur mina garderober på kläder som aldrig används. Jag var ganska duktig på att sortera ut spara- och slänga-kläder. (Najje, jag slänger dem inte bokstavligen. Skänker bort dem till Myrorna givetvis) Men en sak gick jag faktiskt och hämtade igen, min röda fina kavaj som jag tog studenten i. Den är för liten, den var det redan då. Men jag älskar den faktiskt. Och får lite glädje i mig när jag ser på den. Så den får faktiskt hänga kvar nu och ta plats. Den är värd lite plats.

Imorgon ska jag tvätta. Kanske städa. Om jag orkar. Min rygg gör ont, ont. Kanske åka till biblioteket också, har en redig lista på barnböcker som skall läsas i kommande kurs (Barnlitteraturhistoria). Roligt faktiskt. Massa originalberättelser. Jag känner ju till Nalle Puh till exempel, men har aldrig läst den första ursprungliga berättelsen. Najs najs.

Eh. Jag vet. En relativt ointressant blogg. Men det skiter jag. Josse tycker man måste nischa sin blogg. Det skiter jag också i. Den får faktiskt vara totalt ointressant, ni verkar vara en bunt som läser den ändå :P

Nej gott folk, dags att sova. Kom ihåg nu.
Världen behöver mer peace, love och lite jävla understanding.

Söndagmorgon

Solen skiner, katten är busig, lägenheten är granskakad, tentan är skriven (gick nog bra) och jag har ont i magen.
En relativt bra söndag med andra ord. So I'm off to Nyköping.

                   

Några bilder från jullov på Gotland. Nästan alla jag tagit, är alldeles för dålig på det där.
Sammanfattar i alla fall rätt bra; Familjehäng, Mickemys och Majbusande.
Det var mitt lov det!

Tentaångest

Tänkte beskriva händelseförloppet inför denna jävla grammatik-tenta.

1. Extrem klantighet
Jag glömde bort att anmäla mig, fick därmed inte heller skriva tentan vad första tillfället i början på december.

2. Förnekelse
Jag vägrade inse att jag skulle skriva tenta efter jul och nyårsledigheten och öppnade däremed inte en bok eller block på sisådär en månad.

3. Lite smått panik
Börjar väl inse att det brinner i knutarna, men väljer dock att förbise detta då "jag ju faktiskt har jullov".

4. Lite mer panik.
TIllbaka i verkligheten i Eskilstuna, nu börjar jag inse vad jag har att göra.

5. Total panik (torsdag eftermiddag)
Men herregud! Jag har ju inte gjort någonting och om två dygn är det skrivardags. Jag inser vidden av HUR mycket det är jag egentligen ska kunna på lördag.

6. Ett bedrägligt lugn
Överskattar min förmåga, och tänker att jag nog inte behöver plugga särskilt mycket alls.

7. RED ALERT!
Ojdå, jag är visst dum i huvudet. Sitter uppe till två-snåret och pluggar.

8. Ta i med hårdhandskarna
Jag arbetar mig systematiskt igenom mina anteckningar och får en struktur på arbetet.

9. Pendlingen mellan hopp och förtvivlan
Ena stunden är jag kolugn med världens självförtroende. Nästa så är jag ett vrak.

10. Whatever...
Den nuvarande fasen. Jag inser att jag inte kan vara bäst på allt alltid, och tycker att jag mina insatser för dagen räcker. Jag har lärt mig massor idag, men inte tillräckligt egentlgen. Men man måste ju egentligen inte heller kunna allt för att få godkänt. Den här fasen kan också kallas Förhandla-med-sig-själv-fasen. Det får gå som det går, eller får det det? Men jag orkar inte mer idag.

Imorgon infinner sig minst fyra faser, jag vet dock inte den exakta ordningen:
Jag vill dö,
Det går nog vägen,
Herregud, är klockan redan halv tre!,
Lugnet

Nåväl, det får bära eller brista. Jag måste dock inse att min studieteknik är alldeles usel. Och att planering faktiskt inte alls är så överskattat. Men hur som helst, wish me luck!


Svid svid svid

Jag och Azra är tillbaka i vår lägenhet, och sover i vår säng och är hemma hos oss helt enkelt. Inte för att jag inte tycker om att bo hos Micke, eller hos föräldrarna. Men det är liksom inte hemma hos oss.

Åkte hem från ön igår. Det är som alltid lite vemodigt, men ändå skönt på samma gång. Fast helst av allt hade jag nog velat stanna för alltid. Snikade i alla fall in mig hos systren med familj i deras hytt och åkte därför också på att vara barnvakt. Men å andra sidan är jag inte nödbedd, Maj tar jag gärna hand om. Vi fick dock tråkigt i hytten och gick ett varv på båten. Maj gillar lampor. Och att peka på dom och säga "hää". Vet ni hur många lampor det finns på gotlandsfärjan? Nu vet jag det i alla fall, haha!

Hemma väntade ett brev som fick mig ur balans. Både bra och dåligt på samma gång. Men jag måste nog välja att se det braiga annars kommer jag aldrig palla med det som komma skall. Hu.

Försöker tentaplugga, det går inget vidare. Har inte öppnat böckerna förrän idag, och det är tenta på lördag. Braaa Linn. Flera veckors ledighet, inget pluggande. Ja. Som sagt, bra Linn. Men HUR motiverande är engelsk grammatik? Faktiskt... Så om någon har några som helst inspirerande ord, snälla skriv de till mig. Jag behöver nämligen MYCKET motivation.

Har i alla fall haft en bra jul, bra nyår och bra dagar med Micke på ön. Och familjen och vännerna också givetvis.

Nej, måste fan ta tag i den där JÄVLA tentan nu. Blörk.