LINNSALABIM

Kommentarerna har bara rasat in efter mitt förra blogginlägg. Plötsligt vaknade alla läsare till liv och blev nyfikna. Muahaha säger jag bara ;)

Vad skall jag säga då? Jag har träffat en karl, som jag haft kontakt med ett bra tag, och nu är vi tillsammans. Helt enkelt. Mer än så vill jag inte hänga ut stackarn här  bloggen. Ni får fråga när ni träffar mig istället.

Är på Gotland just nu, vilket är härligt. Träffa familjen (de tre som saknas kommer på fredag!), träffa kompisar, ta det lugnt och allt sånt. Har dock en MASSA plugg som jag borde göra. Men det är så svårt att komma till skott. Mycket skönare att bara hänga runt här hemma istället, haha.

Det är samtidigt ganska jobbigt att vara på Gotland, när man är nykär och har sin man på andra sidan havet. Men det är så det är. Jag kommer ju hem till Eskilstuna snart igen. Och vi lär väl få vänja oss eftersom vi inte ens bor i samma stad. Gah! Men det kommer funka ändå.

By the way, Facebook? What's the deal? Jag ser inte riktigt det roliga... men jag är rätt färsk där ännu så jag får ge det ett tag till.

Varför har du gått ur kyrkan? Tycker alla verkar gå ur. =(
Tänkte att jag skulle försöka besvara frågan. Det finns olika anledningar, med olika motiveringar. Jag presenterar om inte alla så i alla fall några.

1. Jag är inte kristen. Jag tror inte på Gud. Jag tror inte på Jesus. Jag tror inte på Bibeln. Det är den största anledningen. Dock firar jag de kristna högtiderna, men det beror på mer på tradidtion än något annat. Är nog inte ensam om att fira jul för att det är härligt att ha kalas med familjen, och inte för att fira Jesu födelse.

2. Jag har aldrig valt att gå med i någon kyrka, så inte heller den Svenska (kristna) kyrkan. Detta skedde automatiskt när jag föddes, mina föräldrar har aldrig skrivit in mig. Så jag kan ju egentligen tycka man bör vända på frågan; varför har jag gått med i kyrkan från första början? För att kyrkan bestämde det åt mig...

3. Jag vill slippa betala kyrkoskatt. Rent ekonomiska skäl alltså.

4. Jag är långsint. Mina två äldre syskon blev inbjudna till att konfirmera sig som 14-åringar av vårt lokala pastorat. Jag fick ingen inbjudan, trots att mina förutsättningar var lika som mina syskon. Inte döpt, men med i kyrkan.

5. Jag tycker att religion är obehagligt. Den har blivit en ursäkt för så mycket ondska genom tiderna.

6. Redan som 5-åring dissade jag kyrkan, via Kyrkis. "Kom mamma vi åker hem, det var tråkigt här". Så mina tankar om att kyrkan inte var en plats för mig startade tidigt.

7. Jag kan inte se att jag någonsin skulle ta till mig kyrkans budskap i mitt liv. Är inte döpt, inte konfirmerad, vill inte gifta mig kyrkligt, kommer inte att döpa mina barn, och känner väl inte direkt starkt för en kyrklig begravning.

8. Varför skall jag vara medlem i något som inte ger mig någonting, som jag inte utnyttjar och som jag framför allt inte tror på?

Har jag motiverat tillräckligt?

Nu betyder inte det här att jag inte respekterar Svenska kyrkan, eller andra församlingar med för den delen. Jag har inget emot att människor tror, och att de finner styrka i saker även om jag inte förstår det. Så länge ingen far illa så go for it. I won't mind. Men jag tycker det är fel att man automatiskt tvingas in i kyrkan. Vet inte riktigt hur det är idag dock. Men för att se till mig själv, jag valde inte kyrkan, mina föräldrar valde inte kyrkan, kyrkan valde mig. Och jag kunde inte göra slut förrän jag blev 18 år. Konstigt.

Alla människor man känner i sitt liv, som sedan bara försvinner och glöms bort. Dom är ganska många. En del saknar man, andra inte. En del saknar man till och med väldigt mycket. Jag har en sån person.

När jag började högstadiet fick jag lära känna världens grymmaste tjej, nere från djupaste Storstudret. Under gymnasiet hängde vi också. Det är sällan man träffar så härliga människor, men just den här bruden var helt underbart rolig. Men sen bara tappade vi kontakten. Det tycker jag är vansinnigt tråkigt.

Sen kom jag på att man kan googla människor. Jag googlade henne, ingen större utdelning. Sen kom jag på att många faktiskt också googlar sig själva. Så om jag yppar hennes namn här i bloggen, och hon googlar sig själv så kommer hon hitta hit. Och då kanske hon blir lite glad och skriver en kommentar så man kan få tag på henne igen.

Så Hanna Wass. Googla dig hit för hundan. Och ja, jag är fortfarande en nörd :)