Ett ganska svart inlägg, men med stor ljusglimt!
Jag börjar med det dåliga. Och kanske blir detta alldeles för utlämnande, för personligt. Men det skiter jag i, för jag orkar inte skämmas mer. Hålla på och låtsas och gömma undan. Jag är deprimerad, rätt hårt deprimerad alltså. Jag går hos kurator och pratar, jag äter mediciner. Jag har panikångest och är rädd för att gå till skolan. Att åka till andra ställen går rätt bra, för det mesta. Vissa dagar funkar allting, andra är det av i alla ändar. Men varje dag kräver energi, och jag kämpar. Idag är en sådan dag där jag måste kämpa. Jag skall egentligen vara någon annanstans idag. Men det kniper och gör ont i bröstkorgen, jag går med gråten i halsen. Jag orkar liksom inte slåss idag, så jag blir hemma. Igen.
Förut har jag haft perioder i livet då jag trodde att jag var deprimerad. Kanske var jag det också, men det var light. Det här är med extra allt känns det som. Långt, segdraget och jobbigt. Alla måsten ligger på en hög och jag måste försöka att inte se dem. Istället försöker jag göra det jag kan och se framåt. There is always tomorrow, då kan jag! Vet inte riktigt varför jag skriver det här. Kanske för att jag vill göra det synligt, att tala om för världen (nåja, de få läsare jag har) att min verklighet just nu suger ganska hårt.
MEN!
Jag har en ljus syn på framtiden. Jag drömmer om vad som komma skall. En sak jag sett fram emot är nu mycket nära att ske. Inga papper är skrivna, men det finns ingenting som hindrar att de skall bli. Det är bara procedurer som skall gås igenom först. I alla fall. Ja flytta haim! Jag och Majkel har fått en lägenhet på Gotland. Vi skall flytta till en tvåa i markplan, med liten TRÄDGÅRD på baksidan och även gräsplätt på framsidan. Denna lägenhet ligger i Väskinde. Alltså nära till mamma och pappa, nära till Kimpans sommarhus och dessutom bor en god vän i samma område med sin karl och son. WOHOOOOOOOOOOO!!!! Vi kommer antagligen flytta in lite smått innan jul och bo där över jul och nyår. Sen åker vi tillbaka till Eskilstuna, jag klarar av det sista i skolan och sen flyttar vi mer definitivt i slutet på januari. Allt här i E-tuna är uppsagt till sista januari. Det är overkligt och alldeles, alldeles underbart.
(Detta är Gotlandshems bild på området vi ska bo i)
Jag åker till Gotland i helgen och skall då titta på lägenheten igen, samt komma överrens om när vi kan flytta in. Har bara sett bilder som mina föräldrar tagit och så. Åker själv till ön denna gång, billigast så. Micke och kattsen får vara hemma och busa själva. Skulle egentligen se på lägenheter, det var syftet med resan men nu behövs det ju inte. All done! Så istället ska jag bara koppla av och umgås med min familj. Linus fyller år imorgon, Linda om en vecka så jag skall kalasa lite för dom.
Tills nästa gång, over and out.
En ny livskamrat... eller en till kanske man ska säga?
Den här skönheten fick följa med mig hem från affären.
SonyEricsson C903 Glamour Red
"Debatt" fick mig att glöda ikväll!
JISSUS ÄNDE vad jag är upprörd!
Satt i soffan i godan ro, och klockan slog 22. Det är torsdag, det är Debatt. En snabbkoll på vilka ämnen de skulle ta upp fångade mig direkt och jag borrade ner mig ordentligt bland kuddarna, beredd på intressanta diskussioner.
Kamratposten har gjort en undersökning bland skolelever som visar att 16% någon gång känt sig kränkt av en lärare. Allt ifrån enstaka kränkningar till varje-dag-mobbing. Alltså lärare som betett sig illa mot sina elever.
KP representerades av Ola Lindholm. Lärarnas riksförbunds ordförande var där också, Metta Fjelkner. De gästades av några lärare, elever och andra "tyckare". Barn- och elevombudet Lars Arrhenius satt också med.
Det var något av det pinsammaste jag sett. Alla från "lärar"-sidan satte hälarna i gruset och skanderade högt och tydligt att dessa siffror förmodligen inte stämmet. Att man inte kan dra alla lärare över en kam. Att man hela tiden arbetar med etiska seminarier bland pedagogerna. De två verksamma lärare som var med kunde inte alls känna igen sig i bilden av att lärare skulle kränka elever.
De menade istället, vilket kanske inte sades rent ut men undertonen var sådan, att ungarna hittar på. Att de överdriver. Att de tar en tillsägning som kränkning. Nån galen man i beige kavaj härjade om att dagens barn och unga har fått lära sig att krama träd när de går vilse, och är inte vana att bli tillsagda.
Jag ville bara kräkas. Det är SJUKT att de inte kunde erkänna att det är såhär. De påpekade många gånger från båda sidor att de flesta lärare inte alls gör såhär. Men som Ola Lindholm lade fram det, vi vet ju alla att det finns en del ruttna äpplen i korgen, och de borde inte få vara lärare.
Men det är så jävla typiskt. Att man måste hålla varandra om ryggen. Må jag aldrig bli en av dom som inte vågar se, inte vågar säga till, inte vågar reagera om någon kollega gör något uppåt väggarna. Att de hade mage att sitta där och påstå att barn och unga inte fattar vad kränkning innebär. De är fan så mycket smartare än vad vi vuxna ger dem credit för. Fan så mycket smartare!
Jag kan liksom såhär rakt upp och ner komma på tre saker som sitter fastetsat i mig, där lärare har kränkt mig något fruktansvärt. Och jag var inte direkt någon som stack ut, jag var en sån som ofta var i blickfånget hos läraren för "postitiva saker".
Det är väl klart som fan att ungar (precis som vi vuxna) överreagerar ibland, och känner sig orättvist behandlade och då kränkta. Men förmodligen så försvinner dessa känslor rätt snabbt när man inser att man nog kanske inte betedde sig som man borde ha gjort. En utskällning eller tillsägelse är ju befogad ibland. Men kränkningar förekommer hela tiden. Såna som fastnar, såna som etsar sig fast. Jag hade ju tre stycken färskt i minnet fast det är sex år sedan den sista skedde. Se, jag minns till och med vilket skolår....
Det var hur som helst pinsamt som bara den att vuxna människor, PEDAGOGER, sitter och skyller på ungarna. Att det är deras misstolkningar, påhitt och ljug som gör att siffrorna blir så höga. VAFAN!!!! Koppla åt andra hållet istället! Hur kan det komma sig att så många som 16% känner sig kränkta av lärare? Det måste ju göra att det finns en hel del rötägg där ute. Vad ska vi göra åt dem, det måste ju vara den stora frågan.
Det göttigaste i hela debatten var när Metta Fjelkner satt och upprepade någon inövat, och Ola Linderholm frågar: Du menar alltså att det är de obehöriga lärarna i skolan som står för all kränkning? Nej det är inte det jag menar, svarar hon. Ola kontrar: Det var det du sa i fikarummet förut! Jag trodde hon skulle svimma... HAHA!
Gå in på svt.se/play och kolla. Debatten gjorde mig mörkrädd, och gav lite realitycheck om att lärarna fortfarande håller varandra om ryggen. Har nog bara upplevt en lärare som faktiskt till 100% stod bakom sin elev inför de andra lärarna, rektor osv. Diego Rossi, Richard Steffen-gymnasiet. Min handledare de två sista åren i gymnasiet. Jag har inte glömt det och du är fortfarande min stora förebild!