Sommarlov kom till mig!
MEN det fula i det här är att Micke får åka hem 12 dagar innan mig. Han ska ju börja jobba 1juni, och jag går i skolan ända tills den 12. (Damn you engelska barnlitteratur-kursen!). Micke får alltså åka hem till min ö, och bo i min stuga hos mina föräldrar. Jag får sitta ensam kvar (+ Azra dåra) och vääänta. Han får till och med vara med och fira min mammas födelsedag. Det är nedrigt. Men inte hans fel, mer mitt i såna fall som dragit ner honom i Gotlandsträsket ;)
Nåja. Det positiva är ju ändå att det bara är en månad till sommarlov, och ett härligt sådant på ön med älsklingen, familjen och vännerna. Kan inte bli mycket bättre.
En tanke som jag grunnat på hela dagen...
Idag har de begravt Engla. Den lilla tjejen som på något sätt har blivit allmän egendom. Hela Sverige stannade upp en aning när hon försvann, och förblev försvunnen under många dagar. Ett foto dyker upp, av en slump. Samma slump ger även ett annat foto, kanske viktigare än det första. Vi får snart veta att Engla inte längre är försvunnen, hon är död. Av en man, som bara åkt förbi och där det slog slint i hjärnan. Återigen skulle det visa sig.
Idag har de begravt Engla. Och SVT direktsände ceremonin. Det är en av sakerna som äcklar mig.
Jag följde, precis som många andra, sökandet efter den lilla tjejen i media. Precis som många andra anade jag vad som hänt henne, men blev ändå skakad när sanningen kom fram. Jag minns att jag såg Efterlyst, det program som kom närmast efter att de hittat henne och tagit förövaren. Så illa jag mådde, rent fysiskt. I en lång stund efteråt, då jag fått historien om Anders Eklunds sjuka beteende berättad för mig, så mådde jag illa. Precis som många andra förfasades jag av hur någon sådan person liksom kan glida igenom vardagen, slinka igenom polisutredningar och fortsätta helt oberört i sin vardag efter fruktansvärda gärningar.
Jag känner för Englas anhöriga, att de måste leva vidare utan henne. Men jag kan aldrig, aldrig dela deras sorg som nu Sverige verkar tro att de gör. Jag tror inte heller att majoriteten kan göra det. Det finns dom som också förlorat sina barn, eller andra anhöriga, på grund av någon annan. På grund av att någon människa, psykiskt sjuk eller ej, tycker sig ha rätten att ta någon annans liv. De som upplevt detta kanske kan ha en aning om vad Englas familj känner. Men inte vi andra.
Det är upprörande att vi tycker att det är "självklart" att sitta med i våra TV-soffor och sörja en flicka vi aldrig känt eller kommer att få lära känna. Att vi ska få sitta med och bevittna när hon går mot sin sista vila, och höra de sånger och tal som valts ut speciellt för att passa Engla. Det är det som äcklar mig.
Jag vet att Englas anhöriga sagt OK, att de själva inkluderar oss. Men jag vet faktiskt inte om de själva kan avgöra det. Och även om de kan förstå vad de tackar ja till när de ber om en TV-sänd begravning, så kan vi andra faktiskt avböja. Vi vill inte ta del av detta på ett sådant sätt. Tidningar har rapporterat från "uppmärksammade" begravningar länge, men jag tycker inte att det blir samma sak. Där får vi kanske veta vilka sånger som sjöng, men vi får inte höra dem. Vi kan få se en bild av kyrkan, men aldrig kliva innanför dörrarna. Prästen kan i korthet berätta om vad som sagts, men vi kan inte höra de exakta orden och vilken reaktion de får. Nej, jag tycker inte att det är rätt.
Vi kan inte låtsas som att vi sörjer Engla. Vi kände inte henne. Vi kände inte hennes familj. Vi kan däremot känna en sorg över att en familj har drabbats så hårt. Vi kan känna sorg över att ett barn tagits ifrån sitt liv helt onödigt. Vi kan känna sorg och rädsla över att det kan hända vem som helst, när som helst. Vi kan känna sorg över att ingen gjorde något åt denna Eklund i tid. Vi kan känna en slags allmän sorg över det sorgliga och hemska i detta öde. Men jag tror inte att vi kan sörja Engla, på riktigt. För det är inte vi som ska försöka fortsätta med våra liv, utan ett barn som borde varit vid vår sida. Vi kan knäppa av vår TV och om några veckor kanske återigen få uppleva den här allmänna sorgen över ett samhälle som blivit rått.
All respekt och kärlek till Englas familj. Jag känner med er, men jag kan inte säga att sörjer er dotter. Det vore att ljuga. Jag sörjer det faktum att ingen går trygg här i världen, och jag sörjer den orättvisa som drabbat denna familj.
Patetiska inlägg utan fantasi? Inte då...
Solen skiner.
Jag är fulltids-slacker i nåra dagar.
Vår balkong är het! (ca 30 grader)
Lillfisen har tagit dom första stegen.
Det är bilras i Eskilstuna detta år.
Jag vet, jag är dålig på att blogg.
Detta meningslösa inlägg är mer ett bevis för att visa att jag inte glömt bort bloggen.
Det finns olika sätt att lyssna på musik
*Söndagsmorgon, man ligger i sängen och är egentligen alldeles utvilad men man vill inte går upp för det ÄR sovmorgon och klockan är inte 11 ännu. Då lyssnar jag på Anna Ternheim - "My secret".
*Söndagsmorgon, man har legat i sängen hela morgonen fast man varit klarvaken i två timmar. Energin spritter i en utvilad kropp och man måste, måste dansa och hoppa runt i vardagsrummet eftersom det är en bra start på dagen. Då lyssnar jag på Lars Winnerbäck - "Pollenchock och stjärnfall". (Och ja, jag hoppar faktiskt runt.)
*Disktajm, berget finns där oavsett om det bara ser stort ut eller om det faktiskt ÄR så. Så det är bara att kalva upp ärmarna, doppa ner dom i det lite för varma vattnet. Då lyssnar jag på Schlager (i dunka-dunka-versioner).
Nu kommer den bästa:
* I bilen. Och för att det ska vara perfekt behövs: strålande sol och värme, bra högtalare, cool musik, solglasögon och en Ford Capri. Det är wunderbar! Dock så har jag ju bara en Audi tills hands just nu, men jag har bra fantasi. Så om ni ser mig i Eskilstuna, i min blåa Audi 80, solbrillor på och musik skrålar (ur ganska dåliga högtalare) så vet ni att jag på riktigt känner att jag kör min fina bil istället. Mmm, Caprin.
Ja, okej. Det skulle handla om musik och dess höjdpunkter och gled istället in på min dregglande saknad efter cool-bilen. Så är det. Jag tänker mycket på den stackarn som står intryckt bland snobbiga BMW's, snabba motorcyklar och surriga husvagnar som inte förstår dess skönhet. Det kan inte va lätt. Hoppas någon räddar den snart.
Ibland blir det inte som man tänkt sig...
Jag tänker nu berätta min traumatiska upplevelse från i fredags. Man får skratta. Man får till och med skratta rått och elakt till min och sambons lite slöa hjärnor. Så nu är det sagt.
Jag och Micke bestämde oss för i fredags att vi skulle hyra en film. Vårt vanliga hyra-film-ställe har packat ihop sin butik och flyttat och vi hade fått veta det nya gatunamnet. Vi kollade upp ungefär var denna gata låg och gav oss ut för att leta reda på videobutiken. Varken jag eller sambon är ju härifrån stan, och vi har väl ett hum över stan men specifika gator är ju inget vi har lärt oss.
Vi hittar gatan och snurrar runt ett tag. Vi kommer fram till en rondell där vi brukar åka och lägger märke till en videobutik. Eller rättare sagt två. En av dem har jag sett förr, och sagt att jag inte vill gå in i för den ser helskum ut. Mörkt, och kymigt rakt ner i en källare. I huset bredvid ligger också en videobutik, en "ny" för oss som vi aldrig lgt märke till förut. Så vi åker in där.
När vi har tagit några steg in i butiken märker vi det. Denna butik hyr ut/säljer bara en viss typ av film. Och just den typen var inte det vi var ute efter. Vi har hamnat i porr-mekka... Eftersom våra något fredagsslöa hjärnor och vårt småpratande gjorde att vi hann komma rätt långt in i affären och är precis framför mannen bakom disken innan vi inser vad det är för ställe så blir det väldigt pinsamt. Jag gör mig beredd på att vända och gå, men Micke dyker in bland hyllorna och jag följer efter. Där står vi och lutar oss mot varann och skrattar. Och skrattar. Och skrattar. För det blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Micke han tycker det är mer pinsamt att bara skrattande gå ut så han går runt där och låtsas att han letar efter något. Han till och med frågar bakom-disken-mannen om han har fått in något nytt. Jag bryter ihop på nytt och ligger nästan ner och asgarvar. Tillslut har vi samlats oss så mycket att vi lyckas ta oss därifrån och ut på gatan och in i bilen. Och där sitter vi och skrattar, och skrattar, och skrattar.
Nåja. Nu vet vi vart vi inte ska åka nån mer gång. Det gör mig inget att det ligger en sådan butik just där, men jag tycker väl att man kan varna på något sätt. Fast såhär i efterhand är det ju rätt dumt att vi inte fattade att när en videobutik har NOLL skyltning om nya filmer i fönstret utan bara en stor träskiva och lite lappar som det står DVD, REA och Dvd säljes på, så kanske man ska ana ugglor i mossen. Nåja. Vi fick oss ett gott skratt, och jag skulle ge mycket för att få se våra miner när vi fattade vart vi hamnat.
Filmen? Ja, vi lyckades hitta ett annat ställe att hyra film på under lördagen. Och där var det normala fönster, normal skyltning och inte alls lika chockartat att kliva in.
Hey you sena 80talsbarn...
Jag är av den prima årgången 1985. När jag var i just 9-10årsåldern så kom den här grejen ut på marknaden.
Do you remember barn av sena 80-talet? Vi plågade vår omgivning med dessa små äggliknande ting.
Jag hade aldrig en egen, men de flesta av mina kompisar hade en sånhär. Det är alltså ett elektroniskt husdjur kan man säga. Den piper när den vill ha mat, kärlek, ska sova eller har bajsat. Typ. På min tid var det en liten pisplay, och där kunde man då se sitt "djur". Känner ni igen det?
På skolgården där jag har min VFU hittar jag elever som står helt försjunkna i dessa Tamagotchis. Det blir tjafs efter varje rast eftersom de inte vill lägga ner dem i väskan utan kräver att få ha dem på lektion "ifall de blir hungriga". Men utseendet är detsamma, kanske lite färggladare. Men ändå, i princip samma. Den där dispayen och "djuret" känns helt primitiva idag. Jag undrar varför de inte utvecklats? Men ännu mer undrar jag varför de är kvar. Kanske undrar jag för att jag är vuxen nu, när jag var barn förstod jag fenomenet Tamagotchi mer än väl.
En prick till i mitt register
Det känns ganska härligt faktiskt :)
Sjuåringars munnar - de bara går och går...
Den snöiga semestern på Gotland, med den trasiga bilen vände och vi fick ny bil och en del soliga vårdagar. Härligt. Umgick massor med familjen, lite med vännerna och visade Micke var jag växt upp och hängt som liten fjortis.
Praktiken är rolig, jag är trött och vissa dagar lyckas bättre än andra om man säger så. Har snart avklarat vecka 1 av 5 där jag håller på att genomföra ett temaarbete på ungefär 25 lektioner (vilket är mycket i en förstaklass). Det är så himla lätta att sitta hemma med sin planering och föreställa sig problem och situationer som kan uppkomma när man håller lektion. Men det är en HELT annan sak att göra det. Ibland går det finemang, ibland går det verkligen åt pipan. Förmodligen inte så mycket att ungarna märker det, men jag märker det desto tydligare. Det man hade tänkt få ut av lektionen kom man inte ens i närheten av. Men det är å andra sidan därför jag är där. För att lära mig verkligheten. Och det är ju verkligen det jag gör.
Längtar efter helgen som tusan. Mysa med Micke, vårfixa balkongen så man kan få sola och kanske lyckas dra med Micke på en loppis-runda?
I alla fall, mitt bloggande är inte vad det brukade vara. Jag hoppas dock verkligen att det kommer tillbaka lite inspiration snart.
Sådär Josse. Nöjd?
Najs?
Min semestervecka med Micke på Gotland började finemang.
Det snöar varje dag, bilen är så paj att vi inte kan ta den med tillbaka till Eskilstuna och jag är vrålförkyld.
U N D E R B A R T ! ! !
Men men, det är fortfarande många dagar kvar, och en Audi har joinat vårt sällskap.
Livet i korthet
Idag har jag skrivit en tenta. Ärligt talat är jag imponerad över mig själv. Var tillbaka i min gamla form igen. Najs.
Imorgon åker vi till Gotland, alldeles mitt i natten. Kommer dundra in hemma hos min mamma och pappa runt tre-snåret. Populärt. Najje, inte av någon.
På fredag är vi bjudna på ettårs-kalas.
På söndag är vi ett halvår.
Jag tänker ta påskledigt nu. Och bara njuta Gotland eftersom det inte lär bli något mer innan sommaren.
Lägenheten är i ordning :)
Hallen:
Köket:
Vardagsrummet:
Dator/Tv-spels/Plugg-rummet (med ny tapet):
Sovrummet (med ny tapet):
Sådär ja. Nu vill jag minsann ha kommentarer, och bara snälla :)
Tiden går så fort! (och den repliken gjorde mig 20 år äldre)
Saxad
Jag är helt värdelös på att komma mig för att gå till frisören. Sist jag klippte mig var hos Linda i somras. Det är typ...8-9 månader sedan. Inte bra för topparna I tell you. I alla fall, nu har jag i alla fall klippt mig. Frisören fick bestämma, mitt önskemål var att behålla längden men ändå få en frisör.
Lite bildbevis:
Bevis på hur långt mitt hår var innan jag gick till frisören. Ifall det försvann...
Här alldeles nyklippt. Fint, men känns inte riktigt som Linn.
Mitt vanliga lockiga Linn. Fast med the baang. 
Innan jag gick sa frisören att jag nog borde investera i en bra platttång. Nu förstår jag vad hon menade.
Nåja, jag är skapligt nöjd i alla fall. Blir nog mycket uppsatt och mycket platt. För annars känner jag mig som Hedvig i från A-Ö. Och vem vill det?
Något roligt...
Den heter "Det som formade oss".
Jag är faktiskt med i den!
Lite stolt.
Och lite extra roligt blir eftersom jag själv gjorde en diktsamling
som projektarbete sista året på gymnasiet.
Jag vill läsa ERA listor också, så kopiera damn it!
Vad heter du? Linn
I mellannamn då? Elisabeth
Vart bor du? Eskilstuna och lite Gotland.
Trivs du där? I Eskilstuna trivs jag bra, men på Gotland trivs jag bäst.
Brukar du läsa horoskop? Det händer.
Har du körkort? Yes, sen 2003.
Favoritdjur? Kissekatter.
Vad spenderar du dina pengar på? Livet.
Antal kuddar i sängen? Två.
Kan du baka bullar? Verkligen inte, glutenfri deg är inte min grej.
Har du varit med i scouterna? Dock aldrig.
Bläck eller blyerts? Bläck.
Mc donald's eller burger king? Inget av det.
Är du allergiskt mot något? Gluten, laktos, mjölkprotein.
Äger du ett busskort? Nope.
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? Sojamjölk.
Vad åt du till frukost? Två riskakor.
Hur ser du ut idag? Nyklippt.
Har du haft sex idag? Nej.
Nästa mål i ditt liv? Vilken svår fråga...
Vad såg du senast på tv? 2 och ½ män.
Hur svarar du i mobilen? Marco Polo, vill du beställa?
Vem ringde du senast? Min mamma.
Vad sa den du ringde? Vi pratade om träd och fackliga ting.
Antal timmar sömn inatt? En sisådär 7-8 skulle jag tro.
Sov du ensam? Nix.
Brukar du snusa? Det var länge sen.
Vad innehåller din favoritnattmacka? Rostat bröd, skinka och paprika.
SENASTE PERSON SOM...
Sov i din säng: Micke.
Såg dig gråta: Micke.
Fick dig att gråta: Jag själv.
Du delade en drink med: Det var riktigt länge sen jag drack en drink.
Du gick på bio med: Minns inte när jag gick på bio sist faktiskt.
Du gick på stan med? Det var nog jag bara.
HAR DU NÅGONSIN...
Sagt "Jag Älskar Dig" och menat det: Ja.
Bråkat med ditt husdjur: Jag bråkar med mina husdjur hela tiden, de är odrägliga.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Jag minns aldrig mina drömmar.
EXTRA STUFF...
Dricker du: Coca cola-junkie igen.
Vem är din bästa vän: Micke, Marie och Bibban.
Vad är du mest rädd för: Olyckor.
Vart vill du gifta dig: På Gotland.
Vem hatar du verkligen: Jag hatar nog ingen, men tycker illa om många.
Varit kär: Ja, jag ÄR kär till och med,
Kör du bil: Så ofta jag kan.
Har du ett jobb: Ett sommarjobb som gräsklippare.
Gillar du att ha folk omkring dig: Ibland.
Är du ett hälsofreak: Haha!
Vill du gifta dig: Jag vet faktiskt inte.
Vill du ha barn: Oh ja.
FAVORIT...
Rum i huset: Sovrummet
Typ av musik: på svenska.
Månad: Maj. (Och resten av sommaren egentligen)
Sten: Raukarna i Ljugarn.
DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU...
Gråtit: Tror inte det?
Köpt någonting: Kattmat och lite annat.
Varit sjuk: Nope.
Sjungit: Givetvis.
Sagt "Jag Älskar Dig": Ja.
Träffat nån ny person: Räknas folk i kön på ICA?
Saknat någon: Ja, Marie när jag pratade med henne i telefon igår.
Kramat någon: Ja
SENASTE...
Låt du hörde: In Benny we trust - Till pastor Åke Green.
Film du såg: Ice age 2
Drink du köpte: Ajdunno?
Mat du åt: Pasta med bacon, majs och bönor.
Gången du åt en 7-Eleven korv: Aldrig.
FÖRSTA?
Första bästa kompis: Annica.
Första jobb: Egen loppis hemma i ladan ;)
Första skiva: Absolute dance 9.
Första förälskelse: En David vid dagmamman.
Första piercing/tatuering: Öronen, i typ trean.
Första fiende: Som sagt, fiende?
Första stora resa: Danmark.
Försvarstal!
Julgardinerna åker ner idag!
Men till mitt försvar:
1. Jag är jätte, jättekort.
2. Gardinstången är högt upp.
3. Just denna gardinstång är overkligt lång (två ihopbyggda) och täcker i princip hela den väggen. Det innebär att den gärna ramlar isär när man försöker lyfta loss den.
4. Lägg ihop ovanstående punkter... En kort dam med gardinstången högt upp och med hög risk för glaskrossande ras av gardinstången.
5. Det är okej att ha julgardinen uppe då.
6. Dessutom har jag knappt varit hemma alls sen jag kom från Gotland.
7. Jag vet, det är lite tragiskt att försvara sig på detta vis. Men jag vet själv vilken svidhagga jag är gällande andra som inte föjer (mina!) julregler.
8. När de nya bilderna kommer, får ni se den ljuvliga polka-dot-gardinen igen.
Vuxenpoäng till Linn
Alldeles nyss vinkade jag av målarna som rekordsnabbt har tapetserat och målat upp de två "låsta" rummen. Så nu sitter jag här i en trea, med två tomma superfina rum, och bara väntar till ikväll när Micke för första gången kommer hem, istället för på besök. När vi fått i ordning är tanken att det skall komma nya bilder. Lite före och efter makeovern, haha!
Svar på kommentar
hmm... jag vet inte vem du är men jag hittade hit genom att söka efter en skola som heter Snäckbacken. det är en särskola och nu undrar jag ....varför kom jag hit? Lycka till med flytten för övrigt. märkligt hur mycket man får reda på om en person genom att läsa blogg....
*hihi*
ha det gott!
-Lotta
Ja du Lotta, det undrade jag med. Men sen googlade jag "snäckbacken" och hittade mig själv. Mitt Snäckbacken är ingen särskola, utan det är just vad det låter. En backe vid Snäck på Gotland. En lång, brant, kurvig backe med berg på ena sidan och stup på den andra. Ett sånt där ställe där uppkörningspersonerna älskar att testa lastbilschaufförer. Det är också stället där en jag känner till har åkt nerför, sittandes på en skateboard. Jag påminner här om att Snäckbacken är brant! Men för att återkomma till varför Snäckbacken stod nämnd här på min blogg. Det är typ det enda stället på ön där jag kan lyckas få lite däckskrik a la Hollywood med min gamla veteran-automat-Ford Capri-bil. Och just däckskrik gör mig lite extra varm i magen. Nu börjar det bli vår, och jag saknar Caprin. Men den har det förmodligen bra inklämd mellan gamla Mercor och flådiga BMW:ar.
=)
Jag är sjuk men jag vet inte riktigt hur.
Det tapetseras om här på Domaregatan.
Imorgon blir jag officiellt sambo.
Första helgen i Eskilstuna på en månad, skönt.
Att barnvakta Maj är en fröjd, så länge hon inte spottar mat på en.
Bluebirden tycker inte om att växla så värst mycket.
Jag är trött, så himla trött.
Hoppas att det är fint väder i påsk, så man vågar båta hem till ön.
Nåja. Over and out.
Det kommer bilder på kaoset i denna lägenhet snart föresten.
Skeppsbrott och riktigt kärlek
Om det skulle ha undgått någon, jag håller på med en flytt. Inte min egen, men ändå en som påverkar mig i allra högsta grad. Pojkvännen flyttar från en annan stad hem till mig. Och vi har hållt på i flera veckor. Och det går sååå sakta. Vem uppfann flyttstädning? Så mitt liv ser för tillfället ut som sådant:
Eskilstuna: Där är det till att leka skeppsbrott hela dagarna eftersom ett möbelemang anpassat till en trea är inklämd i den nuvarande ettan. Jag går in i möbler hur jaqg än går. Det är lite irriterande men det gör inte så mycket. Den största nackdelen med att det blir trångt är att jag inte hittar katten. Hon bara gömmer sig överallt. På måndag är det bestämt att hyresvärden skall komma och låsa upp de två rummen jag haft plomberade. Det är rätt spännande, jag har bott i min lägenhet i ganska exakt ett och ett halv år utan att veta vad som finns innanför dessa dörrar. Risken är dock väldigt stor för att det är totalsunkingt där inne, och måste renoveras grundligt. Men vi får se.
Nyköping: I motsats till Eskilstuna så är det ekande tomt här. De enda möbler som finns står i vardagsrummet där vi sen några veckor tillbaka har bott. Det finns ett datorbord med tillhörande dator och en teve. Dessa två skall med i flytten sedan. Men det finns också ett lite bord som teven står på, ett ännu mindre bord med hjul på som ramlar sönder om man lyfter det. Det äter vi på. Vi sitter och vi sover på en gammal 90-madrass. Det finns också två gamla stolar. I en tvåa. Det ekar här.
För att citera min syster: Tre katter och två vuxna personer som delar på en 90-säng. Det är kärlek det! Och ja, det är det sannerligen.
Idag skall jag börja städa badrumme. Boo-yah... eller inte.
I helgen gör vi dock en paus (fast det inte finns tid till det egentligen). Detta planerades innan vi visste att flytten skulle ske en månad tidigare än beräknat. Vi åker alltså till Jönköping för att barnvakta Maj. Hennes föräldrar ska vara där hela helgen och delta i ett hejdundrande bröllop. Men på självaste bröllopsdagen får inte småfolk vara med, och då rycker den eminenta mostern in (det är jag alltså!) och kommer som en hjälpande hand. Att jag och Micke får åka iväg tillsammans och bo på hotell en natt är bara en bisak ;)
Skolan. Hu.