Gråa dagar skyndar aldrig på....
Fy rackarn vad dålig jag är på att skriva här. Det känns som om jag gör det hela tiden, men sen är det helt plötsligt två veckor sen jag gjorde det. Skumt. Men det bli väl så när man sitter ner vid datorn i fem minuter hit och dit och försöker hinna med det viktigaste som att svara på akuta mail och betala en och annan räkning.
Veckorna rullar på igen. Dagis hela dagarna. Roligt, men trött blir man. Har också märkt att jag börjar bli mer hemma i rollen, och vågar vara lite "arg" på barnen då det behövs. I alla fall en lite förbättring gällande mig och säga ifrån. Även om det var gäller småknattar.
Det är mycket met handbollen, men ändå mindre. Man har fått fundera på saker och ting, och jag hoppas på en sansad lösning på problemet. Eller problemen kanske man ska säga. Numera bara en träning i veckan, på måndagkvällar. Tisdagsträningarna spårade ur, med få deltagande och riktigt dålig attityd. Det kämpas det fortfarande med men vi är på att lösa det. Hade heldag med serieavslutningar i lördags. Kom till hallen halv nio och stannade tills halv fyra. Då hade vi betat av matcher i D, C och B-ungdom, sålt en jävla massa korv, coachat laget till bra handboll och städat hallen.
Just nu är det världens kamp utanför här. Mamma och Sira är aningens oense huruvida man ska bita på soffbordet eller inte. Haha. Det är ingen dans att vara hundvakt åt en tre-månaders-valp.
Nu får jag SKRIKA ut det. Kim och Thord har köpt hus på Gotland. Äntligen! Och det bästa av allt, det tar tio minuter att gå dit. Blir helt obeskrivligt glad om jag ska vara ärlig. Alla som känner mig vet nog hur familjekär jag är, och det gäller inte minst min storasyster. Kunde jag skulle jag träffa henne varje ledig minut känns det som. Och det kommer blir så mycket lättare nu, när de kommer komma seglandes hit mer ofta för att hälsa på sitt hus. Och om somrarna är de mycket närmare och jag kan träffa dem om kvällarna. Går man upp kl 5 varje morgon, innebär det att man stupar i säng vid niotiden. Och då hinner man inte direkt åka till Sandviken så ofta. Men nu är det bara att hoja över. Ja, kort och gott, jag blir jävligt glad!
Känner mig låg just nu, jag hoppas det löser sig. Jag hoppas så jävla mycket att det löser sig.
Over and out.
Veckorna rullar på igen. Dagis hela dagarna. Roligt, men trött blir man. Har också märkt att jag börjar bli mer hemma i rollen, och vågar vara lite "arg" på barnen då det behövs. I alla fall en lite förbättring gällande mig och säga ifrån. Även om det var gäller småknattar.
Det är mycket met handbollen, men ändå mindre. Man har fått fundera på saker och ting, och jag hoppas på en sansad lösning på problemet. Eller problemen kanske man ska säga. Numera bara en träning i veckan, på måndagkvällar. Tisdagsträningarna spårade ur, med få deltagande och riktigt dålig attityd. Det kämpas det fortfarande med men vi är på att lösa det. Hade heldag med serieavslutningar i lördags. Kom till hallen halv nio och stannade tills halv fyra. Då hade vi betat av matcher i D, C och B-ungdom, sålt en jävla massa korv, coachat laget till bra handboll och städat hallen.
Just nu är det världens kamp utanför här. Mamma och Sira är aningens oense huruvida man ska bita på soffbordet eller inte. Haha. Det är ingen dans att vara hundvakt åt en tre-månaders-valp.
Nu får jag SKRIKA ut det. Kim och Thord har köpt hus på Gotland. Äntligen! Och det bästa av allt, det tar tio minuter att gå dit. Blir helt obeskrivligt glad om jag ska vara ärlig. Alla som känner mig vet nog hur familjekär jag är, och det gäller inte minst min storasyster. Kunde jag skulle jag träffa henne varje ledig minut känns det som. Och det kommer blir så mycket lättare nu, när de kommer komma seglandes hit mer ofta för att hälsa på sitt hus. Och om somrarna är de mycket närmare och jag kan träffa dem om kvällarna. Går man upp kl 5 varje morgon, innebär det att man stupar i säng vid niotiden. Och då hinner man inte direkt åka till Sandviken så ofta. Men nu är det bara att hoja över. Ja, kort och gott, jag blir jävligt glad!
Känner mig låg just nu, jag hoppas det löser sig. Jag hoppas så jävla mycket att det löser sig.
Over and out.