LINNSALABIM

Imorgon 8.30 ska jag egentligen sitta på MDH och skriva en mattetenta. Det är andra tillfället. Det blir även andra tillfället som jag missar. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Det går inte. Ångest. Nu hoppas jag att min motivation och tro på mig själv kommer tillbaka under sommaren, och att jag kan ta hjälp av mina familjemedlemmar som är hundra gånger bättre på matte än vad jag är. Då kommer jag sitta där på MDH i augusti istället, och förhoppningsvis återigen skrälla med ett Godkänt. Jag önskar att det blir så.

Jag önskar också att det blir bättre snart över huvudtaget. Jag vill inte ha det såhär mer nu. Flera månader har runnit mig ur händerna och jag är bara ledsen. Eller arg. Eller besviken. På allt och inget. Det är svårare än man kan tro. Det liksom smyger sig på en, och helt plötsligt går det liksom upp ett ljus att det inte skall vara såhär. Depression säger dom. Jag är nog beredd att hålla med.

Men jag har faktiskt en tro på livet. En tro på att saker kommer att bli lättare och bättre. För jag har så jävla många saker som är bra i mitt liv, och jag tänker inte låta mina hjärnspöken och förbannade idiot-sjukdom hindra mig från att glädjas åt alla dom där sakerna.

Så just nu känns det som att gå upp för jävla Kebnekajse med cementstövlar på en väg av sirap i motvind av stormstyrka. Men det kommer att lätta. Det måste det göra.

På lördag åker jag hem till ÖJN. Skall spendera min sommar där, och där finns allt det bra, alla dom bra. (Nästan i alla fall, några har rymt därifrån men jag vet vart jag har dem). Jag hoppas det blir semester för själen. Den har fanimej gjort sig förtjänt av den.

Den gråaste dagen på hela året. Det känns som om det skulle kunna vara idag. My god, mörkt ute nästan.

Jag och älsklingen skulle egentligen har farit upp till Stockholm idag, för att hälsa på syster och hennes familj en sista gång innan vi sticker hem till öjn. De kommer ner till midsommar, så vi ville ses eftersom det är måååånga dagar tills dess. Men planerna tog en vändning när min rosslande och pipande systerson bestämde sig för att det fasen fick vara nog och drog med sig hela familjen för en heldag på sjukhuset. De fick komma hem redan i eftermiddags, men ändå. Stackars lilla Yngve, han har fasen haft fler sjukhusvistelser på sina fem månader än andra har på ett helt liv. Men har man envis förkylningsastma så har man. Nu har Kim och Thord tydligen fått nån slags inhalator de kan använda hemma. Good for them, men mest good for Yngvisen. Vi gör ett nytt försök på söndag och då får vi se om alla är friska och glada. Hoppas det.

Idag har jag lämnat in min sista tenta i specialpedagogiken. Och jag vet att det låter otroligt men den skall inte vara inne förrän om en hel vecka egentligen. Men jag var klar, och vill inte ha den ligga här hemma och locka till att läsa igenom den. Jag läser i princip ALDRIG igenom min arbeten innan jag lämnar in dem. Det blir bara en massa pillande och ändrande hit och dit. Nu är mitt mål att försöka lyckas förstå åtminstonte ett par frågor på mattetentan på torsdag. Godkänt räknar jag inte med, men i alla fall få ett hum om vad de vill att jag skall kunna.

Om en vecka åker jag, lördagkväll tar vi båten hem till ÖJN. *avbryter för att dansa en liten glädjedans*.
Det ska bli så JÄVLA gött.

Klockan är 21, kanske dags att laga mat?

Sitter ner efter att ha varit väldigt duktig, och kommer föresten fortsätta vara hela dagen. Jag och sambon har städat hela lägenheten, och har nu gett oss på tvätten. Det blir vår vanliga deal, Micke gör själva arbetet i tvättstugan och jag gör allt det andra. Vika, hänga på tork, sortera och sånt. Det passar mig för jag tycker att vår tvättstugor är lite läskiga, men framför allt jäkligt äckliga. Har även ett diskberg som jag lovat ta vara på. Så idag putsas det här hemma. Och det beror på att vi får besök av mamma och pappa imorgon. De kommer upp över dagen till Eskilstuna, men har varit hela helgen i Stockholm. De ska tydligen köpa en ny motorcykel, för fyra stycken räcker inte verkar det som?! Voj voj...

Jag har också planerat att verkligen sätta igång med tentan i specialpedagogik idag. Det börjar bli dags eftersom jag om 12 dagar skall skriva en mattetenta i geometri och jag har inte ens öppnat böckerna... Kan alltså vara bra att bli av med specialpedagogiktentan (som ska vara inne morgonen efter matten) till förmån för matten. Jag tycker det är så tråååååkigt. Det är iofs ganska intressanta frågor, men det är svårt. Jag ska liksom sitta och analysera sönder mitt observationsobjekts tillvaro. Barnet som är 1,5 år gammal är det mest normala barn jag någonsin mött. Finns liksom INGET som avviker, och därför är det svårt att problematisera barnet ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Men men, jag får väl krysta lite och kanske ljuga en aning.

Shit, vilken tråkig och negativ blogg. Well, sån är min lördag.