LINNSALABIM

Spenderade lördagen på Parken Zoo tillsammans med min älskling, systern, Thord och finaste barnen. Det var superväder, lagom mycket folk och dagen blev lång och rolig. Några saker minns jag lite extra.

När vi stod och tittade på de vita tigrarna, precis i början av parken, så röt plötsligt lejonhannen allt vad han hade ett par gånger. För er som inte varit på Parken Zoo kan jag berätta att det ekar väldigt bra över hela stället när herr Lejon bestämmer sig för att rensa luftvägarna. Maj blev lite rädd: Vad vad det frågade hon med stora ögon. Jag och Kim förklarade att det bara var ett lejon, som ju är en väldigt stor katt och därför jamar väldigt högt. Hon gick inte på det, hon var övertygad om att det var ett monster. Rädslan övergick till en fascination tror jag. Efter en stund, när vi står och tittat på de vita tigrarna innifrån det lilla huset tillsammans med en del andra familjer säger Maj till mig: Tigern är rädd. Jaså svarar jag, varför då? Jo tigern är rädd för att monstret tänker äta upp honom. Maj är två år gammal och har en fantasi som är utan dess like.

Något senare så står vi och tittar på en annan tiger. Den liksom ligger alldeles intill fönstret och sover tungt och man får världens chans att på nära nära håll titta på den. Där står vi, och en annan familj kommer fram. De två barnen är väl runt en 6 och 8 eller något sånt. De är rätt uppspelta och Maj hänger på. Plötsligt utbrister hon: Det är ett monster här. Ett farligt monster. Barnen tittade med något chockad blick på den lilla tjejen, och går sedan snabbt där ifrån.

Vid ett annat tillfälle står vi och tittar på döskalleaporna, ni vet Herr Nilsson. Det är guld för Maj som är helt tokig i Pippi. En apa klättrar fram till oss, och är så nära som den kan. Då nyser Thord. När Thord nyser, då nyser han verkligen. Det låter väldigt högt... Apan far iväg som ett skott, klättrar upp på en gren, sätter sig i fosterställning och lägger svansen över huvudet. Sen sitter den där. Totalt vettskrämd.

Efter vår heldag på Zoo så åkte vi hem till mig och Micke för att käka mat. Maj hade hornen ute, de där rackartygshornen hon får när hon är jättetrött. Stackars katterna säger jag bara. Hon somnade till sist i alla fall. Vaknade livrädd, jag fick lyfta fram henne från under sängen dit hon krupit. Det var monster i sovrummet sa hon. Jag tror nog att det mest handlade om att hon glömde vart hon var. Men men, kanske bor det monster i mitt sovrum. Vad vet jag?

Yngve är helt otrolig, var bara glad och nöjd hela dagen. Satt där på Thords mage i selen, eller låg i vagen och sov. När han på kvällen fick ligga och nakenfisa på en filt på golvet var han som tokig. Han kan vända sig nu, men bara åt ett håll... Det innebär att filten inte räcker till efter ett tag :)

Hur som helst. Det var så jävla gött att på spendera en härlig vårdag tillsammans med mina käraste. Lite ny och välbehövlig energi alstrades.