Vuxenpoäng till Linn

Idag blir jag officiellt sambo! Så numera är familjen utökad med en karl och två katter. Hur som helst, jag har i ungefär två veckor haft möbler planerat passa en trea här hemma hos mig. Jag har bott i en etta. Det har varit trångt. Tänkte visa lite hur det ser ut för tillfället. Det är dock bilder från telefonen, eftersom min digitalkamera är en idiot och inte tror att den har batteri. (Jag säger bara: byta)

                                 
                   

                                                      


Alldeles nyss vinkade jag av målarna som rekordsnabbt har tapetserat och målat upp de två "låsta" rummen. Så nu sitter jag här i en trea, med två tomma superfina rum, och bara väntar till ikväll när Micke för första gången kommer hem, istället för på besök. När vi fått i ordning är tanken att det skall komma nya bilder. Lite före och efter makeovern, haha!

Svar på kommentar

hmm... jag vet inte vem du är men jag hittade hit genom att söka efter en skola som heter Snäckbacken. det är en särskola och nu undrar jag ....varför kom jag hit? Lycka till med flytten för övrigt. märkligt hur mycket man får reda på om en person genom att läsa blogg....
*hihi*
ha det gott!
-Lotta



Ja du Lotta, det undrade jag med. Men sen googlade jag "snäckbacken" och hittade mig själv. Mitt Snäckbacken är ingen särskola, utan det är just vad det låter. En backe vid Snäck på Gotland. En lång, brant, kurvig backe med berg på ena sidan och stup på den andra. Ett sånt där ställe där uppkörningspersonerna älskar att testa lastbilschaufförer. Det är också stället där en jag känner till har åkt nerför, sittandes på en skateboard. Jag påminner här om att Snäckbacken är brant! Men för att återkomma till varför Snäckbacken stod nämnd här på min blogg. Det är typ det enda stället på ön där jag kan lyckas få lite däckskrik a la Hollywood med min gamla veteran-automat-Ford Capri-bil. Och just däckskrik gör mig lite extra varm i magen. Nu börjar det bli vår, och jag saknar Caprin. Men den har det förmodligen bra inklämd mellan gamla Mercor och flådiga BMW:ar.


=)

Solen skiner.

Jag är sjuk men jag vet inte riktigt hur.

Det tapetseras om här på Domaregatan.

Imorgon blir jag officiellt sambo.

Första helgen i Eskilstuna på en månad, skönt.

Att barnvakta Maj är en fröjd, så länge hon inte spottar mat på en.

Bluebirden tycker inte om att växla så värst mycket.

Jag är trött, så himla trött.

Hoppas att det är fint väder i påsk, så man vågar båta hem till ön.

Nåja. Over and out.

Det kommer bilder på kaoset i denna lägenhet snart föresten.

Skeppsbrott och riktigt kärlek

Om det skulle ha undgått någon, jag håller på med en flytt. Inte min egen, men ändå en som påverkar mig i allra högsta grad. Pojkvännen flyttar från en annan stad hem till mig. Och vi har hållt på i flera veckor. Och det går sååå sakta. Vem uppfann flyttstädning? Så mitt liv ser för tillfället ut som sådant:

Eskilstuna: Där är det till att leka skeppsbrott hela dagarna eftersom ett möbelemang anpassat till en trea är inklämd i den nuvarande ettan. Jag går in i möbler hur jaqg än går. Det är lite irriterande men det gör inte så mycket. Den största nackdelen med att det blir trångt är att jag inte hittar katten. Hon bara gömmer sig överallt. På måndag är det bestämt att hyresvärden skall komma och låsa upp de två rummen jag haft plomberade. Det är rätt spännande, jag har bott i min lägenhet i ganska exakt ett och ett halv år utan att veta vad som finns innanför dessa dörrar. Risken är dock väldigt stor för att det är totalsunkingt där inne, och måste renoveras grundligt. Men vi får se.

Nyköping: I motsats till Eskilstuna så är det ekande tomt här. De enda möbler som finns står i vardagsrummet där vi sen några veckor tillbaka har bott. Det finns ett datorbord med tillhörande dator och en teve. Dessa två skall med i flytten sedan. Men det finns också ett lite bord som teven står på, ett ännu mindre bord med hjul på som ramlar sönder om man lyfter det. Det äter vi på. Vi sitter och vi sover på en gammal 90-madrass. Det finns också två gamla stolar. I en tvåa. Det ekar här.

För att citera min syster: Tre katter och två vuxna personer som delar på en 90-säng. Det är kärlek det! Och ja, det är det sannerligen.

Idag skall jag börja städa badrumme. Boo-yah... eller inte.

I helgen gör vi dock en paus (fast det inte finns tid till det egentligen). Detta planerades innan vi visste att flytten skulle ske en månad tidigare än beräknat. Vi åker alltså till Jönköping för att barnvakta Maj. Hennes föräldrar ska vara där hela helgen och delta i ett hejdundrande bröllop. Men på självaste bröllopsdagen får inte småfolk vara med, och då rycker den eminenta mostern in (det är jag alltså!) och kommer som en hjälpande hand. Att jag och Micke får åka iväg tillsammans och bo på hotell en natt är bara en bisak ;)

Skolan. Hu.


Karuseller och snövitt

Det är mycket nu. Jag längtar till karusellen stannar faktiskt. Till på onsdag har vi från förra onsdagen på oss att läsa 1000 sidor. Plus en annan bok i en annan kurs. Plus att skriva om en gammal klassisk saga till nutid, alternativt skriva den ur ett annat perspektiv. Plus att ha ett möte med vår handledare om kommande praktik. Plus att planera ett 25 lektioners-långt TEMA-arbete som skall genomföras med en barngrupp. Plus att fixa lite andra uppgifter. Plus att det är en flytt på gång här också. Herregud. Sa jag att det är mycket nu?
Egentligen tycker jag att alla dessa saker är ganska roliga, men jag hinner liksom inte andas eller reflektera över vad jag gör. Längtar tills det slutar snurra.


Förra helgen, runt middagstid på lördagen, började det snöa. Det slutade nångång under natten till söndag. Idag har det varit vår i luften med en klarblå himmel. Det kan man inte tro när man ser den här bilden.

image158

Förra söndagen hann det mesta också töa bort och jag tog min Bluebird och rattade iväg till Stockholm och min lilla familj där.Med andra ord Stora systern, systerns Thord och systerns sprallbebis Maj. Kattan fick dock inte följa med, utan hon fick åka med grabbarna till Nyköping.  Inte trodde jag att man skulle sakna henne så ofantligt mycket trots att det bara rörde sig om drygt 4 dagar. Men å andra sidan, den här bilden talar ett ganska tydligt språk om vad jag saknade.


image159

I alla fall. Om man träffat Maj förut och undersökt henne på närmare håll som jag gjort, då vet man vilken hårfärg hon har. Men nu kan även andra se det, på håll. Så otroligt söjt är hon den rackarpalten.


image160

Idag har jag burit och kånkat upp och ner i trappan, och ut och in i förrådet ungefär en miljon gånger. Känns det som i alla fall.


Jag passar den vidare...

Jag har gjort det förr, och jag gör det igen.

Återigen alltså, jag rekomenderar min vän Matildas 
uppfriskande utmaning.

Det går helt enkelt ut på att söka sig fram till 10 nya bloggar, skriva en kommentar och även lämna sig egen bloggadress bredvid kommentaren.

Förra gången utmaningen ägde rum fick både mitt bloggläsande och antal visningar på min blogg ett rejält uppsving. Så det finns ingen anledning till att inte hänga på detta roliga tidsfördriv.

Nu är jag iofs medveten om att min egen blogg gått ner sig lite sen dess. Färre uppdateringar och mindre intressanta inlägg. Tycker jag själv alltså. Vad tycker ni? (Jag vill inte ha skäll och gnäll, jag vill ha lite uppmuntran att ni saknar mig, haha!)

Skurtant

Usch. Jag är dålig, dålig bloggare. Sorry.

Det är mycket nu!

Jag vill ha gröna knoppar på träden. Fågelkvitter. Solsken. Ge mig vår nu!

Sitter just nu i Nyköping, har städat och gjort vardagsrummer mer hemtrevligt, och helt enkelt flyttat ut flyttandet härifrån. Annars orkar man ju inte med det här packandet och städanet. Det är icke roligt alls, men å andra sidan verkligen värt det.

Igår hade jag så många idéer om vad jag skulle skriva. Men nu, helt blankt. Eller nästan i alla fall.

Såg ni Uppdrag granskning, om de två tvillingpojkarna som fått gå på särskola i typ fem år, fast de egentligen inte alls skulle ha behövt. Jag grät lite när jag såg det faktiskt, det var så vidrigt. Jag tror att särskolan är väldigt bra, för dem som behöver den. För de som inte behöver den, tror jag bara den blir ett svart hål. Det är helt fruktansvärt hur man kan ha tagit ett barns skoltid ifrån dem, och inte ens gett dem möjligheter. Det innebär att de på grund av betyg från särskolan kan komma att få problem med att finna ett yrke senare i livet. All världens ursäkter räcker ju inte, det hjälper inte de där två nu. De har alltså gått flera år i en skola, protesterat mot det och hävdat att de "haft det för lätt" med skolarbetet, och ingen har tagit det på allvar. Det är ett riktigt stort problem med skolan. Riktigt stort.

Å andra sidan tycker jag inte bara att skolan är det som ska förändras. Samhället som sedan gör det så svårt för de elever som gått i särskolan att komma in i ekorrhjulet borde skämmas. Jag borde skämmas. Vi alla borde skämmas. Hu.