LINNSALABIM

Är hemma på Gotland. Det tror jag i och för sig att ingen som läser den här bloggen har missat. Det är i alla fall väldigt skönt, att bara mysa runt här på ön. Perfekt. Julen har hittills varit härlig i vanlig ordning. Ett stort minus för att jag varit sjuk nästan hela tiden dock.

Julafton spenderades julpyntandes, och slappandes i stort sett hela dagen. Pappa jobbade på förmiddagen så det var bara jag och mamma hemma. Så vi rullade köttbullar och klädde den sjukt fula granen innan han kom hem. Sen var det soffan för vår del i princip. Mot kvällningen dök Kim med kulmagen och Thord upp, och strax därefter även Linus och Linda (som var alldeles nyförlovade!!) och de hade med sig Sira såklart. Julbordet blev sedan mål för uppmärksamheten, och vi åt tills vi svimmade i nästan. Haha! Som varje jul. När klockan var en sisådär 20.00 började vi med julklappsutdelningen och var väl klara vid en halv elva-elva. Fick massa fina saker. Bland annat en miniatyr av en Ford Capri, den var skitcool.

På juldagen var jag bara hemma och jäste, och Kim kom hit och gjorde julgodis. Hennes knäck kokade i fyra timmar utan att bli riktigt 100%-igt klar. Muahah! Senare dök resten av familjen upp i omgångar och vi hade en myskväll.

Annandagen var den slöaste dagen någonsin. Jag satt rakt upp och ner hela dagen och väntade på kvällen typ. Haha! När den infunnit sig så snoffsade jag upp mig lite och stack in till stan och hem till Josse. Där väntade ett gäng brudar, vi hade lite julklappsutdelning (jag fick en bricka att lägga till i mitt Elvis-kök). Senare drog vi ner till Skeppet (aka Hamnplan 5) och lyssnade på Smaklösa. Stannade sedan där hela kvällen och stuffade. Besviken på att snyggbartendern inte var där, mitt enda mål med att gå till Skeppet jöh. Haha. Sen öppnade de aldrig övervåningen, vilka sopor. Men det var skoj.

Idag så vaknade jag med huvudet tungt som en sten och ingen annan hemma och ingen bil att tillgå. Jag fick roa mig med att betala räkningar. Fattar inte hur jag ska klara mig denna månad, utan att behöva tigga från mamma och pappa vilket är bland det värsta som finns. Alla vill ha pengar, och jag har inga. Dumt som fan.

Varför är det så att vissa människor kan man inte helt släppa? Såna som alltid gör lite ont att träffa? Det är väldigt väldigt jobbigt.

Nej. Nu ska jag leta upp katten och klia henne bakom örona i väntan på att min mamma ska komma hem med lite mat förhoppningsvis. Kanske våga mig på lite julgodis också.

Imorgon sticker jag till Gotland, och jag kan inte ord beskriva hur skönt det ska bli att komma 'hem'. The Jul is ON på riktigt! Yeee-haw!

Det bara vräker ner, hela dagen. Känns inte som det blev ljust idag ens. Men men, har man flyttat norrut så har man *tss*. Har skrivit en och en halv sida på tentan idag, men ändå känns det som jag gjort för lite. Gah! Stressad kallas det. Fast jag försöker att inte vara det, men det är ganska svårt. Har också skrivit en sida om vetenskapsteori som jag tydligen ska redovisa på frdag. Blörk. Vill inte alls gå på uppsamlingsseminarium, och trots små försök att slingra mig ur det har jag inte lyckats. Dumt. Men det är bara att gå dit, le, rabbla och sen gå hem igen. Förhoppningsvis tar det inte hela förmiddagen.

Anna Ternheim. Har ni hört hennes låtar någon gång? Dom är så vackra, men det är nog framför allt hennes röst som gör det. "Shoreline" som är en cover på en Broder Daniel låt, jag ryser i hela kroppen. Och får ni möjlighet, lyssna på "My secret (naked version). Då gråter jag nästan. Ah, blir helt salig.

Varför vaknar jag ALLTID en halvtimme eller kvart eller så innan klockan ringer på morgonen? WHYYYYYY!

Går och rimmar lite hela dagarna. Försöker komma på kluriga rim till familjens julklappar. Det är vår relativt nya tradition. Vår julafton är så skön. Förut när man var liten var det bara Kalle Anka och sen riva upp paketpapper. Jag och Linus var helt vilda. (har till och med sett det dokumenterat på film, heelt sjukt)
Men numer blir det inte så. Kim och Thord firar jul vid två olika familjer, och kommer till oss sist, vilket är ganska långt efter Kalle. Vi äter julbord och sånt som man gör. Sen börjar vår paketutdelning. Aldrig innan åtta-nio på kvällen. Det tar timmar för oss att blir klara, eftersom alla paket måste innehålla rim, och man tar aldrig mer än ett paket åt gången. Jätteroligt är det. I alla fall, det är dom rimmen jag går omkring och funderar på nu. Har bara kommit på två än så länge. Men det är många dagar kvar till julafton ;)

Jag har snart gått klart första terminen på lärarprogrammet, och det börjar redan nu gå upp för mig vilket oerhört krävande jobb jag kommer att få senare i livet. Som lärare ska man se till att alla barn får en likvärdig och sammansatt utbildning som gör att de utvecklas och växer upp till kloka, förståndiga människor med empati och demokratitänkande. Alla barn och ungdomar skall ses för den egna individen de är, och få den hjälp de behöver från de förutsättningar de har. Vi som är lärare ska uppmuntra barnen till ett eget tänkande, lära dem att reflektera och analysera samhället, så att de på bästa sätt kan leva sina liv på ett bra sätt. Detta ska vi alltså göra i barngrupper/klasser på 20-30 personer, med stressade scheman och med många direktiv att följa. Att det innebar ett ansvar att vara lärare hade jag förstått, men inte i den här omfattningen. Men trots detta så vill jag fortfarande arbeta med det här. Jag vet att jag kommer att trivas med mitt yrke. För det första handlar det om barn, som är roten till mycket glädje här på jorden. För det andra, jag vet (förhoppningsvis) hur en bra lärare ska fungera, en kunskap jag fått genom egna och andras erfarenheter. För det tredje, jag tycker det ska bli så oerhört roligt att göra allt det här som jag skrivit innan. Att utveckla människor, att se dem växa och få egna tankar som gör dem till ännu med unika individer. Härligt! Tillbaka till min ursprungliga tanke; alla lärare måste alltså kunna genomföra det här som jag skrivit om nu. Det kommer vara vårt arbete, och vi får därför utbilda oss i 3,5 år och uppåt. Det beror lite på vart man skall jobba någonstans.

Å andra sidan kanske det är bra att utomstående får chansen att tycka och tänka om skolvärlden, och Sveriges utbildning. Men ändå, bestämma? Det är ju ändå vi som ska arbeta med och genomföra alla förändringar och mål som sätts upp. Borde vi inte bli mer rådfrågade, och beslutsfattande då?

Jag vill bara avsluta med ett citat jag läste ur en intervju med Jan Björklund i tidningen Chili 06/2006. På frågan om vad Björklund skulle säga till en skoltrött 17-åring som skolkar mer och mer, och funderar på att hoppa av gymnasiet svarar han så här: ”Ta ett sabbatsår eller skärp dig!”. Detta är ett tydligt bevis på att han inte har en aning om hur man bör behandla en elev. Se personen bakom problemet, inte bara problemet!

1 december. Jag har längtat väldigt mycket efter detta datum. Nu får julen börja. Nu behöver jag inte hålla mig mer, nu får jag byta julfascistLinn till julmysLinn istället. Jag tror min omgivning jublar ;) Har spenderat några timmar här på eftermiddagen med att sätta upp julgardiner, mossat och grejat till min adventsljusstake, satt upp de elektriska ljusstakarna samt hängt upp min enorma adventsstjärna i fönstrer. Nu är det fiiiint här. Har en del annat som också ska upp, men det får vänta lite. Allt roligt ska inte komma på en gång. Dock har jag inte tänt något eftersom det inte är 1 adven förrän på söndag. Och då får man tända. Men eftersom jag inte är hemma då så preppade jag idag.

Jag åker till Stockholm ikväll, och möter Josse på Centralen. Därifrån tar vi vårt pick och pack och åker till Essingen, och tänkte bo där i helgen. Vi ska gå på julmarknad på Skansen, och även besöka Street julmarknad. Det är tanken i alla fall, sen vet vi ju inte vart det hamnar. Jag ser i alla fram emot det jättemycket, julmysa med bästa kompisen. Kan det bli bättre? Nu passar det också väldigt bra eftersom jag har väldig hemlängtan. Den här helgen också relativt lugn med tanke på skolarbete. Sen börjar det tunga med hemtentor och annat, så det är bra med en liten semester. Är man hemma tänker man på skolan hela tiden ändå. En annan sak som är rolig med att åka till Stockholm är att jag får ytterligare en lägenhet att pynta i. Ska jula till det lite, så att Kim & Thord får lite mysigt när de kommer tillbaka från Bryssel. Det är inte många dagar kvar inte.

Ska försöka plugga lite innan jag åker med tåget bara. Vi ska ha ett litteraturseminarium om mobbing på tisdag. Det kommer bli roligt, men samtidigt inte. Ämnet är så hett alltid, man kan diskutera och resonera hur länge som helst och det är roligt och viktigt. Men nu fick vi reda på denna uppgift en vecka innan. Och våra lärare skrev i sitt mail att vi inte skulle räkna med att hitta litteratur (vi ska läsa 150 s. inför seminariet) på biblioteket för alla arbetade kring mobbing just nu. Vi skulle köpa en bok skrev hon. Ja, för alla har ju asmycket pengar den här tiden på året. I alla fall, Johanna och jag drog en repa och letade böcker igår. Som läraren skrev, ingenting kvar på biblioteket. Akademibokhandeln, slut. Bokia, nada. Det som återstår är några avhandlingar vi fick av läraren, som Skolverket har skrivit. Yes. De brukar ju ha inspirerande texter. INTE!

Jag äger ju ingen digitalkamera (kom ihåg det tomten!!) och kan därför inte ta nån bild på min fina juliga lägenhet. Men jag letade fram en bild från julen 2005. Våran gran, som såklart jag pyntat. Kim fick inte hjälpa till alls, muahaha!


Det kommer bli annorlunda jul i år. Linus och Linda bor inte på Själsö längre. Alltså kommer de inte vara där hela dagen. Kim har en jättemage. Det kommer bli spännande. Nästa jul blir ju ännu häftigare, när vi alla har fått en liten bebis att skämma bort. Haha! Sasha kommer bli avis. (Märks det att jag har hemlängtan....hrm).

Jag kan inte låta bli att undra vart Henrich har tagit vägen? Har han gått vilse? Det är tråkigt.

Nej, nu måste jag fixa och dona ihop mej lite så jag inte missar tåget sen.
Kommentera mera!

Efter en tid i dvala (läs knockad av onsindta barnbaciller som tog över min hjärna) vaknade jag till liv i morse och masade mig iväg till skolan. Trodde att jag bara skulle orka med den obligatoriska föreläsningen om metakognation(?), och sedan svimma mig hemåt. Men mirakulöst nog verkade febern försvinna i takt med att jag kom i kontakt med omvärlden, så jag hängde kvar hela eftermiddagen och gjorde ett grupparbete med mina compadres. Visserligen var jag uselt förberedd, och inte någon tillgång till diskussionerna, men jag tog i alla fall på mig rollen som sekreterare. Det enda jag kunde bidra med... Ska fortsätta imorgon, och borde ha läst lite tills dess. Men efter att ha kommit hem ganska sent, ätit mat, vilat en stund och sedan direkt börjat plugga till VFU-seminariet imorgon finns det varken tid eller ord kvar.Konstigt nog orkar jag blogga? Det måste drivas av någon annan slags motor i kroppen. Nej, men trött är jag faktiskt. Har i alla fall lyckats skrapa ihop lite info att babbla om imorgon.

Imorgon, tidigt som tusan åker min mamma och pappa till Bryssel, och Kim, Thord och magen. Det ska bli roligt tycker jag. De behöver faktiskt komma iväg på semester de också ibland. Särskilt som de jobbar hela somrarna nästan alltid, och sådär. Väl förtjänt tycker jag. Men, en sak gillar jag inte. Och det är det faktum att min lilla gullegris Sasha måste vara ensam i flera dagar. Det hjälper inte att Linus och Linda ska titta införbi mellan jobb och skola för att ge henne lite mat, och killas lite under hakan. De luktar ju stor och slafsig Sira-hund. Nej, jag tror att kissekatten skulle bli gladare att vara här hos mig. Jajjemen. ( Jag vet att hon har det bra med L&L, men jag saknar henne jättemycket. det är skumt det där med djur...)

Det här är föresten min syster med hennes mage, min blivande systerson eller systerdotter. Hon uppskattar nog inte att jag lägger ut bilder på henne, men det struntar jag i för stunden. Är bara vädligt glad över att bli moster.

O.C måste ha det i särsklass bästa soundtracket någon TV-serie någonsin haft. Han som sjunger California-låten. Jag skulle gifta mig med honom utan att blinka. Borde kanske börja köpa upp mig på O.C-skivorna, bara för att.

Min lägenhet ser alldeles förskräcklig ut. När man har det stökigt, och lite småskitigt i hörnen, och sedan blir sjuk i några dagar då verkar allting förvärras avsevärt. Får nog ta ett krafttag imorgon eftermiddag om det hinns med. Herregud alltså. Kom inte hit...

Om 28 dagar åker jag till mitt hem. GOTLAND! Me like mucho.

Dagens promenad längs affärsgatan här i Eskilstuna var en kamp. Jag älskar julen, men är väldigt konservativ. INGENTING ska egentligen synas förrän 1 dec alt. 1 advent. Men julskyltarna delar ju inte min uppfattning. Svårt att vara negativ och tjurig, när allting är så fint. Och jävla mataffärer sen, en massa julmust uppallat överallt. Sen såg jag... ja just det...julskum. Jag var tvungen att blunda och gå snabbt förbi. Men det är inte många dagar kvar nu.