Julen har kommit och gått
Är hemma på Gotland. Det tror jag i och för sig att ingen som läser den här bloggen har missat. Det är i alla fall väldigt skönt, att bara mysa runt här på ön. Perfekt. Julen har hittills varit härlig i vanlig ordning. Ett stort minus för att jag varit sjuk nästan hela tiden dock.
Julafton spenderades julpyntandes, och slappandes i stort sett hela dagen. Pappa jobbade på förmiddagen så det var bara jag och mamma hemma. Så vi rullade köttbullar och klädde den sjukt fula granen innan han kom hem. Sen var det soffan för vår del i princip. Mot kvällningen dök Kim med kulmagen och Thord upp, och strax därefter även Linus och Linda (som var alldeles nyförlovade!!) och de hade med sig Sira såklart. Julbordet blev sedan mål för uppmärksamheten, och vi åt tills vi svimmade i nästan. Haha! Som varje jul. När klockan var en sisådär 20.00 började vi med julklappsutdelningen och var väl klara vid en halv elva-elva. Fick massa fina saker. Bland annat en miniatyr av en Ford Capri, den var skitcool.
På juldagen var jag bara hemma och jäste, och Kim kom hit och gjorde julgodis. Hennes knäck kokade i fyra timmar utan att bli riktigt 100%-igt klar. Muahah! Senare dök resten av familjen upp i omgångar och vi hade en myskväll.
Annandagen var den slöaste dagen någonsin. Jag satt rakt upp och ner hela dagen och väntade på kvällen typ. Haha! När den infunnit sig så snoffsade jag upp mig lite och stack in till stan och hem till Josse. Där väntade ett gäng brudar, vi hade lite julklappsutdelning (jag fick en bricka att lägga till i mitt Elvis-kök). Senare drog vi ner till Skeppet (aka Hamnplan 5) och lyssnade på Smaklösa. Stannade sedan där hela kvällen och stuffade. Besviken på att snyggbartendern inte var där, mitt enda mål med att gå till Skeppet jöh. Haha. Sen öppnade de aldrig övervåningen, vilka sopor. Men det var skoj.
Idag så vaknade jag med huvudet tungt som en sten och ingen annan hemma och ingen bil att tillgå. Jag fick roa mig med att betala räkningar. Fattar inte hur jag ska klara mig denna månad, utan att behöva tigga från mamma och pappa vilket är bland det värsta som finns. Alla vill ha pengar, och jag har inga. Dumt som fan.
Varför är det så att vissa människor kan man inte helt släppa? Såna som alltid gör lite ont att träffa? Det är väldigt väldigt jobbigt.
Nej. Nu ska jag leta upp katten och klia henne bakom örona i väntan på att min mamma ska komma hem med lite mat förhoppningsvis. Kanske våga mig på lite julgodis också.