LINNSALABIM

Har ni tänkt på det? Att musik är så olika beroende på vart, hur och när man lyssnar på den? Jag tycker ju inte om att det är tyst, vill gärna ha lite skval i bakgrunden. Så jag lyssnar med andra ord jämt på musik. Men det finns några tillfällen där man helt enkelt MÅSTE lyssna. Om man inte lyssnar JUST då så kommer den stunden att vara lite dåligare än om man hade haft musiken. Mina dom dära tillfällena är:

*Söndagsmorgon, man ligger i sängen och är egentligen alldeles utvilad men man vill inte går upp för det ÄR sovmorgon och klockan är inte 11 ännu. Då lyssnar jag på Anna Ternheim - "My secret".

*Söndagsmorgon, man har legat i sängen hela morgonen fast man varit klarvaken i två timmar. Energin spritter i en utvilad kropp och man måste, måste dansa och hoppa runt i vardagsrummet eftersom det är en bra start på dagen. Då lyssnar jag på Lars Winnerbäck - "Pollenchock och stjärnfall". (Och ja, jag hoppar faktiskt runt.)

*Disktajm, berget finns där oavsett om det bara ser stort ut eller om det faktiskt ÄR så. Så det är bara att kalva upp ärmarna, doppa ner dom i det lite för varma vattnet. Då lyssnar jag på Schlager (i dunka-dunka-versioner).

Nu kommer den bästa:

* I bilen. Och för att det ska vara perfekt behövs: strålande sol och värme, bra högtalare, cool musik, solglasögon och en Ford Capri. Det är wunderbar! Dock så har jag ju bara en Audi tills hands just nu, men jag har bra fantasi. Så om ni ser mig i Eskilstuna, i min blåa Audi 80, solbrillor på och musik skrålar (ur ganska dåliga högtalare) så vet ni att jag på riktigt känner att jag kör min fina bil istället. Mmm, Caprin.

Ja, okej. Det skulle handla om musik och dess höjdpunkter och gled istället in på min dregglande saknad efter cool-bilen. Så är det. Jag tänker mycket på den stackarn som står intryckt bland snobbiga BMW's, snabba motorcyklar och surriga husvagnar som inte förstår dess skönhet. Det kan inte va lätt. Hoppas någon räddar den snart.