LINNSALABIM

Nej, jag har inte försvunnit. Jag har bara ryckts brutalt tillbaka till verkligeheten från en väldigt sovmorgon-vänlig termin, till att varje morgon klockan 8 börja språka med sjuåringar. Så jag är väl vad man kan kalla lite trött om kvällarna, haha.

Den snöiga semestern på Gotland, med den trasiga bilen vände och vi fick ny bil och en del soliga vårdagar. Härligt. Umgick massor med familjen, lite med vännerna och visade Micke var jag växt upp och hängt som liten fjortis.

Praktiken är rolig, jag är trött och vissa dagar lyckas bättre än andra om man säger så. Har snart avklarat vecka 1 av 5 där jag håller på att genomföra ett temaarbete på ungefär 25 lektioner (vilket är mycket i en förstaklass). Det är så himla lätta att sitta hemma med sin planering och föreställa sig problem och situationer som kan uppkomma när man håller lektion. Men det är en HELT annan sak att göra det. Ibland går det finemang, ibland går det verkligen åt pipan. Förmodligen inte så mycket att ungarna märker det, men jag märker det desto tydligare. Det man hade tänkt få ut av lektionen kom man inte ens i närheten av. Men det är å andra sidan därför jag är där. För att lära mig verkligheten. Och det är ju verkligen det jag gör.

Längtar efter helgen som tusan. Mysa med Micke, vårfixa balkongen så man kan få sola och kanske lyckas dra med Micke på en loppis-runda?

I alla fall, mitt bloggande är inte vad det brukade vara. Jag hoppas dock verkligen att det kommer tillbaka lite inspiration snart.

Sådär Josse. Nöjd?