LINNSALABIM

Tänkte beskriva händelseförloppet inför denna jävla grammatik-tenta.

1. Extrem klantighet
Jag glömde bort att anmäla mig, fick därmed inte heller skriva tentan vad första tillfället i början på december.

2. Förnekelse
Jag vägrade inse att jag skulle skriva tenta efter jul och nyårsledigheten och öppnade däremed inte en bok eller block på sisådär en månad.

3. Lite smått panik
Börjar väl inse att det brinner i knutarna, men väljer dock att förbise detta då "jag ju faktiskt har jullov".

4. Lite mer panik.
TIllbaka i verkligheten i Eskilstuna, nu börjar jag inse vad jag har att göra.

5. Total panik (torsdag eftermiddag)
Men herregud! Jag har ju inte gjort någonting och om två dygn är det skrivardags. Jag inser vidden av HUR mycket det är jag egentligen ska kunna på lördag.

6. Ett bedrägligt lugn
Överskattar min förmåga, och tänker att jag nog inte behöver plugga särskilt mycket alls.

7. RED ALERT!
Ojdå, jag är visst dum i huvudet. Sitter uppe till två-snåret och pluggar.

8. Ta i med hårdhandskarna
Jag arbetar mig systematiskt igenom mina anteckningar och får en struktur på arbetet.

9. Pendlingen mellan hopp och förtvivlan
Ena stunden är jag kolugn med världens självförtroende. Nästa så är jag ett vrak.

10. Whatever...
Den nuvarande fasen. Jag inser att jag inte kan vara bäst på allt alltid, och tycker att jag mina insatser för dagen räcker. Jag har lärt mig massor idag, men inte tillräckligt egentlgen. Men man måste ju egentligen inte heller kunna allt för att få godkänt. Den här fasen kan också kallas Förhandla-med-sig-själv-fasen. Det får gå som det går, eller får det det? Men jag orkar inte mer idag.

Imorgon infinner sig minst fyra faser, jag vet dock inte den exakta ordningen:
Jag vill dö,
Det går nog vägen,
Herregud, är klockan redan halv tre!,
Lugnet

Nåväl, det får bära eller brista. Jag måste dock inse att min studieteknik är alldeles usel. Och att planering faktiskt inte alls är så överskattat. Men hur som helst, wish me luck!