LINNSALABIM

JISSUS ÄNDE vad jag är upprörd!

Satt i soffan i godan ro, och klockan slog 22. Det är torsdag, det är Debatt. En snabbkoll på vilka ämnen de skulle ta upp fångade mig direkt och jag borrade ner mig ordentligt bland kuddarna, beredd på intressanta diskussioner.

Kamratposten har gjort en undersökning bland skolelever som visar att 16% någon gång känt sig kränkt av en lärare. Allt ifrån enstaka kränkningar till varje-dag-mobbing. Alltså lärare som betett sig illa mot sina elever.

KP representerades av Ola Lindholm. Lärarnas riksförbunds ordförande var där också, Metta Fjelkner. De gästades av några lärare, elever och andra "tyckare". Barn- och elevombudet Lars Arrhenius satt också med.

Det var något av det pinsammaste jag sett. Alla från "lärar"-sidan satte hälarna i gruset och skanderade högt och tydligt att dessa siffror förmodligen inte stämmet. Att man inte kan dra alla lärare över en kam. Att man hela tiden arbetar med etiska seminarier bland pedagogerna. De två verksamma lärare som var med kunde inte alls känna igen sig i bilden av att lärare skulle kränka elever.

De menade istället, vilket kanske inte sades rent ut men undertonen var sådan, att ungarna hittar på. Att de överdriver. Att de tar en tillsägning som kränkning. Nån galen man i beige kavaj härjade om att dagens barn och unga har fått lära sig att krama träd när de går vilse, och är inte vana att bli tillsagda.

Jag ville bara kräkas. Det är SJUKT att de inte kunde erkänna att det är såhär. De påpekade många gånger från båda sidor att de flesta lärare inte alls gör såhär. Men som Ola Lindholm lade fram det, vi vet ju alla att det finns en del ruttna äpplen i korgen, och de borde inte få vara lärare.

Men det är så jävla typiskt. Att man måste hålla varandra om ryggen. Må jag aldrig bli en av dom som inte vågar se, inte vågar säga till, inte vågar reagera om någon kollega gör något uppåt väggarna. Att de hade mage att sitta där och påstå att barn och unga inte fattar vad kränkning innebär. De är fan så mycket smartare än vad vi vuxna ger dem credit för. Fan så mycket smartare!

Jag kan liksom såhär rakt upp och ner komma på tre saker som sitter fastetsat i mig, där lärare har kränkt mig något fruktansvärt. Och jag var inte direkt någon som stack ut, jag var en sån som ofta var i blickfånget hos läraren för "postitiva saker".

Det är väl klart som fan att ungar (precis som vi vuxna) överreagerar ibland, och känner sig orättvist behandlade och då kränkta. Men förmodligen så försvinner dessa känslor rätt snabbt när man inser att man nog kanske inte betedde sig som man borde ha gjort. En utskällning eller tillsägelse är ju befogad ibland. Men kränkningar förekommer hela tiden. Såna som fastnar, såna som etsar sig fast. Jag hade ju tre stycken färskt i minnet fast det är sex år sedan den sista skedde. Se, jag minns till och med vilket skolår....

Det var hur som helst pinsamt som bara den att vuxna människor, PEDAGOGER, sitter och skyller på ungarna. Att det är deras misstolkningar, påhitt och ljug som gör att siffrorna blir så höga. VAFAN!!!! Koppla åt andra hållet istället! Hur kan det komma sig att så många som 16% känner sig kränkta av lärare? Det måste ju göra att det finns en hel del rötägg där ute. Vad ska vi göra åt dem, det måste ju vara den stora frågan.

Det göttigaste i hela debatten var när Metta Fjelkner satt och upprepade någon inövat, och Ola Linderholm frågar: Du menar alltså att det är de obehöriga lärarna i skolan som står för all kränkning? Nej det är inte det jag menar, svarar hon. Ola kontrar: Det var det du sa i fikarummet förut! Jag trodde hon skulle svimma... HAHA!

Gå in på svt.se/play och kolla. Debatten gjorde mig mörkrädd, och gav lite realitycheck om att lärarna fortfarande håller varandra om ryggen. Har nog bara upplevt en lärare som faktiskt till 100% stod bakom sin elev inför de andra lärarna, rektor osv. Diego Rossi, Richard Steffen-gymnasiet. Min handledare de två sista åren i gymnasiet. Jag har inte glömt det och du är fortfarande min stora förebild!