LINNSALABIM

Juli kör på och det går undan. Hitills har det bjudits på:

* Födelsedag. Jag fyllde 24 år och blev ett steg närmare vuxen ålder. Min filosofi säger att man kan få vara en liten skit tills man blir 25, sen får man tamejtusan ta och skärpa sig. Som tur är så tror jag att jag är rätt vuxen redan nu med vissa undantag. I alla fall så firades det tillsammans med farmor, mommo, moster med man, syskon med respektive och knoddar och föräldrar. Lungt med andra ord.

* Tvestjärtsbett. I örat! Hade glömt mina Peltor-lurar (såna med radio i) på flaket på lastbilen. På flaket låg också en mängd grenar från föregående dags arbete. Jag tog på mig lurarna och går sedan runt och städar runt vårt område eftersom jag skulle klippa gräset där sen. Då börjar det plötsligt svida på örsnibben. Jag trodde först att mina örhängen kommit i kläm och rättade till dem och fortsatte min städrunda. Men det liksom stinger till igen, som ett getingstick fast inte lika ont. Då tittar jag i lurarna, och där inne sitter en tvestjärt i försvarsställning med krokig klo. Det blödde alltså från min örsnibb... Tur att jag på jobbet lyckas stänga av mitt ogillande av insekter för annars jag nog svimmat på fläcken.

* Namngivningsfest. Lillkillen firades med stor fest i systerns trädgård. Yngve Linus Sigvard Pettersson-Sundström. Oc han är en av de finaste jag vet. Det var härligt. Men trots mental förberedelse om jag INTE skulle gråta som på Majs fest så kom det en del tårar ändå när Kim berättade om varför Yngve heter Yngve. För att vår fina morfar hette det :)

* Bilolycka. Ja, hu. Det var otäckt. Jag och Micke åkte hem från jobbet och på "stora vägen" strax innan vi skulle svänga ner på Krokvägen stod en bil konstigt parkerad. Jag fick stanna till bakom och sneglar ner i diket. Där ligger ett äldre par i en röra av cyklar, blod och gräs. Först på plats fick vi larma 112 och ta hand om chockad chaufför och hjärnskakade cykilster. En olycka som gick förvånansvärt bra med tanke på vart den skedde och under vilka förhållande. Jag tror nog att det turistande paret gav upp sin cykelsemester dock. Och jag fick känna på hur jag reagera i en krissituation. Turligt nog fungerade jag. En bra erfarenhet men nog så otäck innan man fick koll på läget. Micke och jag kommer nog få återuppleva det lite i höst, med tanke på att filmteamet till SOS Gute stövlade in där...

* Insikt. Smådjävlarna som mamma kallar dom för, dom stannar kvar fast man är på den plats på jorden där man finner frid. Jag trodde faktiskt att Gotland skulle trolla bort dom, men tyvärr. Dom kommer och hälsar på mig ändå. Det är värdelöst. Men ännu tänker jag inte ge upp. De ska fanimej inte få ta mina drömmar från mig.

* Micke. Vi har ett uppdelat boende på två små friggebodar. I den ena tittar vi på TV, spelar Playstation 3 och utfodrar katter. I den andra gör vi allt annat. Dessa två friggebodar ligger på mina föräldrars tomt och hans svärföräldrar. Vi arbetar tillsammans, ibland även med min mor/Mickes svärmor. Det är med andra ord rätt trångt, och nog finns det tillfällen så vi skulle kunna tänka oss att skjutsa den andra till färjeterminalen. Men trots det så har jag inget annat än stor kärlek till den mannen. Min karl <3

Det jag önskar av juli nu är faktiskt mest Marie. För faaaaasen vad svårt det ska vara att passa ihop scheman och min mage. Just nu brukar vi bara vinka när vi möts någonstans mellan Vibbel och Själsö. På väg hem från jobbet båda två. Men men. Vi kommer vara ledig samtdigt i slutet av sommaren i alla fall. Då ska vi hänga vaaarje dag.