LINNSALABIM

Vi har haft så många Linusar. Tre bröder, en käresta och så du. Du var en av de ursprungliga.

Jag minns att jag hade födelsedagskalas. Jag tror jag gick i fyran. Fyller ju år mitt i sommaren så jag hade bjudit hem kompisarna på party. Vi skulle vara i stora rummet, och jag hade fått hjälp att göra ett dansgolv. Alla de häftigaste skivorna jag hade, de la jag fram bredvid cd-spelaren. Jag minns faktiskt ingen annan som var där, eller vad jag fick. Det viktigaste var att du hade kommit. Vi hade setts på dan, på fotbollsskolan. Jag kände ingen mer än dig där, men var ändå lite blyg för dig sådär utanför skolan. På kvällen kom du på mitt party. Jag fick ett par öronhängen av dig. Jag blev så himla glad, att jag fick dessa vackra smycken av min stora kärlek. De var det finaste jag hade. Åren gick och du blev min vän. En av dem jag umgicks mest med. När vi blev äldre pratade vi sällan. Varför vet jag inte, jag tror att jag återingen blev lite blyg för dig. För ett halvår sen pratade vi sist, över Facebook. Jag fick veta vad du gjorde. Du fick veta vad jag gjorde. Jag blev glad. Du var en sån som man trots att åren gått utan att man umgåtts var en sån man log när man tänkte på.


Jag kommer fortsätta le när jag tänker på dig. Du hade så fina glittriga ögon när du log.
Vila i frid Linus. De där örhängena är fortfarande bland det finaste jag har.