LINNSALABIM

Jaha ja. Nu är man tillbaka i vardagen. Verkligheten skulle också passa in. Herregud.

Min sommar har varit underbar och alldeles för kort. Det har hunnits med badande, utflykter, gocartputtrande, compadres, kalas och barnpassande. Allt lika roligt. För att inte tala om den underbara musiken som jag fått se live soliga sommarkvällar. Håkan Hellström, Smaklösa, Lars Winnerbäck, Miss Li, Markus Krunegård mfl. Wunderbar!

Men nu är jag som sagt tillbaka. I vår lägenhet i Eskilstuna, och den ser ut som när jag lämnade den. Är dock ensamt här eftersom Micke inte kommer förrän på lördag. Han fick stanna en vecka längre och jobbar klart först. Så från att ha sovit i en stuga på 10 kvadrat i en 105cm säng delat på två personer och tre katter, så befinner jag mig nu i en trea på 83 kvadrat med en katt och en alldeles tom säng. Jag som aldrig är mörkrädd har nu fått något emot tystnaden här hemma. Brr! Men det är ju som sagt inte så många dagar kvar innan karln kommer hem med de andra två hårbollarna.

Skolan har hunnit börja också. Jag är sjuk redan andra dagen, LYCKAT! Men jag hoppas kunna pallra mig dit imorgon, eftersom det är upprop på kurs nummer två. Har hamnat med kära vänner igen, det är ROLIGT! Och trots att det är hundra kilo böcker att läsa, och trots att jag för alltid kommer hata att gå upp tvingad av en väckarklocka så ser jag fram emot den här terminen med VFU och saker som dans och drama på schemat. Wohoo!

Ja, jag hoppas att jag har några eller åtminstone någon bloggläsare kvar här efter mitt sommaruppehåll. Och så hoppas jag att ni har saknat mig, i alla fall lite grann. Om ni nu mot all förmodan inte skulle ha gjort det, så får man gärna ljuga och säga att man har det, haha!