LINNSALABIM

Har varit till Stockholm över dagen för att för första gången hälsa på den lilla rackartussen Maj. Åh vad det var härligt. Men åh vad konstigt också. Jag har spenderat säkert 75% av tiden att bara stirra på den där lilla lilla människan med dom små tårna och den gulliga lilla fågel-munnen. Det är liksom en ny familjemedlem, som jag ska känna hela livet. Som ska finnas där och som jag ska leka med, lära saker och blir arg på ibland. Det är så jäkla häftigt!!

Maj var på lite svidhumör idag dock, fick jag veta. Men trots det fick jag hålla henne lite i alla fall, innan hon började skrika för att den onda mostern rövat bort henne från sin mamma. Det var i alla fall så det kändes ;) Man blir onekligen glad fort igen, för hur kan man låta bli att vara glad? Sorgsen däremot blir man också, när man måste åka därifrån. Som tur är ska jag dit igen nästa helg, tillsammans med mor och far som ska bo här över helgen.

Det är en annan sak som är himla bra. Att mamma och pappa kommer hit. För nu är det bara två veckor innan jag ska åka hem till Gotland, efter tre månader borta. Och det är vanligtvis nu den helt galna hemlängtan kommer och jag bara vill flytta hem igen, och allt är nattsvart och hemskt. MEN eftersom de kommer hit så hinner jag inte med att sakna Gotland. Lööövliii ;)

Gud vilken sentimental och blödig blogg det här vart. Men jag är lite blödig och sentimental just nu. Och väääldigt trött, hahah.