När man väntar mirakel!

Det är väldigt härligt att läsa nyheter från Gotland. Jag tror iofs att det är precis samma sak på alla små orter, men eftersom jag inte läser annat än just Gotlandsnyheterna så är det dem jag väljer att ta upp. Till exempel fanns en nyhet med rubriken ”Stulen fogmassa”, och under rubriken berättades det att fogmassa och bygglampor har stulits från byggarbetsplatsen till det som ska bli ICA MAXI. Några andra rubriker man kunde hitta var: Fyra rutor krossade, Två stulna bilar, Svärdstöld i träningslokal osv. Nyheterna i sig är inte roliga. Kanske kan man tycka att dessa små notiser inte ens är värda att nämna. Men det som gör det hela så underbart är ju att det faktiskt inte händer mer på Gotland. De måste skriva om det, annars blir tidningen ganska tunn. Och det är ganska uppmuntrande att det inte är grövre saker som händer. En liten fristad liksom. Nu är jag ju inte helt korkad och inser ju att hemska saker händer även på denna lilla Östersjö-ö, och en del får vi reda på och andra inte. Men ändå. Förskonade är dom, gotlänningarna och alldeles för många har inte en susning om det. Jag saknar Gotland.


 

Hade finbesök igår. Kim och Thord kom ända från Hufudstaden för att äta kärleksmums vid mitt pyttelilla köksbord. Det värmde i mitt hjärta kan jag säga. Men jag blev ganska chockad för jag trodde inte att de skulle flytta på sig vid denna tidpunkt. Imorgon (eller onsdag) är bebisen ju beräknad. Fattar det inte riktigt, om bara några få dagar så kommer jag få en ny roll i livet. Moster. Jag vet att det händer många varje dag, men det skiter jag i. Det är ofantligt stort för mig, och jag kommer vara sjukt stolt!


 

GUD! Jag fick just hjärtstillestånd. Världens brak utifrån den mörka hallen… Eller badrummet rättare sagt. (Insåg detta efter närmare undersökningar). Varför hatar mitt kakel mina sugproppskrokar, och vägrar hålla kvar dem? Har jag liksom förolämpat kaklet på något sätt genom att hänga upp saker på det? Och är det då kaklets hämnd att släppa fästet för krokarna som det händer diverse små och stora saker på, och allt brakar ner, och skrämmer vettet ur mig? Why kaklet, why?


 

Jag tackar ödmjukast för alla tips om min älskade burk. Jag har ännu inte nått fram till ett beslut i frågan, men era förslag har varit till stor inspiration. Keep up the good work!


 

Mår fint i själen nu. Det är härligt.


 

”Det är inte så att jag är fobiskt rädd för tulpaner, men jag tycker att de är lite obehagliga”
(sagt av en deltagare i FC Z).

Jag är fobiskt rädd för gräshoppor. Vad är du rädd för?


Kommentarer
Postat av: matilda

du kommer bli en superbra moster! :D

Postat av: matilda

du kommer bli en superbra moster! :D

2007-02-26 @ 19:33:25
URL: http://mystiskt.blogspot.com
Postat av: Johanna

Vi har en diskborste med en sån där sugplopp på så att man ska kunna sätta den på kakelväggen och så. Men! Den fungerar bara om den är fuktig, prova att blöta ner dina ploppar nästa gång och se om det går bättre!
Dessutom är jag hysteriskt rädd för alla insekter som kryper, flyger och krälar.

2007-02-26 @ 19:40:05
URL: http://imica.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback