LINNSALABIM

Klockan slår alldeles snart 23:00, och det är egentligen alldeles för sen för mig att sitta här och klottra. Borde sova, eller i alla fall göra något viktigt. Har tusen saker att göra, trots att jag yrt runt här hela kvällen. Gah! När slutade jag vara en strukturerad person som alltid kom i tid, och när blev jag en sent anländande slarvmaja? Det hela förefaller mycket märkligt. Jag tror iofs inte alls att jag är slarvig och ostrukturerad om man jämför med en del andra. Men när jag jämför mig med mig själv för typ tre år sen. Då är det stooor skillnad. Och det på mer än ett sätt.
Imorgon eftermiddag ska jag tillsammans med min studiegrupp redovisa första tema-arbetet. Skönt att vara klar, man har inte tänkt på så mycket annat nu ett tag känns det som. När redovisningen är klar, och jag lyssnat på övrigs klassen med för den delen ska jag RUSA hem, äta lite mat, sen åka ner till stationen och tuffa tåg till Sthlm. Ska sova en natt på Essinge Högväg, och gulla med Maj och fnissa med Kim och retas med Thord.

Och slutligen ska jag flyga hem. Hem. Hem. Hem. Hem. Åh, vad jag saknar hemma. Varje dag. Men nu ska jag få vara ganska många dagar hemma på ön. Det har varit ganska hårt utan Gotland i vår faktiskt. Inget gå ner till havet och titta på yviga vågor. Inget sommardäcksbyte. Inget solande på hamnen. Inget pärkande i Almedalen. Nada. Och det blir på nått sätt inte riktigt vår då, när man bor i en stad. Jag är van att få ströva på en gräsmatta och lukta på våren. Eller plocka blåsippor. Men gör man det här blir ju folk arga. Jag tycker att jag som gotlänning borde få har rätt till åtminstone en liten bukett, oavsett om jag råkar plocka den i Sörmland. Snålt!

CAPRIN!! Jag har fan inte tänkt på nånting annat den här veckan. Mitt huvud består just nu till 90% av fantasier om hur jag på fredag ska kasta mig hem från flyget, bända upp låset på garaget, släpa ut allt enris som förhoppningsvis hållt råttorna borta från inredningen, koppla på batteriet, och vrida runt nyckeln. Och jag VET att han kommer starta efter några få malningar. Det kommer lukta unket, så jag kommer få spraya Wunderbaum-sprej för att få tillbaka raggakänslan. Sen ska jag åka hem och låta min far lyfta i högtalarlådan i skuffen, sen ska jag åka in till Visby för att tanka och pumpa däcken. Sen ska jag åka runt, runt, run. Upp på Öster, förbi Norgatt, över Bingeby, smyga bort till Lundbygatan och göra en kickdown så det bara vrålar, ner till hamnen och vidare via stranpromenaden ner till Snäck och sen börja om igen. JA JÄVVLAR VAD JAG LÄNGTAR! Har saknar pärlan!



Och inte nog med det. Jag har till och med köpt nya Capri-solglasögon. Pilotmodell naturligtvis, med ett inslag av pimp. Klockrent.

Och så ska jag får träffa Marie. ÅÅÅÅHHH vad jag har saknat Marie. Hinner till och med träffa Josse innan hon åke tillbaka till Örebro. Det blir Munken på påskafton för vår del. Stuff, stuff.

Sitter och lyssnar på de två finaste balladerna just nu, och båda "råkar" vara från Melodifestivalen. Båda är helt vemodiga och deppiga och jag älskar dem. "Trying to recall" med Marie Lindberg. Dock måste det vara den studiofixade versionen. För ärligt talat så sjöng hon ju vansinnigt illa live. Men låten är fin ändå. Sen är det "I remember love" med Sarah Dawson Finer. Jäklar vilken röst.

Nej. Nu blir det knoppa för min del. Jag hoppas att jag nu med detta inlägg inspirerat folk att läsa min blogg igen. Både besökare och kommenterare har minskat drasktiskt de senaste veckorna. Ganska ledsamt, men å andra sidan har jag väl inte skrivit något värt att varken läsa eller kommentera. Inte detta inlägg heller. Men å andra sidan har jag ju mest den här bloggen för min egen skull. Tycker om att skriva av mig, behöver det. Och sen tycker jag om att kunna gå tillbaka flera år i tiden, och läsa om vad jag tänkte på, vad som gjorde mig glad eller ledsen och hur jag i såna fall uttryckte det. Alltid lika roligt att se om man förstår "dolda" budskap man skrivit. Har varit en flitig dagbokskrivare på Lunarstorm i all tid, och även om jag läser ett inlägg från typ 2002 så minns jag varför jag skrev en viss sak, eller vem jag syftade på med Han eller Hon. Ganska häftigt. 

Eeh...märks det att jag försöker undvika att gå och lägga mig... Men nu finns det inte mer att skylla på.