LINNSALABIM

Jaha. Efter några veckor av en del jobbigt, en del ångest och en massa ont i magen så verkar det som karusellen stannat. Praktiken på Norrbacka funkade inte för min del, mådde bara dåligt. Började tvivla på saker som jag trott om mig själv och mina drömmar och det var ingen höjdare direkt. Dessutom kom jag inför ganska många situationer dagligen som jag inte visste hur jag skulle hantera. Hu, vad jobbigt det blev. Så efter att har varit sjukskriven en vecka börjar det nu kännas bättre. Magen hänger fortfarande inte med, men jag har i alla fall avbrutit Norrbacka-praktiken.
Som sysselsättning är jag nu från och med måndag dagisfröken på Snäckan igen. Var förbi en sväng där idag och oj vad glad jag blev av att bara kliva innanför dörren. Massa glada barn, glada fröknar och bara en helt härlig stämning. Så där bli jag nu till april när jag börjar jobba. Hoppas jag i alla fall. Pallar inte med mer krångel nu.

Snälla Bullen hjälp mig. Kvarterets ungar kastar snöbollar på mina fönstrar, vill de mig ont? :)

Nu har ulliga, gulliga Sira äntligen kommit. Åh, alla borde få ha en hundvalp i sitt hus. Man blir så jäkla huritg och går ut en himla massa. Skönt. Men jag uppskattar inte när den vilden äter upp mina tofflor. Allra helst inte när jag fortfarande är kvar i dem...

Jag vågar fortfarande inte skriva "hemlisen", innan allt är hunda klart. Men blir helt varm bara jag tänker på det ;)

Här kommer en öppen kommentar till Callenmark på Teknisk Service som har hand om vägarna inne i Visby: Det gör inget om man skrapar bort snömodden från vägen när det är tö ute. För då kanske jag slipper köra sönder Celican. *murr*. Det bara smäller i bilen hela tiden, så jag blir helt kall i hjärtat.
Har ingen lust att betala reparationer på pappas bil, har nog med mina egna sörru.

Over and out.