Höstväder
Måste börja med att kommentera en del klagomål här. Kim fyller alltså inte trettio förrän om ett par tre veckor. Och Matilda kunde minsann läsa min förra blogg. Sådär. Nu har jag rett ut det ;p
Den här helgen kom hösten verkar det som. Regn, rusk och blåst. Men jag klagar inte, solskenet har varit skönt, men det måste ju hinnas med lite murrig mörk höst innan det är advent. (Och det är inte långt kvar faktiskt)
Idag har jag varit i Follingbo på folkrace. Hann för en gång skulle dit och se ALLA Maries heat. Hon kom trea, tvåa och fyra. Körde ruskigt bra på den där snorhala banan. Skrapade ihop 12 poäng gjorde hon med, men blev snuvad på en plats i finalen. Drygt. Men det var kul ändå.
Jag har extremt dåliga nyheter. Omvärlden, håll i er. Caprin är lite sjuk, och jag gråter blod. Blev stående på en parkering inne i Visby häromdan, och fick bogsera hem pärlan. Det svider i hjärtat såhär en månad innan jag ska ställa av honom för vintern. Men men, har jag tur så är skadan liten (och billig), och då går det att överleva det här. Tills Caprin mår bättre kommer jag åka runt med Fiestan. Vilken skam, men sånt är livet. Fiestan är bra, men ack så gubbig ;)
Divine. Det är det ordet jag känner i hjärtat när jag saknar dej. Och det gör jag ofta, ofta.
Avslutar med ett litet utdrag ur en Lars Winnerbäck-låt (Höst på min planet):
"Jag kanske borde åka utomlands
Du säger att jag borde se mig kring.
Men jag har inte tid med någon annanstans.
Har inte lust med massa "någonting".
Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld
men den är större än begärd.
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet
Jag sjunger för mig själv,
fastän jag vet
att sånt kan kallas ensamhet"
Den här helgen kom hösten verkar det som. Regn, rusk och blåst. Men jag klagar inte, solskenet har varit skönt, men det måste ju hinnas med lite murrig mörk höst innan det är advent. (Och det är inte långt kvar faktiskt)
Idag har jag varit i Follingbo på folkrace. Hann för en gång skulle dit och se ALLA Maries heat. Hon kom trea, tvåa och fyra. Körde ruskigt bra på den där snorhala banan. Skrapade ihop 12 poäng gjorde hon med, men blev snuvad på en plats i finalen. Drygt. Men det var kul ändå.
Jag har extremt dåliga nyheter. Omvärlden, håll i er. Caprin är lite sjuk, och jag gråter blod. Blev stående på en parkering inne i Visby häromdan, och fick bogsera hem pärlan. Det svider i hjärtat såhär en månad innan jag ska ställa av honom för vintern. Men men, har jag tur så är skadan liten (och billig), och då går det att överleva det här. Tills Caprin mår bättre kommer jag åka runt med Fiestan. Vilken skam, men sånt är livet. Fiestan är bra, men ack så gubbig ;)
Divine. Det är det ordet jag känner i hjärtat när jag saknar dej. Och det gör jag ofta, ofta.
Avslutar med ett litet utdrag ur en Lars Winnerbäck-låt (Höst på min planet):
"Jag kanske borde åka utomlands
Du säger att jag borde se mig kring.
Men jag har inte tid med någon annanstans.
Har inte lust med massa "någonting".
Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld
men den är större än begärd.
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet
Jag sjunger för mig själv,
fastän jag vet
att sånt kan kallas ensamhet"
Kommentarer
Trackback