LINNSALABIM

Ola Salo och de andra i The Ark hade något att bevisa för mig. Efter den bittra tonen efter Eurovision så sjönk de lite i rang på min lista. Måndagskvällens spelning sköt dem rakt upp i toppen igen.

1. Bo Kaspers orkester - Skolen sken, havet glittrade i bakgrunden. Har inte varit så mycket för deras musik innan, det är för mycket jazzbludderspel hela tiden. Men nu fick jag lyssna lite ordentligt på texterna. Kanske jag jag lära mig att tycka om dem.

2. Sahara Hotnights - De gör bra musik. De är bättre på skiva än live. Eller så är en stor utomhus-konsert-för-hela-familjen inte deras rätta forum. Som sagt, musiken är bra, underhållningen inte lika bra. Regnet började falla i början på deras spelning. Ett alldeles stilla sommarregn som fortsatte hela natten, utan att man egentligen blev blöt. Härligt!

3. The Ark - Dessa gossar är LÄTT enav Sveriges bästa liveartister. Det är full fart, smart mellansnack som man verkligen lyssnar på och så hade de ju tokigt bra låtar. Jag var trollbunden.

Maj var på sin första konsert, 4½ månad gammal. Det såg roligt ut med ett litet bebishuvud, och Peltorlurar. Söt!

Ikväll har jag gjort något jag faktiskt inte trodde att jag kunde göra. Jag gick på krogen själv, utan sällskap. Det var ganska läskigt. Men ingen av mina kompisar kunde/ville ju följa med.

I alla fall, Melody Club spelade på Gutekällaren och jag kunde bara inte missa det. Så jag gick dit själv helt enkelt. Spelningen var gött bra, och jag är glad att jag gjorde det. Men jag kände mig som en kuf i mitt hörn. Men det var nog jag som var normal och alla andra kufar. Gute är stället dit de vackra människorna går, inte jag. Och nu är det alldeles invarderat med sliskiga Stockholmare. Men musik står över dryga stekare, och jag fick äntligen se ett av mina favoritband  live.

                                                         


Undrar dock vad det är jag utstrålar eftersom jag alltid blir raggad på av gubbar. Ser jag ut som att jag föredrar 40-taggare eller? Naj hiu!

Sen har jag varit hos Linda Pettsson och klippt mig idag. The lugg is back :D

Nej, sova kanske? Imorgon är det storloppis i Dalhem och middag med hela familjen!

Det går inte alltid som man tänkt sig.

Igår kväll stack jag hem till Marie för en cruise i Volvon. Jag har sett fram emot det som fan, och nu fanns den i stan och vi skulle som sagt dra en repa innan vi åkte ut till Ekbacken på Nostalgiträff. Volvon är alltså The bil, som jag i min barndom dyrkade och fortfarande gör. Maries svåger har alltså en gammal Volvo 142 (tror jag) som byggts om till en cab. Den är alldeles lila och den ultimata raggarbilen. I alla fall.

Först var det ett äventyr att komma i bilen, den har inga dörrar och man ska klättra in i den. Jag hade kjol. Jag hoppas inga grannar tittade. När vi väl kommit på plats bilen, startar den inte. Batteriet är slut. Jävlar. Vi åker på mackrunda för att köpa startkablar eftersom jag inte hade några i bilen. (Vem kör omkring i en gammal skrotbil UTAN startkablar?. Jag tydligen). Men eftersom de var galet dyra så fick vi åka ut till Själsö och hämta boosten. Tillbaka in till Visby, och bilen gick igång som en klocka. Det luktade bensin, men vi antog att det hade att göra med våra upprepade startförsök. Off we go, neråt strandraggarsvängen efter mitt önskemål.

Jag njöt av varje sekund. Volvon är grym!

MEN det roliga tog slut vid Gustafsvik där bilen dog. Där stod vi mitt i mörkret, med stendöd bil och alla som åkte förbi bara brölade åt vår lila Volvocab. Damn it. Fick ringa till Thord, han kom med sin takbox-Saab och bogserade oss genom hela stan hem till Marie. Det var lite pinsamt, men mest roligt.

Så det vart inte den cruise vi hade förväntat oss, men jäklar. Riktiga bilar går sönder. Blev inget Ekbacken heller. But there will always be next year.

Vi hade ganska roligt jag och Marie, i Volvon.

(Thord är snäll som bogserar en sådär på beställning. Det är hemskt bra med en sån svåger, en sån som fixar saker)

Först och främst, jag ber er trogna läsare om ursäkt för den sopiga uppdateringen av bloggen denna sommar.

Min födelsedag ja, det var den som stod näst på tur att avhandlas. Jag var ju ledig från jobbet, och gick hemma och skrotade lite. Var en sväng till stan, sen hem igen. Bror med hund och syster med bebis kom och höll mig sällskap och det är alltid roligt. Folk slutade jobba och mot kvällningen så var hela familjen samlad till en grillning här på Själsö. Jättemysigt. Senare kom mormor och farmor hit och fikade. Det var ungefär den dagen. Alldeles härligt slö och mysig, precis som jag vill ha det. Fick finfina presenter. Av mor och far fick jag en kattbur, och presentkort på Strövet (ROCKS here I come). Linus och Linda fortsatte på katt-temat och jag fick en sele till kissungen, och ett fästinghalsband. Från familjen Sundström - Pettersson fick jag en sån där värmepåse med körsbärskärnor i (som jag letat efter skitlänge!). Mormor och farmor bidrog med penningar som kommer att gå till en datorväska och en ny frisyr. Matilda hade skickat ett roligt paket med fina små saker i, särskilt kär blev jag i de fina hårspännena med dödskallar på. Så jag är helt klart mer än nöjd. Och nu är det bäst att jag verkligen skaffar en katt :)

Dagen efter så hängde jag med Marie och Josse, och firade min födelsedag (13 juli) och Maries födelsedag (15 juli). Vi möttes lite sådär halvvägs, hihi. Av Josse fick jag och Marie en "upplevese", vi ska hitta på något roligt typ Boda Borg = SKOJ! Av Marie fick jag en grymt snyggt fat.

Nu har jag i alla fall rapporterat kring födelsedagen. En alldeles lugn och sansad tillställning. För jag är ju ganska gammal nu.

I helgen är mamma och pappa i Stockholm så jag har huset för mig själv. Inte för att det är så himla roligt, men det är lite skönt att vara själv också. Ska njuta lite av det. Men inte för mycket, för det kommer bli plenty av det sen när man är tillbaka i Eskilstuna. MEN jag kommer ju (förhoppningsvis) ha en inneboende då. En lite kissekatt. Jag har sprungit på katthemmet var och varannan dag senaste veckan. Har hittat tre adorable syskon som jag har ögat på, men de är lite för unga för att jag ska kunna få dem när jag vill. Det blir ju lite begränsat när jag kan ta emot katten tyvärr. Inte innan jag slutat jobba, och sen är jag bara kvar på ön i max 9 dagar för sen är det upprop i första kursen. Men men, jag håller korpgluggarna öppna och letar för fullt efter min nya roomie. Egentligen vill jag ha ALLA katter jag ser. Men det går ju faktiskt inte.

Imorgon kväll är det Nostalgibasar på Ekbacken. En klassiker som ska återupplivas för min del tror jag. MEN jag blir tjurig för jag får säkert inte stå på jänkparkeringen i år heller, TROTS att jag har en veteranbil. De är så fixerade vid krom och puts en del av de där raggarna.

På tal om bilar. Det är en magisk sommar år 2007. Förut har jag varit ensam med min Capri här på ön. För några år sen rullade det två till, men de har inte synts till på länge. Så det har varit jag bara, och resten har varit garagestående antar jag. Men i sommar har jag redan sett flera andra Caprisar. En blå, en guldfärgad, en röd, en svart och en EXAKT likadan som min egen. Det är alldeles häftigt och jag får nu vinka till andra Caprikörare. Det är lite som en sekt. Men det är häftigt, och jag blir alldeles lycklig när jag ser dom. Inte normalt kanske, men så är det. Lycklig är bra, oavsett var det kommer ifrån.

Och en till på punkt bil. Min mamma och pappa har köpt en bil, som jag ska få ta med mig till Eskilstuna sen. Jag tror det har att göra med att de inte anser Caprin vara lämpad för hårdkörning på motorväg, vare sig säkerheten eller hållbarheten är riktigt till för det. Så nu kommer jag ha en Nissan Bluebird - 89 med mig. Den är inte snygg, inte ful, inte rolig, inte tråkig. Den är helt enkelt en vanlig bilsom jag lätt kan leva med. Jag är i alla fall jävligt tacksam.

Euorodisco. Musiken man inte vågar säga att man tycker är bra. Men jag säger det nu. Cascada och E-type får mina dansnerver att rycka alldeles ofantligt mycket. Det är fulkultur när den är som bäst, haha.

Det blev åtminstone ett litet blogginlägg idag. Förhoppningsvis ska jag lyckas skriv fler denna helg för jag har MÅNGA saker som jag tänkt ta upp.

Imorgon är det min födelsedag. Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar. När blir man för gammal för att kvällen innan  vara alldeles uppspelt, och att se fram emot att människor grattar en? Blir man någonsin för gammal för det? Jag försöker hålla min iver för mig själv, för jag anser det kanske inte socialt accepterat att drömma om sin födelsedag en vecka i förväg. Det är lite sjukt. Men å andra sidan, varför ska man inte få göra det? Jag är nog in favor för att födelsedagar ska få vara en egodag, och att man ska få vara barnsligt förtjust så länge man vill. Ja. Jag rösta på det.

Imorgon kommer jag nog ha träningsverk efter att ha gått med röjare i cirka 4 timmar idag. Aj aj.

Gud. Jag hade så mycket i huvudet att skriva ner. Men det försvann. Eller så hamnade hjärnan i viloläge. Är trött som en sten. Det är inte normalt att gå upp 4.45.

I alla fall. Imorgon fyller jag 22. Deddu. Jag känner mig inte som en dag över 19. Hrm.