Och plötsligt vaknar folk till liv...
Kommentarerna har bara rasat in efter mitt förra blogginlägg. Plötsligt vaknade alla läsare till liv och blev nyfikna. Muahaha säger jag bara ;)
Vad skall jag säga då? Jag har träffat en karl, som jag haft kontakt med ett bra tag, och nu är vi tillsammans. Helt enkelt. Mer än så vill jag inte hänga ut stackarn här bloggen. Ni får fråga när ni träffar mig istället.
Är på Gotland just nu, vilket är härligt. Träffa familjen (de tre som saknas kommer på fredag!), träffa kompisar, ta det lugnt och allt sånt. Har dock en MASSA plugg som jag borde göra. Men det är så svårt att komma till skott. Mycket skönare att bara hänga runt här hemma istället, haha.
Det är samtidigt ganska jobbigt att vara på Gotland, när man är nykär och har sin man på andra sidan havet. Men det är så det är. Jag kommer ju hem till Eskilstuna snart igen. Och vi lär väl få vänja oss eftersom vi inte ens bor i samma stad. Gah! Men det kommer funka ändå.
By the way, Facebook? What's the deal? Jag ser inte riktigt det roliga... men jag är rätt färsk där ännu så jag får ge det ett tag till.
:D
Micke heter han.
Jag tycker om Micke, väldigt väldigt mycket.
You sweet thing!
Changing my world to something gorgeous
Varför jag gick ut Svenska kyrkan?
Varför har du gått ur kyrkan? Tycker alla verkar gå ur. =(
Tänkte att jag skulle försöka besvara frågan. Det finns olika anledningar, med olika motiveringar. Jag presenterar om inte alla så i alla fall några.
1. Jag är inte kristen. Jag tror inte på Gud. Jag tror inte på Jesus. Jag tror inte på Bibeln. Det är den största anledningen. Dock firar jag de kristna högtiderna, men det beror på mer på tradidtion än något annat. Är nog inte ensam om att fira jul för att det är härligt att ha kalas med familjen, och inte för att fira Jesu födelse.
2. Jag har aldrig valt att gå med i någon kyrka, så inte heller den Svenska (kristna) kyrkan. Detta skedde automatiskt när jag föddes, mina föräldrar har aldrig skrivit in mig. Så jag kan ju egentligen tycka man bör vända på frågan; varför har jag gått med i kyrkan från första början? För att kyrkan bestämde det åt mig...
3. Jag vill slippa betala kyrkoskatt. Rent ekonomiska skäl alltså.
4. Jag är långsint. Mina två äldre syskon blev inbjudna till att konfirmera sig som 14-åringar av vårt lokala pastorat. Jag fick ingen inbjudan, trots att mina förutsättningar var lika som mina syskon. Inte döpt, men med i kyrkan.
5. Jag tycker att religion är obehagligt. Den har blivit en ursäkt för så mycket ondska genom tiderna.
6. Redan som 5-åring dissade jag kyrkan, via Kyrkis. "Kom mamma vi åker hem, det var tråkigt här". Så mina tankar om att kyrkan inte var en plats för mig startade tidigt.
7. Jag kan inte se att jag någonsin skulle ta till mig kyrkans budskap i mitt liv. Är inte döpt, inte konfirmerad, vill inte gifta mig kyrkligt, kommer inte att döpa mina barn, och känner väl inte direkt starkt för en kyrklig begravning.
8. Varför skall jag vara medlem i något som inte ger mig någonting, som jag inte utnyttjar och som jag framför allt inte tror på?
Har jag motiverat tillräckligt?
Nu betyder inte det här att jag inte respekterar Svenska kyrkan, eller andra församlingar med för den delen. Jag har inget emot att människor tror, och att de finner styrka i saker även om jag inte förstår det. Så länge ingen far illa så go for it. I won't mind. Men jag tycker det är fel att man automatiskt tvingas in i kyrkan. Vet inte riktigt hur det är idag dock. Men för att se till mig själv, jag valde inte kyrkan, mina föräldrar valde inte kyrkan, kyrkan valde mig. Och jag kunde inte göra slut förrän jag blev 18 år. Konstigt.
Får man ta mobiltelefonen med sig in i himlen?
Du är älskad dyrbar och oändligt värdefull.
Gud gav sin ende son för att om du TROR FÅR DU EVIGT LIV!
Kram XXXX
(Jag valde att inte skriva ut namnet, jag hänger ju trots allt ut ett sms som förmodligen var ämnat för någon annan)
Snälla. Håll med mig. Är inte detta fruktansvärt roligt? Jag är inte döpt, inte konfirmerad, jag har gått ut Svenska Kyrkan och jag kommer aldrig att vare sig gifta mig eller döpa mina barn på ett kyrkligt sätt. Man kan kanske kalla mig hedning ;) Men det här sms:et. Var det till mig, eller till någon annan? Det kanske är de olika kristna falangernas sätt att hänga med i nutiden? Liksom "nu skall vi skrämma folk att tro goes 2000-tal", med internet och mobiltelefoner.
Nåja. I find it amusing.
Jag känner lite hat mot Eskilstunas moppefjunisar...
Mopedister.
Dessa förbannade mopedister i denna stad.
Jag bli galen på dom! De har inget vett what so ever.
Jag har aldrig stött på några som är så nonchalanta i trafiken som mopedistern i Eskilstuna.
De är rent livsfarliga.
Alla kör såndär kjolmoppe, scoter.
Och överallt, mot alla trafikregler precis hela tiden.
För att nämna några exempel:
De kör nästan uteslutande på cykel och gångbanor, vilket inte är särskilt trevligt för cyklister och fotgängare. Man blir omkörd så det viner kring öronen, och de där jävla mopederna låter ju knappt så har man lite MP3 i öronen så märker man inte att de kommer.
Jag har flera gånger sett mopedister bränna mot rött, en gång blev jag till och med omkörd när jag stannat för rött.
Och en gång höll jag på att klippa två killar på moped när de faktiskt förväntade sig att jag skulle stanna för dem på övergångsställe.
På min tid så hade man gamla hederliga FS1:or och sånt som krävde lite känsla för att köra.
Jag tror det är farligt med bara gas och broms, och ingen koppling.
Det går mycket fortare då. (Detta trots att min egen bil är automat.)
I alla fall.
Jag inser att jag låter som en riktig pensionärs-gnäll-kärring just nu, men det gör ingenting.
Det var bättre förr!
Haveri
I alla fall. Jag har saknat min blogg.
Jag efterlyser härmed en old compadre!
Alla människor man känner i sitt liv, som sedan bara försvinner och glöms bort. Dom är ganska många. En del saknar man, andra inte. En del saknar man till och med väldigt mycket. Jag har en sån person.
När jag började högstadiet fick jag lära känna världens grymmaste tjej, nere från djupaste Storstudret. Under gymnasiet hängde vi också. Det är sällan man träffar så härliga människor, men just den här bruden var helt underbart rolig. Men sen bara tappade vi kontakten. Det tycker jag är vansinnigt tråkigt.
Sen kom jag på att man kan googla människor. Jag googlade henne, ingen större utdelning. Sen kom jag på att många faktiskt också googlar sig själva. Så om jag yppar hennes namn här i bloggen, och hon googlar sig själv så kommer hon hitta hit. Och då kanske hon blir lite glad och skriver en kommentar så man kan få tag på henne igen.
Så Hanna Wass. Googla dig hit för hundan. Och ja, jag är fortfarande en nörd :)
Gamle vän - du förtjänade ett bättre öde
Jag mår inte så bra. Det suger.
Sitter här och kurar i min soffa och lyssnar på Anna & Idde. Brevid ligger Azra och och halvsover, jag tror hon är på gång att bli busig igen. Hon följer mitt knattrande ganska intresserat. Så snart har jag nog ett stycke kattunge i fingrarna. Men det gör ingenting. Har precis pluggat klart för i helgen. Det tog mig två dagar att få tummarna ur och läsa en bok. Boken var till råga på allt lättläst och intressant. Varför satt det så långt inne att läsa den då? Nåja, nu är det gjort och jag har till och med skrivit ett "kortfattad" sammanfattning. Det blev mer en bokrecension, men det struntar jag i. Vaga beskrivningar över uppgifter leder till uppgifter med vaga ramar. Så det så. Läste i alla fall en härlig liten vers i den där boken:
Böcker skall blänka som solar
och gnistra som tomtebloss.
Medan vi läser böcker
läser böckerna oss.
Kan böcker läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars
kunna vet allting om oss?
(Lennart Hellsing)
I torsdags så tog jag min röda bil och styrde kosan mot Örebro. Jag skulle komma och titta på Josses nya lägenhet, och även passa på att hänga med henne, Marie och Anna. Jag körde väldigt vilse i Örebro. Men det gör inte så mycket. Roligt var det däremot att när jag irrade runt där inne så fick Anna syn på mig, genom ett bussfönster. Vad är oddsen för det liksom? Men det var tur, eftersom jag körde åt fel håll igen, och efter ett litet samtal hittade jag rätt. Det var grymt härligt att träffa tjejerna igen. Jag saknar dom nästan jämt, hihi. Vill ni se bildbevis på min Örebrodag, så kika här (den 6 september måste man klicka på också!). Vi var på IKEA och nu är jag störd. Ungefär 50% av min vakna tid går åt till att planera vad jag skall köpa på IKEA när jag får lön. Och konstigt nog planerar jag för en månadslön, och inte en veckas lön. Skall bli intressant att se hur det löser sig. Men jag är i alla fall galet sugen på att piffa mitt vardagsrum nu. Har sett likadant ut i ett år. Det är länge.
Min bror har kört rally idag. Han kom sjua. Hurra. Mindre hurra för att hans avgasrör snodde ihop sig. Men det lät säkert alldeles härligt.
Idag är lite av en sorgens dag. Fick ett sms av min mamma i morse. Hon skrev att de varit på skroten igår. Där hade de sett Golfen. Min Golf. På skroten. Shame on you som körde dit den. Golfen var inte redo att dö ännu, det känner jag ända in i skelettet. Stackars Goffan, alldeles ensam där bland en massa vrak. Jag skall komma och klappa på dig när jag kommer till ön. (Vilket förhoppningsvis är om två veckor!)
Idag upptäckte jag att det var hål i mina gardiner i vardagsrummet. Stora långa revor. Jag gissar bara nu, men kan orsaken heta Azra. Jäkla rackartuss. Hon trashar min lägenhet piece by piece när jag är i skolan. Eller så vill hon också göra om här. Förstår henne.
Varför gör jag saker så mycket krångligare än vad de behöver vara ibland? Önskar man kunde koppla bort hjärnan ibland och följa hjärtat lite mer. Det skulle jag nog må bra av.
Kan man vara en frukostflinga?
Någon säger att jag är en kalaspuff.
Är det verkligen så?
En sång för Maj
Tänk att en sådan liten människa kan vara så mycket glädje.
Bilderna är från den soliga dagen i augusti hon och hennes namn firades.
Maj Petra Linn Pettersson-Sundström.
Du är det häftigaste jag varit med om.
Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött
Sov lille klumpeduns, sov nu sött
Jag säger till alla jag känner om dig
Den här klumpedunsen vet mer än mig
Dom slänger silverpärlor till svin
Må dina dagar bli guld i ditt liv
Dagen vet vad som väntar dig
Att natten kommer och hämtar dig
Vägarna som du strövar på nu
där stoppar ingen mur
Somna nu, och spring till världens ände
sov nu, och må du springa länge
Somna nu, och spring till världens ände
sov nu, jag hoppas du springer länge
(Vaggvisa för flyktbenägna, Håkan Hellström)
Det här är lite skäll faktiskt.
Eller är det jag som bara skriver ointressanta,
icke kommentarvärda blogginlägg nowdays?
Idag åker jag till Stockholm för att MYSA med Maj.
Jag skall även fira Thord litegrann.
Och krama min syster.
Där stannar jag till imorgon.
Imorgon kommer Marie till huvudstaden.
Hon ska åka med mig till Eskilstuna.
Det tycker jag är bra.
Marie är jävligt bra.
Och Maj är mysig.
Nu ska jag packa ihop min katt och åka.
Adjö.
Liten update
I helgen var jag på veteranbilsutställning. Det var HÄRLIGT. Dock var jag lite vilse, eftersom jag blev besviken på antalert bilar. Bara två ynka rader tänkte jag. Men jag högg in på marknaden och den var enorm. Jag gick gångarna fram och tillbaka i närmare två timmar och tittade på bildelar och annat skrot. Kanske kunde man hitta något som var av nytta eller nöje för mig. Det enda jag hittade var en gammal bilhandlar-broschyr om just min gamla pärla. Det var roligt. När jag kommit ut på andra sidan av marknaden så insåg jag att det var där i princip alla bilar stod. Så jag fick gå en timme till. Det var härligt som sagt. Men jag saknade min Capri. Min Capri är världens bästa bil. Så det så.
När man har en kattunge får man sällan sovmorgon. Däremot får man många rivsår. Nu har jag köpt en klosax. När jag skulle klosaxa Azra fick jag ännu fler rivsår. Lyckat.
Hade mina första av många VFU-dagar den här terminen. Alltså praktik. Är numera i en förstaklass i en skola en liten bit utanför stan. Jag kommer trivas där. Det är skillnad på arbetsplats och arbetsplats. Mitt lilla test går ut på att iaktta miljön i fikarummet, den säger otroligt mycket om stämningen på arbetsplatsen. På min skola var det skratt, prat och trevliga människor som hälsade glatt och intresserat på en nykomling som mig. Jag kommer trivas där. Värme är något bra.
Jag hatade kurslitteratur i mitt förra inlägg. Jag kan balansera upp det lite med att jag faktiskt får Alla vi barn i Bullerbyn i läxa att läsa i en av mina kurser. Och Glasblåsarens barn. Och andra barnböcker. Det kan man leva med ;)
Längtar till i helgen. Ska åka till Estocolmo med min vilda kissekattunge och hälsa på min vilda systerdotter, och hennes mamma och pappa. Det var bara två veckor sen jag träffade dem, men jag saknar dem väldigt mycket ändå.
Nej, ska försöka studera lite nu. Jag är ju trots allt student.
Det finns alltid ett MEN
MEN 1 - Varför skall kurslitteratur vara så okristligt dyr? Man tar en student, och ser på dennes inkomst (dvs. studiemedlet på runt 7 200 i månaden). Sen ser man på priserna till de böcker man måste ha. De flesta av mina böcker kostar runt 300-400 pix per bok. Och jag behöver ungefär åtta böcker. Det är STÖRT att behöva lägga över 2000 spänn på böcker som man ibland inte läser mer än 100 sidor i. Och ja, vissa böcker använder man igen i andra kurser. Ja, en del böcker är riktigt bra och man vet att man kommer ha användning för dem ute i yrkeslivet sen. Ja, man kan köpa begagnat, köpa ihop eller kopiera osv. MEN ändå. Varför finns det inget bättre system, där högskolan exempelvis hyr ut böcker, eller nått sånt. Särskilt förbannad blir jag när läraren säger att "den där boken är inte ens särskilt bra, men den ingår i kursen". What's the point. Det är synd om studenterna, det är synd om mig, men mest synd är det om Johanna. Hennes nota var astronomisk.
MEN 2 - Jag har inte haft en chans att kika in min klass och så ännu. Och jag har träffat min basgrupp en gång bara. Men vad jag känner just nu är att det inte är så bra. Basgruppen verkar schysst och "bra" på att jobba. Klassen verkar likadan. Men jag saknar min första grupp, den som jag först hamnade i när jag kom till högskolan. De från förra terminen i alla ära, de var bra de också. Men just den där första gruppen. LOKA som vi kallade oss. Jag lärde mig så mycket, utvecklades massor genom våra diskussioner och sen hade vi förbannagt roligt också. Vi var en brokig skara människor som var på helt olika platser i livet, med helt olika erfarenheter. Och vi tyckte aldrig lika om allting. Det är härligt att diskutera med människor som är av en annan åsikt eller har en annan synvinkel än en själv. Så Johanna, Monica, Inger, Elisabet och Karin. MISS YOU! Vart är ni nowdays? (I Västerås antar jag... alla verkar vara där!)
Jag råkade stänga in Azra under diskbänken igår. Hon var där inne i säkert 5 minuter innan jag hörde henne. Och då stod jag verkligen precis där och diskade. Stackars katt, kommer hon bli traumatiserad?
Hade en plan att åka till Stockholm i helgen. Men den planen gick inget bra, eftersom stockholmarna jag skulle besöka inte skulle vara hemma! Så planen är framflyttad till nästa helg nu. Så det blir nog en lugn helg för min del. Skall försöka mickla igång min bilstereo. Den fan la av, morr! Och jag hatar att åka bil utan musik. Det är tråååkigt.
Någon.
Idag i Aftonbladet fanns den här artikeln. Igår hade tre personer parkerat en bil på en parkering på ett tak i Solna. Paret och bilägaren hade gått in i affären. Och kvar i bilen satt parets ett-åriga dotter. Jag kräks nästan, så läskigt tycker jag att det är. 1. MAN LÄMNAR INTE SINA BARN ENSAMNA I EN BIL! Aldrig, aldrig, aldrig går man ifrån småbarn i en bil, oavsett om man bara skall gå in på macken. Världen är full av sjuka människor, och jag kommer sure as hell aldrig fresta dessa psykon med mina barn i en öde bil.
2. DET VAR JU STEKHETT! Föräldrarna säger att de inte fattat att det skulle bli så varmt. Herregud. Ibland blir jag så tjurig att jag tycker man borde genomgå lämplighetsundersökning innan man får skaffa barn. Är det 25 grader ute, en solig dag och man parkerar sin mörka bil på ett tak mitt på dagen så blir det VARMT i bilen. Herregud igen. Som sagt, jag nästan kräks. Stackars flickebarn. Polisen som fått larm om barnet i bilen och åkt dit och krossat en ruta för att få ut henne uppskattade det till en sisådär 50-60 grader i bilen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; HERREGUD!
Nej gott folk. Nu ska jag ta mig en välförtjänt dusch (det är så skönt för här kan man duscha så länge man vill. det kan man inte på själsö), sen blir det sova för min del. Azra väckte mig vid femtiden i morse. Tack, verkligen tack.
KOMMENTERA MERA!
Alldeles randig är jag nowdays
Jaha. Så var verkligheten och vardagen tillbaka. Efter en relativt pissig sommar så är man då tillbaka i Eskilstuna och skolan verkar lägga i högsta växeln med en gång. Men jag hade inte väntat mig annat heller. Ny klass, nya människor. Det verkar bli ganska bra, so far so good. Men det verkar jobbigt att läsa fyra kurser samtidigt. Och nu är början är allt extremt virrigt eftersom jag inte vet vilken grupp jag tillhör. I två av kurserna är jag grupp 2, basgrupp 2. Men i de andra två då? Är jag grupp 2 där med? Man vet inte?.hrm. Men det sliter sig.
Fick träffa både Johanna och Jenny igår. Har saknat dom nu i sommar, och det var härligt att se dem igen *weei* Fick till och med ett paket med härlig Jägermeister i. Slurp.
Annars då? Jo, jag och Azra är inne på vårt andra dygn ensamma för första gången tillsammans. Det går bra. Dock är jag myyycket randig och klöst. Igår lyckades hon riva mig på insidan av höger ringfinger, längs med hela fingret alltså. Och hon avslutade sin klösningstour med att gröpa ur två hål i mitt lår. Nu är ALLA bamseplåster slut. Måste köpa nya bums. Och idag så fick hon för sig att hon var tvungen att döda en av mina lockar som lossnat från uppsättningen så hon kastade sig med klor och allt upp på ryggen. Aj. Men jag älskar henne ändå. Kanske är det här bara hennes sätt att hämnas på mig för de gånger jag tvångshåller henne och tvättar hennes ögon. Tough love kallas det visst.
Det var skönt att komma HEM till lägenheten, och HEM till Eskilstuna. Men det var jobbigt att behöva åka från Gotland, det som faktiskt är HEMMA på riktigt. Jag har valt det själv, och jag ångrar inte valet. Det blir lite sorgligt och HEMlängtande ibland bara.
Det är mystiskt tyst här nu. Måste bara kolla?.. Azra hade visst lagt sig att sova på badrumsmattan. För man kan ju ana att sängen eller soffan är för obekväm. Hm. Vem vet vad som rör sig i en kattungehjärna.
Och du:
you're bringing out the Elvis in me
making my hips wanna swing
you bring out the Elvis in me
making me burst out and sing
Is this the end?
Tillbaka i Eskilstuna. Är sommaren verkligen slut nu?
I present to you - Azra
Här är hon - Azra. Mitt lilla hjärta, om än något förkyld och penicillinknaprande. 
En ny kärlek!
Har fått lite hintar om att man vill se bilder på tjejen. Och tro mig, jag vill verkligen visa bilder också. Men det blir ju lite knas när man inte har en egen kamera (borde verkligen köpa en!) och sådär. Ska försöka ordna fram så fort som möjligt.
Dock är det väldigt tråkigt att Azra blev sjuk igen så fort hon kom hit. Hon nyser och rosslar och är alldeles snorig. Måste försöka få tag på Katthemmet och fråga dem, hon var ju faktiskt hos veterinär i fredags. De måste ju ha kollat upp om hon blivit frisk av penicillinet. Så jag är lite orolig på samma gång som jag är alldeles varm och glad.
I alla fall, Azra heter hon min nya kärlek.
Idag, ikväll, imorgon och nästa lördag
Ikväll skedde första doppet för i år, i havet. Lovely trots att det var i Brissund.
Imorgon hämtar jag min katt. Det känns lite som kvällen innan julafton.
Nästa lördag åker jag "hem" till Eskilstuna. Jahaja. Jag har saknat min lägenhet.
I ett litet grönt hus på Själsö...
I början på sommaren efterfrågade Johanna bilder på min lilla stuga. Jag är inte direkt rapp i skorna, men nu kommer de faktiskt. Bättre sent än aldrig är en klyscha jag tagit till mig.
Så Johanna, bara för dej min vän :) (Ni andra får väl också smygkika lite....hihi)
Detta är alltså de yttepyttesmå 10 kvadrat jag vistas på när jag är på Gotland. Utvändigt har det tillkommit en liten träveranda också, men det glömde jag ta en bild på.
Och Matilda, för att klargöra mitt samboskap ;)