LINNSALABIM

Jag är så himla deppig idag. Det har ösregnat hela dagen, och det är så jäkla kallt här i lägenheten. Har lite ångest för allt jag borde göra, men som jag inte tar mig i kragen och gör. Började idag i alla fall och kom en bra bit på väg. Så hoppas bara att jag kan fortsätta och slutföra arbetet imorgon.
Jag saknar Gotland. Jag vill hem. Hem till min mamma och min pappa och min storebror. Hem till min katt och hem till hunden. Jag vill hem till mina älskade kompisar som ska gå på Munken i helgen. Och jag vill också se Pumpbolaget på Borgen nästa helg och förfasas över att Gotlands alla gubbslem är där men ändå vara glad för att alla andra är också där. Jag vill vara på Själsö där det bara är tyst, tyst jämt. Jag vill köra min Capri runt hela stan varv på varv som jag alltid gör när jag har tråkigt. Jag vill vara på Gotland där jag kan och vet allt och är trygg. Jag vet att det här bara är hemlängtan och att det går över. Men just ikväll är det hemskt jobbigt. Usch. Om jag bara visste vad jag skulle ta vägen med all min dötid här i E-tuna.

Borde ju skriva något upplyftande här så att alla hemma på Gotland inte blir helt oroliga för mig. Men jag är inte på humör. Men jag kan ju i alla fall skriva att de inte behöver vara det. Jag reder mig.

Åh. Jag skulle ställa mig på Fristadstorget och bara vråla ut min avsky mot den nya regeringen. Jag fattar verkligen inte hur det ska gå för Sverige nu. Eller, jag fattar precis hur de med redan feta plånböcker ska klara sig men inte hur alla andra ska fixa det. Alla som jag. Nu har jag ju "turen" att ha valt att studera de här fyra åren och ta lån. Jag vet att jag klarar mig ekonomiskt. Men jag oroar mig för dom som måste gå på a-kassa. Jag kan nästan inte sätta ord på det jag känner för det här, bli så jävla förbannad. Den nyra regeringen vill att man ska känna skam för att man inte har ett välavlönat jobb, man ska känna skam för att man blivit av med sitt jobb, eller råkar bo och ha sitt liv på ett ställe där allting avvecklas och inget tillkommer. De vill att man ska vara tacksam för att man får slicka överklassens stövlar rena för en spottstyver. Det är inte vi som borde skämmas, det är dom blå. Fy fan för er.

Jag har nån obehaglig fascination för Extreme Home Makeover som går på 3:an varje dag. Försöker att inte titta på det, för det är så äckligt amerikanskt. Ungefär som Dr.Phil fast värre ändå. Alla är hurtiga, rörda, smarta och lite barnsligt tokiga emellanåt. Och så hjälper de någon utsatt familj genom att ge dem ett nytt hem. Och alla gråter hela tiden. Det är så.... usch. Men jag kan inte låta bli att titta på det. Undrar vad det handlar om? En sak som jag funderar över när jag då fånstirrar på den läskiga produktionen är vad de gör av alla gamla saker som fanns i huset. När det är klart så är det bara nya gnistrande saker som finns där i. Men jag menar, alla har väl saker som man vill behålla. Även om det är slitna, fula, trasiga saker. Nostalgiskt värde. Får familjerna rädda det som räddas kan innan byggteamet kommer eller förlorar dom bara alla sina saker sen? Jag undrar jag.

Jag efterlyser Pippi Pelikan. Varför vet ingen vilket barnprogram jag menar? Ni som är i min ålder måste ju ha sett det. Har googlat och googlat. Hittar dock folk som talar om programmet, men inga bilder eller filmklipp någonstans. Snälla Bullen hjälp mig, jag behöver klarhet i detta.
(ps. det är inte tjejen i filmen som skrivit brevet)