Jag skulle just nu kunna kasta datorn i väggen. Och detta beror inte på att jag har PMS eller är lättantändlig i största allmänhet. Utan det beror jag på att jag suttit och skrivit ett inlägg här i bloggen i ungeför tjugo minuter sen får den här jävla sidan nån habbavink och poff så är det borta. ARGH!
Får försöka komma ihåg vad jag skrev...
Ännu en vecka som kommit och gått i sakta mak. Det är inte riktigt sant för det har hänt en del, men jag kommer inte berätta allt här. Eller kommer jag det...
(Detta kallas för att "man bygger upp förväntningarna", funkar det?)
Jag var sjukskriven i måndags eftersom förkylningen fortfarande hade mig i sitt våld i söndags.
På måndagen mådde jag lite sopigt i början men sen under eftermiddagen/kvällen blev det bättre och sen försvann. Skönt. Sen var det jobbet igen, har spenderat säkert 25 timmar av hela arbetsveckan på klipparen. Deddu. Jag tycker det är roligt som fasen.Och jag har förstått att det verkar lite knasigt för omgivningen. Att sitta och skumpa på en stor, ganska otymplig maskin som låter nått vansinnigt mycket.
Så här kommer min topp5-lista på varför det är så jävla kul att klippa gräs.
- Det är 4 hjul och en ratt. Det brummar. Alltså är det roligt.
- Man ser det konkreta resultatet med en gång.
- Man hinner fundera på allt och ingenting, och det är bra.
- Man får lyssna på P3 hela dagen, Pop Nonstop forever!
- Eh… nu vet jag inget mer. Men de ovanstående argumenten är bra så det räcker.
I fredagskväll var det dags för säsongsavslutning med handbollslaget. Vi samlades på Kanonen (fd.Wisby bowling), och rullade klot i en timma. Sen hade vi bokat en tacobuffé i deras restaurang, så där satt vi och mumsade en bra stund. Därefter delades det ut lite plaketter till de som inte fått sina. Och sedan dags för vår överraskning vi inhandlat. Tjejerna fick varsitt armband i gummi (såna som alla har) som det stod ’Älska handboll’ på. De blev jätteglada, vilket var roligt. Hela kvällen var rolig på det stora hela, kul att alla samlats. Vi saknade vi av tjejerna vilket var synd. Men så är det ju, alltid är det någon som inte kan.
Men det är en kamp att en fredgakväll försöka valla ett gäng vilda 12-13åringar. Puh!
Kommer sakna dem i höst, lämnar laget för gott nu. Kommer ju förmodligen plugga på fastlandet till hösten. Men även om det inte hade varit så hade jag lämnat ändå. Har inget mer att lära dem nu, kan inte tillräckligt med handboll för det. Även om de andra ledarna är duktiga på det, och jag kan göra annat för laget så känns det ändå som man är överflödig. Och då blir det inget roligt. Sedan är jag innerligt trött på alla intriger som hela tiden blir i Länna HK. Kanske är det så i alla föreningar.
Och på lördagskvällen var det dags för Serafias 20årsfest. En maskerad med sagotema i Morotsfabriken. Jag och Ella gasade ut till Garda och Marie för att stajla till oss, sen äntrade vi festen som Pippi (Marie), Jocke med kniven (Ella) och Lucky Luke (moi). Festen var trevlig, det är alltid roligt att umgås med sina vänner. Man träffade folk man inte träffat på länge och fick prata en skvätt. Men vissa saker kunde jag varit utan. Kan inte göra annat än förundras över varför somliga ALDRIG växer upp. Let it go dumbass!
Idag så vaknade jag med viss motvilja av klockan. Hade ställt den för att annats vaknar jag sent, sent, sent och kan inte sova ikväll när jag ska upp tidigt imorgon igen. Diskade lite och drog till ÖB för att införskaffa polersvampar till maskinen. Planen var att vaxa Fiestan idag. Men svamparna var slut så idén fick läggas på hyllan. Men fick i alla fall städa den invändigt, och det är ett steg närmare försäljning. Bara vaxningen dåra och lite små reparationer kvar, sen ut på marknaden. Hoppas kunna ha den på annons i Kristi Himmelfärdshelgen. Behöver pengarna till nya däck och fälgar till Capri-pärlan. De nuvarande däcken har ca. 20’000 torrsprickor i sig. Väntar bara på att det ska säga KABOOM när jag är ute och glider nån dag. Illa. Sen vill jag faktiskt bara bli av med Fiestan. Jävla bil, aldrig gillat den.
Fick höra en så rolig grej av Ella igår. När vi gick på högstadiet, hade hon under ett utvecklingssamtal fått en kommentar i papprena från vår matte/NO –lärare Bertil. ”Ella pratar för mycket med Linn i biblioteket”. Hahah, back in the days.
Det har kommit en bebis i Påskallavik och min kompis Annica har blivit en moster. Fan vad coolt.
Nåja. Ni fick reda på det mesta. Men jag kan ärligt säga att ni inte fick reda på allt. Vissa saker håller jag hemliga, muahah.
Peace, love & Håkan Hellström.
(Josse, jag har nått som är ditt. ;p )