LINNSALABIM

Jag är rätt dålig på att blogga märker jag. Dagarna bara äts upp av allt annat man måste göra.

Håller just nu på med att plugga till en stor tenta om två veckor. En salstenta som går ut på att vi fått 32 nyckelord/begrepp som vi ska kunna innebörden av, och resonera kring utifrån kurslitteratur. Vi ska kunna koppla ihop de orden med varandra och förklara det utifrån en "verklig" situation som kan hända under en lärares arbetsdag. Något sånt går det ut på. Å ena sidan låter det inte som en jättekrånglig och omöjlig uppgift, vi är ju trots att långt gågna i vår utbildning och har mer koll än vi tror. Å andra sidan har MÅNGA kuggat på den här tentan terminer före oss. Alltså, MÅNGA MÅNGA!

Jag är egentligen ganska lugn, men samtidigt håller jag på och pluggar för fullt eftersom jag dels vart jävligt lat innan, och dels inte kommer ha så mycket tid veckan innan (föräldrarna kommer på besök). Det som sätter mer oro i mitt blod är det faktum att det i skolan tisslas och tasslas om att min klass ligger ganska mycket efter de andra, och att vi inte alls fått lika mycket hjälp att reda ut all begrepp och ord som de andra eleverna. Det känns ju jävligt orättvist.

Men jag får väl lita till min egen förmåga. Jag är smart. Eller? Gah...

Det finns människor som tycker det är roligt att sitta i skogen alldeles tyst och trycka, i hopp om att något inte ont anande djur ska gå förbi så att de får peppra lite bly i dom. Det tycker jag är konstigt. Nöjet i att se något annat dö? Jag fattar inte. Men det var egentligen inte det saken skulle handla om, utan om deras klädsel.

Dessa figurer även kallat jägare går stenhårt in för att klä sig kamouflagefärgat. Kanske lite för hårt ibland. Militärgröna kläder, för att smälta in bland tallarna. Det är logiskt. Och de klär sig även i något rött, såndär signalrött eller orange kanske jag skulle vilja kalla det istället. Jag antar att det har något med säkerheten att göra, så att de inte ska skjuta på varandra.

Det som är roligt är att när man väl har satt på sig en signalröd väst, utanpå sina kamouflage-gröna kläder, är man liksom inte kamouflerad längre. Fast jag vet inte om de själva fattar det. I helgen såg jag en man på Coop's parkering som hade de traditionsenliga gröna kläderna, och utanpå det en såndär knallorange väst på sig. Det vara bara det att västen hade träd tryckta på sig. Det är ju skitdumt.

"Jag är en älg och bara knallar här i skogen. Oj vad är det där oranga? Jaha... var det bara lite tallar och andra trädstammar. Här verkar safe att gå. "   PANG!

Så till jägarna; ni syns alltså TROTS den geniala iden att trycka ett mönster av träd på era signalvästar.


(Nu är det möjligt att nån kommer skriva att "älgar är ju färgblinda" eller något annat smart. Men nu är det så gott folk att jag inte vill vara objektiv, eller särskilt kritiskt tänkande i den här frågan. Jägare är inte som dom borde, det är inte bra att underhållas av att döda. Så därför tar jag mig rätten att håna deras fåniga, fåniga västar...)

Idag har jag varit ute ur lägenheten för första gången på en vecka. Ljuvligt.

Har legat sjuk i en mysig maginfluensa sedan måndag morgon, kom på benen i fredags helt och fullt. Idag har jag ont i halsen... Vafan. Jag är inte bitter, eller ja det är jag visst. Jag hatar att vara sjuk.

Förra helgen kom syster med babymagen, Thord och Majsen hit på en liten sov-över-mys-trevlo-helg. Maj är galen I tell you, GALEN! Hon petade snällt in fingret i min högtalare, stoppade alla katternas leksaker i munnen och snorade över hela TV:n i ett lyckorus över att det var "Bumpa". Men sånt där vägs upp med kramar, skratt och bus. På lördagen var det egentligen tänkt att vi skulle till Parken Zoo, men HEY! Väderguden hatade oss (och verkar fortfarande göra) så vi fick hitta på något annat istället. Något annat innebar kattutställning i Vilsta. Det var sjukt. Jag tror inte att katter tycker om att bli utställda. Fräsandet, morrandet och det obehagligt svarta i ögonen på några av dem fick in mig på det spåret...
På söndagen tvingade jag på alla att åka till IKEA, Micke och jag ville ha möbler som var för långa för vår egen bil. Thord och hans takbox-Saab kom till räddningen åter igen. Det börjar bli pinsamt nu. I alla fall, jätteroligt att hänga med "di där stockholmra" igen.

I fredags så satte jag och Micke ihop våra jättelånga möbler, och möblerade därmed också om en del. Det blev fiiint. Har ett fint litet kontor nu, eller plugghörna eller vad jag ska kallar det. Dessutom fyllt ett CD-ställ och liksom sådär nördigt sorterat alla skivor. Sånt får mig att mysa.

I helgen blir det plugga. Halkat efter nu när jag spenderat en vecka sovandes, Halva helgen har gått och jag måste ju nog inse att det blir mest plugga på söndag....hrm. Dålig disciplin lider jag av mycket.

07:05 *piiiiip*. Jag vill gå och lägga mig i min varma säng med min varma sambo i igen. Blörk vad jag hatar tidigt morgnar. Men jag ska njuta av att det är fredag idag, dock en lång sådan men i alla fall. Heldag i skolan, sen blir det lite springa på stan och hemma ska det städas.

Imorgon kommer syster med sambo, Maj och bebismage hit. Vi ska gå på Parken Zoo och titta på apor och sånt. Förmodligen dra ett varv på höstloppan också. Wunderbar! Sen blir det nog övernattning för deras del och en hel söndag då man också kan hitta på roliga saker.

Igår hade jag en lektion i bild på Eskilstuna konstmuseum. Vi fick måla av varandra, samt måla ett själv porträtt. Jag ville faktiskt inte gå därifrån när det var slut. Var så inne i mitt självporträtt...haha.

Har börjat simma. Eller ja, har köpt ett årskort på Vattenpalatset och har varit där två gånger denna vecka. Jag hoppas att jag lyckas hålla kvar det intresset. Men det gör jag nog, det är så skönt.

Inget direkt intressant inlägg det här. Men då återkopplar jag till det jag skrev i början. Det är ju alldeles fruktansvärt jättetidigt på morgonen herregud. Hur bra tänker man då?

Jaha ja. Nu är man tillbaka i vardagen. Verkligheten skulle också passa in. Herregud.

Min sommar har varit underbar och alldeles för kort. Det har hunnits med badande, utflykter, gocartputtrande, compadres, kalas och barnpassande. Allt lika roligt. För att inte tala om den underbara musiken som jag fått se live soliga sommarkvällar. Håkan Hellström, Smaklösa, Lars Winnerbäck, Miss Li, Markus Krunegård mfl. Wunderbar!

Men nu är jag som sagt tillbaka. I vår lägenhet i Eskilstuna, och den ser ut som när jag lämnade den. Är dock ensamt här eftersom Micke inte kommer förrän på lördag. Han fick stanna en vecka längre och jobbar klart först. Så från att ha sovit i en stuga på 10 kvadrat i en 105cm säng delat på två personer och tre katter, så befinner jag mig nu i en trea på 83 kvadrat med en katt och en alldeles tom säng. Jag som aldrig är mörkrädd har nu fått något emot tystnaden här hemma. Brr! Men det är ju som sagt inte så många dagar kvar innan karln kommer hem med de andra två hårbollarna.

Skolan har hunnit börja också. Jag är sjuk redan andra dagen, LYCKAT! Men jag hoppas kunna pallra mig dit imorgon, eftersom det är upprop på kurs nummer två. Har hamnat med kära vänner igen, det är ROLIGT! Och trots att det är hundra kilo böcker att läsa, och trots att jag för alltid kommer hata att gå upp tvingad av en väckarklocka så ser jag fram emot den här terminen med VFU och saker som dans och drama på schemat. Wohoo!

Ja, jag hoppas att jag har några eller åtminstone någon bloggläsare kvar här efter mitt sommaruppehåll. Och så hoppas jag att ni har saknat mig, i alla fall lite grann. Om ni nu mot all förmodan inte skulle ha gjort det, så får man gärna ljuga och säga att man har det, haha!

Jag är på ÖJN. Äntligen!

Jag är sjuk. Blä.

Jag har verkligen ingen blogg-spirit. Och den kommer nog inte infinna sig på den här sidan sommaren heller.

Bara 2 dagar kvar. 3 nätter. Och en halv fredag. Sen så är jag hemma igen.

Jag saknar min karl. Väldigt, väldigt mycket. Två veckor kan vara sjukt lång tid ibland. Men också kort om man jämför med vilken lång och härlig sommar vi har framför oss på ön.

Jag och Gabriella fick VG på vår barnkulturstudie om Teletubbies. Vi är så jävla bra. Faktiskt! För egen del känns det väldigt skönt att ha lämnat in något den här terminen som kännts bra, och faktiskt fått ett resultat därefter. Har varit lite tunnt med det för min del denna termin.

Igår skickade min pappa en film på Caprin, och sekunden senare ramlade en film till in i inkogen och från mor denna gång. De hade varit och hämtat min älskade bil från sitt vinteride. Jag tittade på filmerna och blev lycklig. Så lycklig att jag faktiskt fällde en tår och hoppade jämfota en stund i köket. Ja, jag älskar faktiskt min bil. Caprin. Det är bara tt titta på den så förstår man varför! Åh, gud! Snart fredag, snart gasadags!

Kan man verkligen kalla ett arbete på mellan 700-1000 ord och 1,5 radavstånd för essay? Det känns inte riktigt hundra.

Ni har nog förstått vad min sommar kommer att innefatta? Ön och bilen och många underbara människor.
Vad ska ni andra göra i sommar?

Idag har jag suttit från 9 - 18 på en hård pinnstol, en ett iskallt grupprum, med trevligt sällskap, och studerat barnkultur. Teletubbies. Det ni. Nu har jag ont i ryggen. Man kan liksom inte sitta så länge utan att bli krokig.

Jag har sån hemlängtan idag. Vill till älskade Gotland och älskade familjen och katten och Marie och alla andra som är där. Jag vill titta till Caprin som står i ett skjul. Jag vill åka skridskor på Roma-rinken och jag vill gå ner till Själsö-hamnen och titta på havet. Jag vill krama min mamma och hälsa på min farmor och min mommo. Jag längtar hem. Så jättemycket.

Kanske beror det på att jag pratade med Linus idag, som jag inte pratat med på jättelänge. Eller så beror det på att jag fick en massa bilder skickat till mig från i julas. Eller så beror det på att jag bokade hembiljetten, till i påsk, nu i veckan och det är så himla länge tills dess. Eller så är det PMS?

Den här bilden illustrerar två saker som jag älskar, och båda två saknar jag så vansinnigt mycket. Först är det ju Sasha. Den ilskna och gnälliga hårbollen som kan få en på gott humör med sitt kurr no matter what. Och sen är det mitt långa hår. Åh, vad jag saknar mina långa lockar.